Den 27 kommer Förintelsen uppmärksammas över hela landet. Vi ser idag hur fascismen breder ut sig och tar sig in i etablissemangets och maktens korridorer. Samtidigt sår och tillåter vi själva hat mellan minoriteter. Passivt ser vi på när människor blir påhoppade på grund av härkomst, religion, sexuell läggning eller hudfärg.
Förintelsens överlevare uppmanar alla resande/romer att göra motstånd!
I Förintelsen dog ”sex miljoner” judar tillsammans med romer, mörkhåriga slaver, homosexuella, Jehovas vittnen, funktionshindrade och motståndsmän. Samtidigt som det judiska folket skulle förintas pågick det en klappjakt på romer, sinti och andra resandefolk i hela Europa. Romer, sinti och andra resandefolk har inte kunnat föra sin talan på samma sätt som judarna och är därför ofta bortglömda i sammanhanget.
27 januari nationella minnesdag för Förintelsens offer
Resande/romer fråntogs sina medborgerliga rättigheter och förbjöds bland annat att gifta sig med de så kallade ariska tyskarna. Att blanda raserna var emot de tyska idealen. Det skapades och infördes även andra lagar som direkt riktades mot resande/romer. Rasforskare i Tyskland menade att resande/romer var av ”naturen socialt mindervärdiga”.
De tolv år nazisterna satt vid makten i Tyskland mördades cirka sex miljoner judar, romer, homosexuella och oliktänkande, drygt en miljon av dem i Auschwitz.
Lindy the return of Little Light: Känslostark dokumentär om utanförskap
Samhällets misstänksamhet mot resande/romer började på 1500-talet och pågår fortfarande. Resandefolket har jagats av myndigheter, utsatts för diskriminering och övergrepp. Det har gjort att många resande fortfarande håller tyst om sin bakgrund. Vilket gör dokumentären om Lindy så viktig.
”Du är inte värdig att bli förälder.” ”Du förorenar det svenska folket.” Det var ju vad min släkt fick höra. Det är inte så konstigt att man är rädd för att berätta vem man är eller skäms över vem man är eller försöker hålla det hemligt, säger Lindy i filmen.”
Idag har vi kunskapen om vad som händer i ett samhälle när hatet får råda. Tillhör man dessutom en minoritet så vet vi av erfarenhet att det är vi som kommer hamna under luppen när hatet ska granska vilka som duger. Att då som resande/rom sprida hat mot andra minoriteter är att skjuta sig själv i foten och vara en del i att skapa ett samhälle där vi av erfarenhet genom historien vet att vi själva kan hamna.
Hur tänker människorna, vännerna, släktingarna då? ”Det berör ju inte mig” eller ”varför ska jag blanda mig i”? Handlar det om att se sig som bättre än den man ger sig på? Jag fick ett meddelande här om dagen, på Facebook, från en som reagerade på att jag hade ett hjärta på min profilbild där hälften hade det resande/romska hjulet och färgerna och den andra halvan hade pridefärgerna.
När jag såg att personen ifrågasatte om jag var flata och ansåg att jag inte hade rätten att ha dessa symboler ihop slutade jag läsa och gick in och blockade personen. Om jag nu skulle vara flata och resande/rom spelar det någon roll? ”Det är synd om människorna” sa Strindberg och jag måste nog hålla med.
Idag ser vi i vårt samhälle att hatet aldrig stannar vid en folkgrupp. Vi kan också se att i vår historia att det alltid finns nya grupper att hata och skada. När minoriteter hatar andra minoriteter är man också blind för sin egen historia och den skada som den gjort på det egna folket. Under 1930- och 40-talet agerade människorna inte tillräckligt fort och gjorde inte tillräckligt motstånd i tid för att stoppa det ohyggliga som tyvärr ägde rum.
I dag har vi möjligheten att vara en del i att stoppa det hat och den selektering av människor som breder ut sig. Hit men inte längre. Vi har möjligheten att ta ställning för mänskliga rättigheter och att människor har ett lika värde. Det som är viktigt i det här är att ta ställning för om vi tiger kommer de som skickar sådana meddelanden som skickades till mig, de som hatar, de som ser sig som bättre än andra att bli de som syns och hörs. Hjälp till att visa att vi är fler. Och att de mänskliga rättigheterna inte är en dörrmatta, som man skrapar av sig smutsen på, utan något som tjänar människorna.
Ensam är ingen stark och vi behöver vara många för att förändra. Stå upp för varandra istället för att stå på varandra.
Tillsammans kan vi göra skillnad.
Opre roma!
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: #Essentiellt
