#Insändare| Vad folk inte vet när en nära vän gått bort.

pixabay
94Shares

Detta är en insändare. Det betyder att en läsare har skickat in texten för publicering. Innehållet är insändarskribentens egen uppfattning.

Något jag inte vill ge min värsta ovän.

”Jag beklagar sorgen” ett rätt konstigt uttryck. Sorgen i sig är effekten av att ha varit nära någon, alltså inget att beklaga. Ska man beklaga något så bör det nog vara förlusten. Jag antar att man säger så för att ha en fras att ta till när man har svårt att uttrycka sig. För det är uppenbart att de flesta människor känner sig obekväma i närheten av någon som lidit en förlust.

För mig personligen är förlusten av min fru det värsta jag upplevt. En känsla som är med mig hela tiden. Det märkliga är kanske ändå hur andra beter sig mot en sörjande. Att man kan bli osäker på hur man ska bete sig är en sak men att man undviker den som sörjer är ändå ganska märkligt. Givetvis går det inte att trösta utan sorgen måste få ha sin tid. Däremot är det mycket värt för den som sörjer att få träffa någon som bryr sig om en. Någon som frågar hur det är, kommer fram och hälsar även om det just inte finns något att säga.

Att någon bara sätter sig ner en stund hos en är värt mycket, samtalsämnet är inte viktigt. Säg vad som helst, huvudpoängen är att det är skönt att få bli bemött som en vanlig människa även när man har sorg. Ensamheten är nämligen det som är värst. Den höll på att kväva mig, sova var omöjligt.

Ångesten var värst på nätterna, jag fick gå upp mitt i natten och ut på balkongen för det kändes som jag höll på att kvävas. Då är kontakten med andra på dagen något att tänka på. Att bara gå fram och bara ge en kram värmer oerhört, spelar ingen roll var man möts. Ett telefonsamtal är något av en livlina och väldigt viktigt att få. Ett samtal gör ett litet avbrott i känslan av ensamhet.

Sorgen är hemsk jag kunde vakna på natten genomvåt av svett och upplöst tårar. Ibland hade jag barn som sov över och det var så befriande. Det går inte att hindra tårar tro mig jag försökte, ena minuten var jag glad för att i nästa stund ha panik, då var andra människors närvaro otroligt viktig.

Med den erfarenhet som jag nu har skulle jag vilja uppmana folk att ta kontakt med den som sörjer. Ring, skriv, maila, skicka blommor, kom förbi, inboxa, skicka röksignaler eller vad som helst. Den som är i nattsvart sorg behöver kontakt men orkar inte ta den själv. Sorgen kommer finnas kvar under en lång tid så vänta inte på att den som sörjer ska ringa. Var den som tar kontakten! Den som är tyst och tiger sviker. Det låter säkerligen hårt men är också sant.

Ordspråket som lyder ”I nöden prövas vännen” stämmer faktiskt, och tro mig vänner har man gott om, men verkligt riktiga vänner är väldigt få. Jag har full förståelse för att man kanske inte vågar höra av sig men handen på hjärtat nu, hur svårt är det egentligen att skriva ett sms med texten: ”Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig”? Var inte tyst. Svik inte. Hör av dig.

En annan sak som är bra är att laga mat. Alla människor måste äta men den som är i svår sorg förstår inte det. Eller så förstår man det men orkar inte laga maten, ännu mindre handla. Så laga mat och åk förbi med den. Stanna och värm och se till att den sörjande äter. Jag hade tur för min äldsta dotter kom med nylagad mat ofta och ändå fast jag åt gick jag ner i vikt. Var inte rädd utan åk hem till din vän och visa att du bryr dig. Blir du utkastad så låt dig bli det och kom sen igen. Och igen. Och igen.

Även om du säger till den sörjande att denne ska höra av sig så förvänta dig inte att det sker. När man är i svår chock och tung sorg kan det vara nästan oöverstigligt att höra av sig. Så be aldrig den sörjande att höra av sig. Din vän kan lättare återvända till vardagen med detta delade ansvar om er relation när livet börjar bli något sånär vardagligt igen. Men fram tills den sörjande har börjat återvända är det mest troligt du som får bära kontaktansvaret på egen hand.

Var rädda om varandra.

Kurt Magnusson

Bild Pixabay


Vill du svara på en debattartikel, skriva en insändare, artikel eller på annat sätt finnas med i magasin DIKKO skriv till dikko.magasin@gmail.com

94Shares