Under de fyra år som har gått har jag skrivit en hel del om vad partierna i den styrande koalitionen, mer känd som tidöregeringen, sagt och gjort med minoritetspolitiken riktad mot de fem nationella minoriteterna. Jag säger gjort med snarare än gjort för eftersom de har gjort en hel del försämringar som jag redovisat för en hel del genom åren som gått. De har även gjort en hel del omstruktureringar som vi inte vet vad för konsekvenser de kommer att få för minoritetspolitiken framöver.
Saken är den att jag valt med flit att inte skriva vad oppositionen har för visioner för minoritetspolitiken eftersom det finns många faktorer som spelar roll i vad för minoritetspolitik vi i slutändan får. Om det skulle bli så att S, C, MP och V vinner valet och L åker ut kommer det ändå att vara fler mandat som kan rösta för en annan budget än den som S kanske vill styra med. Det hände under regeringen Löfvens andra mandatperiod. En budget som skapats av Moderaterna röstades fram av en majoritet i riksdagen.
Det finns alltså en anledning till att inte enbart se till enstaka politikers utspel och löften såvida jag inte kan sätta det i ett större perspektiv. Vi kan fråga oss vad det menas med alla löften när minoritetsspråk generellt och modersmålsundervisning i synnerhet ses som den svenska skolans problem. Eller vad det innebär att rättigheter för andra minoriteter i Sverige, de som inte räknas som historiska och nationella minoriteter, kommer att innebära för minoritetspolitikens utveckling.
Jag kanske inte alltid skriver om detta men jag ser att en motsägelsefull verklighet som vuxit fram. Dels har vi det uppenbara hatet gentemot flyktingar och andra minoriteter vars rättigheter inte bara ska dras in utan de ska även försvinna från Sverige för gott. Detta sker samtidigt som man lovar en hel del, men släpar fötterna efter sig, kring de nationella minoriteterna.
Utvecklingen är inte heller helt svensk. Jag har läst en hel del om EU:s flyktingpolitik som tyder på att samtidigt som EU gärna vill framställa sig för mångfald och fred så har unionen sedan 90-talet valt att strama åt vid sina gränser. Så samtidigt som nya medlemsstater ska anamma minoritetspolitik utifrån de två ramkonventionerna som finns för minoriteter och minoritetsspråk finns det även en flykting och gränspolitik som medlemmar ska anpassa sig till.
Ramkonventionerna för minoriteter och minoritetsspråk kom till i början av 90-talet. Sovjetunionens kollaps och kriget i forna Jugoslavien väckte frågan kring nationalism och minoriteters rättigheter inom EU:s korridorer. Man såg behovet att säkra samhällen i unionen så att historien inte skulle upprepa sig. Här kan man undra om inte ambitionerna var lite för kortsiktiga och naiva. Uppenbarligen har nationalism och chauvinism kunnat komma tillbaka trots de två ramkonventionerna.
Minoritetspolitiken riktad mot de nationella minoriteterna har i Sverige haft två sidor. Ena sidan har det funnits en viss prestige i det hela. Men å den andra har det varit en marginell företeelse i samhället. 25 år av nationella minoriteter har inte gett varken Samer, Romer, Judar, Sverigefinnar eller Tornedalingar en mer säker plats i samhället än någon annan minoritet. Inte minst framgår det om man ser till frågan om minoritetsspråk och revitalisering. Där finns en alltmer negativ syn på minoritetsspråk generellt som också drabbar de fem nationella minoritetsspråken.
I viss mån kan man kalla det för att söndra och härska. Vissa minoriteter kan i de fall som det passar beskrivas som mer en del av svenska samhället medan andra inte anses vara det. Bakom sig har man en juridisk verklighet där nationella minoriteter ses med andra ögon än ”andra” minoriteter.
Vid en första anblick kan det se ut att vara motsägelsefullt. Kan man förespråka det ena och det andra på samma gång? Men tar man en närmare titt hur vi kom hit där vi är så kan man säga att det faktiskt inte är särskilt märkvärdigt eller motsägelsefullt alls.
Därför kommer jag inte att ropa hurra när och om vi får en ny regering. Arbetet slutar inte med det. Minoritetspolitiken behöver fortfarande granskas. Brustna löften måste synliggöras för en bred allmänhet. Så enkelt är det.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
