Jag har skrivit om det förut. Min fascination för fönster.
En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
Är det stängt eller öppet?
Ser man in eller ut?
Dessa frågor skapar sina egna bilder och berättelser.
Inget är självklart, inte ens om rutorna är ny putsade.
Låt mig börja med detta om ett fönster som är öppet. Varför? För att släppa ut eller in?
Ofta kallar man det för att vädra. I betydelsen att få ut dålig luft och in frisk. Men så enkelt är det väl inte. Själva öppnandet är väl en invitation. I första hand.
Det var bara när man var barn man kunde uppfinna ordvändningar som hade motsatsfunktioner. Som att ”stänga på” något. Men ett öppnande ger möjlighet att komma in även om den som öppnar inte alltid ser det så.
Här måste vi nog gå till fönstrets själva grundfunktion för att förstå. Varför har vi fönster?
I första hand väl för att släppa in ljus.
Ja det kan tyckas vara det självklara svaret. Men det är bara självklart för den som är inne i huset. För den som går ensam i mörkret är ljuset från ett fönster istället hopp. Hopp om att bli insläppt. Därför upplevs det alltid som varmt av den som fryser. Ljuset från ett fönster i natten och kylan.
Fönstret är då som en inkastare. Pockar på uppmärksamhet och välkomnar.
Men för den som är inne, bakom glaset är allt annorlunda. I nattens mörker och när vintervindarna ylar och rimfrosten skapar rosmönster på glasen. Då skälver tryggheten och faller sönder. Man kan till och med känna sig hotad eftersom man inte ser vad som finns där ute. Insikten är också klar över att rutan är tunn. Ett dåligt skydd. Man öppnar inte gärna fönstret i vinternatten, även om det skulle vara för varmt inne. Eftersom man inte har kontroll över mörkrets innevånare.
Därför satte man in innan-fönster på vintern. För att stänga ute, då dessa inte gick att öppna. Man lade bomullsvadd mellan inner och ytterglasen som en liten mjuk bädd för att det inte skulle se ut som en försvars-åtgärd utan verka ombonat. För att förstärka den känslan stack man gärna eterneller i bomulls-bädden.
Mörker och kyla föder rädsla och misstänksamhet. Värmen där inne måste värnas och mörkret och kylan hållas där ute.
Med tydliga gränser. Fönstret var inte längre en port. För någon.
Men om sommarnatten som är ljus står fönstret på glänt, enkelfönster utan innanfönster. Lite lättsinnigt så där. Inte för att välkomna dock. Utan för att ljuset skapar trygghet.
För den utstötte finns heller inte samma längtan eller hopp om sommaren då man fortfarande kan sova under bar himmel. Men så rullar de mörka molnen in överfyllda med vatten som de med en belåten suck släpper ifrån sig. Inte en enda blixt slocknar dock av detta vatten. Det skvalar på rutorna och de reflekterar ovädrets blixtar, som med viss tvekan stängs ute med reglade fönster.
Men därinne växer rädslan.
Den där ute känner längtan dit in.
Så hur känner du?
Ja, det beror säkert på vem av dessa du är.
Så varför öppnar du ditt fönster – för att släppa in eller för att släppa ut?
Jag tror att det handlar om samma sak som varför man öppnar sitt hjärta…
/Bennie Åkerfeldt
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
