Idag är det 15 år sedan terrordådet på Utøya – en dag som för alltid kommer att finnas i vår gemensamma medvetenhet. Den 22 juli 2011 förlorade 77 människor livet i Norge, varav 69 unga deltagare på sommarlägret för Arbeiderpartiets ungdomsförbund (AUF) på den lilla ön Utøya. Högerextremisten Anders Behring Breivik genomförde en fruktansvärd massaker som skakade både Norge, Norden och hela världen.
| Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist E-post: britt-inger@dikko.nu DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn och Instagram |
Själv kommer jag aldrig glömma den här dagen. Min son, som bor i Oslo, ringde och sa att jag var tvungen att gå ut på nätet och kolla vad som händer. ”Det låter som om bomber smäller”, sa han. Jag skyndade mig ut och letade, men hittade inget. Det var ingen som hade hunnit uppdatera. Senare ringde jag upp och berättade om det förskräckliga som hade hänt. Vid det laget hade även nyheterna i Norge hunnit med att rapportera.
Idag vet nog de flesta vad som hände på Utøya, som är en ö i Tyrifjorden, ön är idag främst känd för den tragedi som tog så många oskyldiga liv. Det min son hörde var de inledande smällarna från bomberna som small inne i Oslo. För under den där sommardagen förvandlades en annars vanlig vardag till en smärtsam och oförglömlig minnesbild. Förvirring och chock spreds när bomben exploderade i centrala Oslo och nyheterna rapporterade om skottlossning på ungdomslägret. Antalet döda ökade timme för timme, från sju till 69 – varav 52 personer sköts ihjäl på nära håll. Det var en obeskrivlig och fruktansvärd händelse, som kändes smärtsamt nära.
Den västerländska världen har ofta svårt att förstå och kalla högerextrem terrorism för just terrorism. I Sverige finns liknande exempel: Lasermannens dåd på 1990-talet, Peter Mangs terrorhandlingar i Malmö och massmordet på Kronan skola i Trollhättan 2015. Sådana handlingar framställs ofta som verk av en ensam galning, vilket riskerar att dölja den större och farligare rasism som ligger bakom dessa attacker. I Sverige och Europa ses ofta ”muslimhotet” som ett västeuropeiskt fenomen. I Östereuropa är det ofta andra grupper som står i centrum för högerextremisternas intresse, till exempel romer, judar eller homosexuella.
Breiviks ideologi vilade på en förvrängd världsbild där invandring, särskilt från muslimska länder, och människor med annan kulturell bakgrund sågs som ett existentiellt hot mot västerländska samhällen. Han betraktade dessa grupper som bärare av en oföränderlig kultur och som en ”ockupation” som måste stoppas. Rasismen visade sig inte bara i hans våldsamma handlingar utan också i den miljö från vilken han hämtade sina idéer.
Idag ser vi hur liknande retorik och politik får fäste i Sverige. Bland annat med Sverigedemokraternas företrädare demoniserar islam och kulturer som anses ”avvikande”. Regeringspartierna, och numer även socialdemokraterna, följer ibland i deras spår, och ord som ”återvandring” används alltmer positivt i politiska budskap. En radikaliserad höger som underblåser rasistiska fördomar och hat utgör en fara för vårt samhälle – en fara som måste bemötas med kraft och tydlighet, särskilt inför det kommande valet.
Trots allt som har hänt är Utøya idag en plats fylld av ungas engagemang och kamp för demokrati. Genom stiftelsen Utøya AS fungerar ön som en symbol för motståndskraft, reflektion och framtidshopp. Minnesmärket ”Lysningen” på ön hedrar de som miste livet, och på fastlandet finns ett nationellt minnesmärke vid Utøyakaia. Dessa platser påminner oss om vikten av att aldrig glömma, men också om vikten av att stå upp mot rasism och extremism – så att sådana tragedier aldrig får upprepas eller uppmuntras via demoniserande retorik om olika grupper i vårt samhälle.
Vi får aldrig sluta att reagera på den demoniserande och radikaliserande retorik som har smugit sig in vårt samhälle.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
Förlag DIKKO har gett ut boken Bryt mönstret – En antirasistisk verktygslåda som även finns att ladda ner gratis som PDF-bok Bryt mönstret – En antirasistisk verktygslåda för att skapa en möjlighet att jobba med antirasism på studieförbund, i skolor och hos föreningar.
Det finns många olika typer av rasism och förklaringsmodeller
Här kommer några hämtade från https://www.so-rummet.se/
Biologisk rasism: Att mänskligheten kan delas in i olika raser utefter vissa biologiska egenskaper, och att vissa raser är bättre än andra.
Kulturrasism: Fördomar och diskriminering på grund av etnicitet, kultur eller religion.
Främlingsfientlighet: Fördomar och diskriminering mot människor som på något sätt är annorlunda än majoriteten i ett visst sammanhang, även om de har samma etniska tillhörighet.
Rasbiologi: Enkelt uttryck en slags rashygien vars teori går ut på att folkgrupper och människorasen som helhet kan förbättra sina egenskaper genom rasförädling och selektiva urval vid fortplantning. Vissa folkstammar eller raser ansågs bättre än andra och skulle därför skyddas från att blandas och späs ut av sämre raser.
I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter står det att ”alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. Det innebär att det inte spelar någon roll var du bor, var du kommer ifrån, vilket kön du har, vilket språk du pratar, vilken politik du gillar eller om din familj är rik eller fattig. Alla ska ha samma rättigheter. Det här finns också i svensk lag, dessutom är Barnkonventionen lag i Sverige vilket innebär att barns rättigheter till ett likvärdigt liv ska bevakas.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
