När valresultatet kom in blev jag faktiskt hoppfull. Det fanns en liten, men ändå talande majoritet emot den politik som förts under förra mandatperioden. Visserligen kan man fråga sig vilken gemensam nämnare som oppositionen S V MP C stod på då de gick till val utan en gemensam plattform. Kanske var det bara så att allt som M KD L och SD gjort under fyra år helt enkelt fick väldigt många att säga ”nu är det nog”.
Efter valet har det samtidigt gått upp för många att svensk politik inte är så enkelriktad som vi tenderar att tro. Om man enbart utgår från hur större delen av mediebevakningen sett ut och fortsatt se ut verkar allting så enkelt. De riktigt svåra frågorna kommer i skymundan och allt vi får är en cirkus. Inte konstigt att många känner sig uppgivna över att vi inte fått en statsminister och en regering ännu.
I kommuner och regioner har visserligen styren börjat forma sig. Jag är inte helt förvånad över att vissa styren får många att höja på ögonbrynen, men titta på vilka styren som varit ”udda” under tidigare mandatperioder! Det är sällan som kommunpolitiker är lika dogmatiska som man är på riksdagsnivå. Och då är det trots allt kommunerna som styr i flertalet politiska frågor. Riksdagen kan på sin höjd sätta budgeten och klubba nya lagar. Visst har det också betydelse men jag tror att ni förstår vad jag försöker säga.
Så var är vi nu? Magdalena Andersson fick första och andra sonderingsuppdraget. Första omgången valde hon att avsäga sig försök att sondera men fick tillbaka uppdraget av talmannen. Sen hade riksdagen en omröstning huruvida Andersson ska få bli statsminister. Hon fick nej och talmannen gav uppdraget vidare till Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist.
Valet att ge uppdraget till Centerpartiet är intressant. Under första och andra sonderingsrundorna har frågan om relationen mellan V och C varit en återkommande diskussion. V har fått fler röster detta val än tidigare. S backade något i jämförelse. Att V ställer krav på att få sitta i en regering med S är alltså inte så verklighetsfrånvänt som man kanske kan tro. Det är tack vare småpartierna som oppositionen kunnat vinna om än med en liten marginal.
Nåväl, det vore ju trevligt med en rödgrön regering. Att majoriteten av alla ledarsidor säger någonting annat betyder inte särskilt mycket. Ser vi bara till minoritetspolitiken, vilket är det jag främst skriver om här, så är det ju faktiskt stor skillnad på ”blocken”. Men nu när Elisabeth Thand Ringqvist får sonderingsuppdrag kan vi fråga oss om blockskillnader verkligen är så mycket till blockskillnader.
I skrivande stund har Elisabeth Thand Ringqvist inte fått ihop någon regering. Hon ska enligt uppgifter har pratat med Jimmie Åkesson och konstaterat att man ”står nära varandra i vissa frågor”. Ja, både C och SD är högerpartier så där är man väl inte särskilt förvånad. C sägs ha röda linjer gentemot SD och det är väl en anledning till att vissa kanske ser C som allierad i frågan om en bättre minoritetspolitik. Jag är inte så säker.
Om nu regeringsfrågan hänger på att V och SD utesluts så innebär det inte att minoritetspolitiken kan bli bättre än föregående mandatperiod. M, KD och L har trots allt varit med i att stuva om i minoritetspolitiken på ett sätt där inte bara minoriteters rätt till medbestämmande (via samråd) har förbisetts. De har även valt att genomföra katastrofala ekonomiska beslut som på sikt kommer att påverka minoritetspolitiken negativt under lång tid framöver. Att inte ge klara besked om språkcentrum och ta pengar från nationella minoriteters organisationer är inget positivt.
Frågan är nu vilka politiska frågor som kommer att dominera. Än så länge har militär upprustning och fortsatt nedmontering av det gemensamma varit ledord för den förra regeringen. Med en mittenregering kommer det kanske inte att gå lika fort som för den förra regeringen. Motorsågen kanske byts ut mot en osthyvel, men en osthyvel kan slipas.
Jag är alltså inte hoppfull på samma sätt som efter valdagen. Det kommer att behövas en hel del arbete från oss som vill ha ett annat Sverige där alla minoriteter, inte bara de nationella minoriteterna, ska få möjlighet att leva och vara en del av samhället. Visst har det öppnats upp för en annan politik men om det verkligen kommer den här mandatperioden eller nästa är en bra fråga. Förhoppningsvis kommer den inte för sent.
Stellan Beckman
| Stellan Beckman skriver artiklar om Sverigefinnar och de nationella minoriteterna i första hand. Om du tycker att hans texter är viktiga och vill stödja Stellan Beckman så kan du skicka en gåva till hans fika via Swish – 070 690 40 74 Tack för din gåva och för att du stödjer yttrandefriheten och demokrati. |
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS