Boken utgörs av anteckningar, brev och samtal som öppnar upp och ger insyn i den långa kollektiva processen bakom verket. Det kändes viktigt att vi tillsammans berätta om det. Jag berättelsen om hur vi tillsammans gjorde konstverket är en viktig del av själva verket, säger Knutte Westers till Kurt Magnusson om sitt offentliga konstverk Romanoparken – Sång om en plats.
Boken handlar om en historia som för många fortfarande är helt okänd. Arbetet med projektet har inneburit en lång resa i gränslandet mellan politik, kommunal verksamhet, samtidskonst och frågor rörande den nationella minoriteten romer.
Projektet började som ett uppdrag att göra ”ett minnesmärke över Romernas historia i Göteborg”. Efter ett års arbete sade jag att jag inte kunde fortsätta, att projektet måste göras om i grunden. Jag insåg att det inte finne en romsk eller resande historia i Göteborg som man kan göra ett minnesmärke över. Det finns många historier. Massor. Mötena med människor fick mig att inse att man inte kan göra ett minnesmärke över de romska gruppernas historia i Göteborg, det är inte en händelse. De romska och resande gruppernas historier är något pågående, det är en mosaik av olika berättelser. Det ledde mig till slutsatsen att det borde bli en plats, en plats där olika historier lyfts fram. Inte bara en plats, utan en park, en plats där historier kan växa, det är inte färdigt, säger Knutte
Boken är en anteckningsbok som skildrar de två år, mellan 2017 då projektet påbörjades, fram till slutet av 2018 då uppdraget omformulerades och produktionsfasen inleddes.
Den möjliggör att du som läsare får följa med till platser och situationer dit du annars inte skulle kunna ta dig. Förnimmelser och fragment av andra människors erfarenheter och livsöden. Berättelser om att behöva leva i tält och i husvagn, om tvångsomhändertagande av barn, om olika former av övergrepp, likaså om andra världskrigets skugga skildrat genom en bleknad tatuering och minnet av brödet i Buchenwald. Den berättar samtidigt om sociala center och mötesplatser, om gemenskap, om kampen för rättigheter, erkännande och upprättelse. Om solidaritet och om vad som för oss samman som människor, menar Knutte.
Inom stadens konstenhet Göteborg Konst pågår en ständig diskussion om hur arbetet bakom en konstgestaltning kan göras relevant och kommuniceras. Utgivningen av boken sy ar till att synliggöra den konstnärliga processen och ger en möjlighet att förstå bakgrunden, tankar och överväganden. Processen som beskrivs visar samtidigt hur relationen mellan demokrati och samtidskonst kan se ut i praktiken – i en viss tid, på en viss plats, med en unik uppsättning av förutsättningar.
Resande och romer är inte en folkgrupp utan snarare ett samlingsnamn för en rad olika undergrupper. Genom Knutte Westers anteckningar får vi följa hur han möter olika personer, och hur det för honom blir allt tydligare att det är människor som endast har det gemensamt att de delar vissa erfarenheter av resande och romsk kultur och identitet.
Mellanmänskliga relationer och socialt arbete bygger på kontinuitet och ömsesidig respekt, någonting som tar lång tid att bygga upp. Göteborgs Stads råd för den nationella minoriteten romer och Romano Center i Väst var med sin erfarenhet, sin sakkunskap och sitt engagemang, oumbärliga för processen. I början av projektet genom att fungera som en länk och förmedla kontakten med många av de personer som Knutte Wester sedan varit i dialog med och som han på grund av sitt utanförskap annars hade haft svårt att få kontakt med. I nästa steg genom att vara en del av förankringsarbetet inom de resande och romska grupperna.
Samtidskonsten tar ofta positionen att våga befinna sig i ambivalens. I det ibland oerhört svåra och grundläggande existentiella, där samtiden brinner och där det skaver. Konsten ger inte några enkla svar, utan öppnar istället upp olika frågeställningar, fördjupar och synliggör berättelser och upplevelser, inte sällan bortom etik och moral. Det kan vara ett av svaren på varför stora frågor så ofta riktas mot konsten med uppdraget att behandla kollektiva minnen och trauman. Konsten bidrar med ett perspektiv och en metod som inte representeras inom något annat ämnesområde, anser Knutte.
Romanoparken – Sång om en plats riktar betraktarens uppmärksamhet mot resandes och romska erfarenheter, vilket kommer att ge konsekvenser och påverka framtiden. Bilden som starkast framträder ur detta projekt är samtalen som utspelar sig vid olika människors köksbord, tillsammans med nybryggt kaffe. Där börjar Knutte Westers text och där avslutas den.
Men den här berättelsen har inte en given början eller ett slut. Det är fortfarande många år kvar innan Romanoparken – Sång om en plats kan placeras i Bergslagsparken och förankras i sin kontext, i det sammanhang och på den plats det är tänkt för. Konstgestaltningen aktiverar ännu inte platsen. I den bemärkelsen är konstgestaltningen ännu en utopisk plats. En vision om framtiden.”
Genom personliga vittnesmål och andra perspektiv på nutidshistoria än de som vanligtvis framhävs, belyser boken även den strukturella rasism, diskriminering och exkludering som resande och romer utsätts för i Sverige än idag. Den berättar samtidigt om sociala center och mötesplatser, om gemenskap, om kampen för rättigheter, erkännande och upprättelse. Romanoparken är författad av konstnären Knutte Wester i dialog med Singoalla Millon, Diana Nyman, Kurt Magnusson, Ingrid Schiöler, Maria Dimitri, Marita Busk, Fred Taikon, Sonja Taikon, Rozalia Milanson, Rosita Grönfors, Sabina Kwiek, Monalisa Pruteanu, Domino Kai, Bagir Kwiek, Maria Bogeblad, Milaja Nyman och Marius Pruteanu.
Kurt Magnusson
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
