Anna Snezana Jasarovska: När ska skolorna vara trygga – först efter att en tragedi har inträffat?

Foto Linda Lundqvist

Det senaste angreppet i Fagersta, Sverige, påminner oss återigen om något som vi föräldrar inte får blunda för. Den 21 augusti gick en 18-årig före detta elev in på Brinellgymnasiet i Fagersta med ett svärd. En 17-årig flicka förlorade sitt liv och tre elever skadades, varav två allvarligt.

Text: Anna Snezana Jasarovska
DIKKO finns på FacebookTwitter, LinkedInTikTok och Instagram

Som mamma kan jag inte bara läsa en sådan nyhet, säga ”vad hemskt” och sedan fortsätta min dag. För i morgon kan det vara någon annans barn. Vårt barn. Ett barn som vi skickar till skolan på morgonen med tanken att det går till en plats där det ska lära sig, umgås, växa och känna sig tryggt.

Skolan ska vara en av de tryggaste platserna för ett barn. Men i dag tvingas föräldrar allt oftare fråga sig om det verkligen är så.

Det här är inte bara ett problem för Sverige. Attacker i skolor med vapen eller andra farliga föremål har inträffat i andra europeiska länder, på Balkan, i USA och i många andra delar av världen. Därför får vi inte se varje tragedi som en isolerad händelse. Vi måste fråga oss vad vi kan göra innan nästa tragedi inträffar.

Hur kan vi skicka våra barn till skolan utan att ha tillräckliga system för att tidigt upptäcka allvarliga hot? Hur kan vi prata om säkerhet först efter att någon redan har blivit skadad eller förlorat sitt liv?

Jag säger inte att lösningen är enkel. Jag säger inte heller att varje skola ska förvandlas till en fästning. Men vi måste våga diskutera ökad säkerhet på allvar. Professionellt utbildad säkerhetspersonal där det behövs, bättre samarbete mellan skolor, föräldrar och polis, system som gör det möjligt att upptäcka allvarliga hot i tid och framför allt professionellt stöd till barn och unga som visar tecken på att de mår dåligt eller befinner sig i en allvarlig situation.

Och jag vill särskilt lyfta frågan om utbildad polis eller professionell säkerhetspersonal vid skolans entré, där det behövs.

Om någon kommer till en skola med ett vapen, ett svärd eller något annat farligt måste vi kunna upptäcka hotet innan personen kommer in bland barnen. Det handlar inte om att skapa rädsla. Det handlar om att skapa en första säkerhetsbarriär och ge möjlighet att reagera snabbt när något allvarligt händer.

En polis eller utbildad säkerhetsperson kan inte vara den enda lösningen. Förebyggandet måste börja mycket tidigare. Men om ett akut hot uppstår ska vi inte behöva vänta tills personen redan befinner sig inne på skolan bland våra barn.

Vi måste lyssna på barnen. Lärare måste ha möjlighet att agera när de ser något allvarligt. Föräldrar måste veta vart de ska vända sig. Myndigheter och skolor måste kunna kommunicera med varandra. Och när det finns ett verkligt hot måste det finnas en snabb och tydlig möjlighet att ingripa.

För hur mycket kostar ett barns säkerhet?

Hur mycket kostar utbildad säkerhetspersonal? Hur mycket kostar bättre förebyggande arbete? Hur mycket kostar professionellt stöd till unga? Hur mycket kostar ett bättre samarbete mellan skolan och polisen?

Ja, det kostar pengar. Men ett barns liv har inget pris.

Vi ska inte behöva vänta på att ännu en mamma får ett samtal om att hennes barn inte kommer hem igen innan vi börjar prata på allvar om säkerheten i våra skolor.

Barn ska inte behöva lära sig hur de ska överleva en attack. De ska lära sig matematik, språk, historia och musik. De ska skratta med sina vänner, skapa minnen och drömma om sin framtid.

Därför är detta inte bara en fråga för Sveriges regering. Det är en fråga för alla länder, alla myndigheter och för oss alla som föräldrar.

Vi kräver inte skolor fyllda av rädsla. Vi kräver skolor fyllda av trygghet.

Vi vill inte att våra barn ska behöva vara rädda för världen. Vi vill att vi vuxna ska göra allt vi kan för att skydda dem medan de växer upp.

För varje barn förtjänar att gå till skolan på morgonen och komma hem igen på kvällen.

Levande. Tryggt. Hem till sina föräldrar.

Anna Snezana Jasarovska

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS