Det här är en resedagbok från ett soligt Thailand skriven av Britt-Inger Hedström Lundqvist och hennes make Roger Hedström. Vid ankomsten var de trötta och förväntansfulla och ägnade första dagen åt att utforska och koppla av. De hyrde en moped och besökte en avskild strand innan de checkade in på sitt hotell. De tillbringade dagarna med att köra runt på mopeder, besöka lokala kaféer och njuta av landskapet.
Vi hade bestämt och beställt resan långt i förväg. Föga anade jag att min höst och vinter skulle bli så fylld av arbete som det visade sig att den blev. När vi väl skulle iväg gällde det att jobba undan en massa så vi skulle kunna njuta av ledigheten.
När vi anlände i Thailand den 7 januari var vi trötta, glåmiga och förväntansfulla. Vi satte vi oss i en taxi för att ta oss till hotellet och det kändes som vi aldrig kom fram. Men till sist gjorde vi det ändå, endast för att inse att vi hade många timmar att fördriva innan vi kom åt vårt hotellrum. Så vi hyrde oss en moped och hittade en lämpligt avskild strand där vi lade ner våra vinterbleka och trötta kroppar för att vila tills vi kom in på hotellrummet.
När vi kom tillbaka till hotellet så var det dags att ta sig in på rummet som låg på tredje våningen utan hiss! Vilket inte hade varit så märkvärdigt om det inte var för att trapporna i Thailand är byggda för jättar och varken jag eller maken går under det epitet. Vi bad om att få ett rum längre ner. Tack och lov så hade de ett ledigt från den 11 med bara en trappa att bestiga. Så vi har nu, i skrivandets stund, installerat oss på det nya rummet.
Igår tog vi som vanligt mopeden och åkte iväg för att konkurrera med fullastade mopeder, bilar, hundar och alla andra djur som kan tänkas dyka upp på vår väg när vi är ute och kör. Vi hade siktet inställt på en kopp gott kaffe.
Vi hade bestämt oss för att fika på ett litet café, som heter Raan café, inne i Ban Phe som har riktig gott kaffe. Vi slog oss ner och medans vi satt och väntade på vårt kaffe så tar, en medelålders servitris upp beställning av kunderna bakom min rygg. Nu avger hon ett apvrål och skäller som en bandhund på en leverantör som precis lämnat varor till köket. Jag tittar på gubben som ler lite snett och säger:
– Han nöp henne i röven.
Jag börjar då skratta och vänder mig om mot servitrisen som blänger på mig och ser förnärmad ut. Jag gör då tummen upp mot henne och hon ler. Vi dricker vårt kaffe när servitrisen kommer fram till oss med en tallrik med små, sjukt goda, bananer. Hon bjuder oss att smaka och gör tummen upp mot mig.
Jag skrattade hela dagen åt hennes reaktion, helt underbart. Vad gästerna som hon skulle ta upp beställningen av tänkte har jag ingen aning om, men min dag gjorde hon verkligen. Att bli förbannad på män när de nyper en kvinna i röven är uppenbart internationellt.
På tomten bredvid hotellet håller de på och bygger, något vi följer varje dag vi kör förbi. De är verkligen idoga och det där med helg verkar inte existera. Men det mest imponerande är ändå grävmaskinen de använder. Den verkar ha brunnit och alla saker sitter inte riktigt där dom ska, men den går. De borrar och gräver med den på daglig basis, imponerande.
Britt-Inger och Roger
Boktips!
Hur fan ska vi ha det? av Björn Ferry
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
