Den sittande regeringen – som består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd från Sverigedemokraterna – har inte gjort sig känd som en särskilt bra regering när det gäller nationella minoriteterna. Det ska såklart inte glömmas bort att innan förra valet hade samtliga partier profilerat sig i frågan om minoritetsspråk där det inte sågs som något positivt. Modersmålsundervisning är enligt dessa partier ett problem som helst inte ska existera i samhället.
Under fyra år har tidöregeringen valt att antingen ignorera situationen för nationella minoriteter och minoritetsspråken eller helt enkelt göra direkta försämringar. Av den anledningen är det inte fel att undersöka vad Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD), Simona Mohamsson (L) och Jimmie Åkesson (SD) säger i Sveriges radio finskas partiledarutfrågning.
Nu är ju politiker tränade i att säga så lite som möjligt med så många ord som möjligt. Några raka svar kan man alltså inte alltid förvänta sig. Men det går ändå att undersöka de fyra partiledarnas svar lite närmare.
Exempelvis får samtliga partiledare frågan om att europarådets expertkommitté kritiserat Sverige för den bristfälliga undervisningen i modersmål i grundskolan. Under 20 år har det legat på högst en timme i veckan. Regeringen hade ett förslag på sitt bord, från en tidigare utredning, om att höja till tre timmar i veckan. Men det var någonting man avskrev.
Ulf Kristersson säger i sitt svar att: ”Det finns väl inget lagkrav på detta riktigt men det är klart att vi har ju tvärtom sett till att man ska kunna, även de som inte har, eh, har det som dagligt språk till exempel ska kunna få omfattas av modersmålsundervisningen eller av minoritetsspråksundervisningen så att jag tycker vi har gjort ett antal saker för att öka möjligheterna. Sen kan man diskutera hur många timmar som ska användas och det har vi säkert lite olika uppfattning om i olika länder.”
Ebba Busch påstår att hennes parti vill öka modersmålsundervisningen: ”Ja, det är till och med så i andra riktningen, vi skulle vilja öka modersmålsundervisningen när det gäller de språk som relaterar till de svenska ursprungsbefolkningarna. Vi tycker ju att det borde vara möjligt att få upp till tre timmar finskaundervisning i veckan.”
Simona Mohamsson skyller på Socialdemokraterna: ”Ja, i grund och botten handlar det här problemet att det skapar en stor ojämlikhet. Jag vet att när minoritetsspråksundervisningen funkar så kan den funka riktigt bra. När den inte gör det så blir det riktigt dåligt. Det handlar ju både om att Socialdemokraterna kommunaliserade skolan vilket gjorde att staten inte hade huvudansvar för de här frågorna som har gjort att den skapar en ojämlikhet. Sen handlar det också om att vi har stor brist på lärare som är kunniga och då vill jag ju se att vi ökar det statliga ansvaret och att vi tar över ansvaret i de här frågorna.”
Jimmie Åkesson undviker att svara direkt på frågan: ”Ja, alltså, det är ju återigen syftet egentligen med lagstiftningen är ju att den finns av en anledning och det är ju för att man ska kunna bevara sitt modersmål till exempel och förståelsen för det. Sen är jag inte rätt person att avgöra hur mycket tid man behöver och så där men det är klart att man ska leva upp till de mål som finns i lagstiftningen och annat. Det tycker jag är viktigt.”
Ja, det var väldigt olika svar från de partiledarna som annars verkar tycka att det är viktigt att gå åt samma riktning och visa handlingskraft. Kanske är det ett tecken på att minoritetsspråkens fortlevnad är så marginell att partiledare aldrig behöver ha några direkta svar kring dessa frågor. Jag tänker att om man nu verkligen velat göra någonting för de nationella minoriteterna så hade man redan gjort det för längesedan.
På följdfrågorna kring minoritetsspråken och modersmålsundervisningen ger partiledarna olika svar. Ulf Kristersson säger apropå europarådets kritik att ”det händer ju att europarådet har synpunkter på enskilda länder” men att han själv tycker att ”vi generellt sett lever upp till våra åtaganden”. På frågan om Sverige kan fortsätta bryta mot konventionerna svarar han att ”det här är ständiga bedömningar som görs och, eh, vi har inga förslag på detta just nu men självklart lyssnar vi på vad europarådet säger”.
Fast om den sittande regeringen lyssnat på europarådets rekommendationer hade situationen sett annorlunda ut. Då hade man inte fått särskilt mycket kritik från de nationella minoriteterna. Ebba Busch säger att förlaget om utökad modersmålsundervisning hade en del brister i utformningen som gjorde att man inte gick vidare med detta. Hon menar dock att hennes parti ”vill se att den här rättigheten utökas och stärks”.
Simona Mohamssons parti gick till val senast med att de skulle införa en minimiundervisningstid på cirka tre timmar för modersmålsundervisning. Något som uppenbarligen inte blev verklighet under tidöregeringen. Hon säger att ”den här avskrivningen vi har gjort är också för att vi på olika sätt vill stärka statens kontroll och styrning av svensk skola” och då ”gäller det ju även minoritetsspråken så där är vi fast beslutna om att kommuner inte ska ha det ansvaret utan att ansvaret för minoritetsspråken ska ligga hos staten”. Men hon ger inget direkt svar om att införa minimiundervisningstid under nästa mandatperiod. Mohamsson säger att hon inte utesluter det men att hennes bedömning är ”att det stora problemet handlar om tillgången till lärarna och ojämlikheten mellan kommunerna”.
Jimmie Åkesson säger att ”modersmålsundervisning generellt är en privat angelägenhet” och att ”det är någonting som det allmänna inte har något ansvar för”. Men ”när det gäller minoritetsspråken så är det en annan sak och då är det också viktigt”. Han menar att bristerna som finns inte ”handlar om ovilja egentligen” utan det är ”praktiska problem” som man ”behöver adressera på olika sätt”. Men avslutningsvis verkar han ändå tycka att finska språket är ett språk som ska användas ”främst i hemmen” eftersom ”i Sverige pratar vi ändå svenska”.
Ja, partiledarna ger väldigt olika svar, vilket kanske säger en del om hur ännu en andra mandatperiod med dem i regering kan komma att se ut. Det går att se till resultatet för den mandatperiod de har haft, men också hur partiledarna väljer att besvara frågorna. Sen är det relevant att upprepa det faktum att M, KD, L och SD har gång efter annan sedan långt innan den här mandatperioden gjort utspel som misstänkliggör minoritetsspråkens existens i samhället och därmed försvårar deras fortlevnad.
Att partiledarna nu kommer med lovord om en positiv framtid för minoritetsspråken och att man ska ta tag i saker och ting under en andra mandatperiod har jag svårt att tro på. Under den senaste mandatperioden har de valt att skynda igenom mängder med förslag som vänt livet upp och ner för många i landet. De har gjort så med orden att man måste visa handlingskraft. Varför kan de inte visa handlingskraft kring dessa frågor? Om det inte hände någonting under deras första mandatperiod, varför ska vi tro att det kan hända någonting under en andra mandatperiod?
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
