Sanningskommissionen har utfört en utredning av hur staten har behandlat det samiska folket och föreslår att regeringen ska be dem om ursäkt. Men när riksdagspolitiker tillfrågas om detta, blir atmosfären plötsligt stilla. Få personer är beredda att bekräfta. Ännu färre är villiga att motsäga.
Efter många års utforskning har sanningskommissionen för det samiska folket redovisat sina fynd kring statens historiska behandling av dem. Utredningen har bland annat visat hur statlig politik har påverkat samernas språk, kultur och deras rättigheter.
Kommissionens rekommendation är klar: regeringen bör göra en officiell ursäkt till det samiska folket. Men vad har politikerna som har makten att fatta beslut att säga? När riksdagsledamöter ställs inför frågan om huruvida regeringen bör be om ursäkt till samerna, är det svårt att få konkreta svar. Svaren är ofta försiktiga, diffusa eller helt uteblivna.
Det ger upphov till en grundläggande fråga: Om politikerna erkänner att staten bär ansvar för den historiska behandlingen av samerna – varför är det då så svårt för dem att uttrycka om regeringen ska be om ursäkt?
Effekten av en sanningskommission blir verkligt betydelsefull först när dess resultat leder till politiskt agerande. Just nu har regeringen fått ta del av rekommendationerna. Ändå finns det en avgörande fråga kvar: kommer regeringen att lyssna på kommissionens förslag om en officiell ursäkt?
Att hänvisa till att ärendet fortfarande bearbetas är inte detsamma som att ta ställning. Samtidigt inväntar det samiska folket klargörande om hur regeringen avser att hantera kommissionens råd. Det handlar således inte bara om det som inträffade i det förflutna. Det handlar också om hur nutidens politiker väljer att förhålla sig till resultaten.
Vilka partier stödjer en ursäkt? Vilka accepterar inte? Och vilka avstår fortfarande från att ge svar?
I dagsläget är det Vänsterpartiet och Miljöpartiet som mest tydligt anser att samerna bör få en officiell ursäkt. De övriga partierna i riksdagen har ännu inte kommunicerat något lika entydigt.
Frågan förblir därför, och den är svår att kringgå: När sanningskommissionen har fastställt statens historiska skuld – varför finns det så få politiker som är beredda att säga vad de anser att regeringen borde göra? Någon nämnde att det är fler som också skulle behöva få en ursäkt, och så är det verkligen. Alla barn som togs om hand under 30-40-talet är ett par exempel. Och det finns många fler.
Men det är väl bara att börja, om staten har begått misstag så bör de väl be om ursäkt! Är det inte så vi försöker att fostra våra barn, kanske borde staten vara ett gott föredöme.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
