Romer och cirkus i fokus

Zoo Cirkus sent 40-tal Foto Sven-Olof Lindholm

Brazil Jack, Sveriges äldsta cirkus som etablerades 1899, inleder samtal och samarbete med Cirkus Syd och Romskt informations- och kunskapscentrum Malmö stad (RIKC). Det blir en förstudie om romers betydelse för cirkusen som förväntas leda till flera större utforskande projekt.

Hur har det romska folkets kultur och cirkusen hängt ihop genom historien?

De Rhodinska samlingarna med hundratals foton och tryckmaterial föreslås digitaliseras och ingå i Malmös stadsarkiv. Trolle Rhodin III, som själv tillhör en resandefamilj, hoppas också på att kunna skapa cirkusföreställningar som utforskar familjens romska historia i det stora föreställningstältet som årligen besöker över hundra orter runt hela Sverige. Och man står på startlinjen för ett samarbete med Romska teatern ”Arthem”, för ett projekt som för närvarande går under arbetsnamnet ”Vacker rom”.

Ute i Europa är det inte ovanligt att romer bedriver cirkusverksamhet. I Tyskland är gruppen sinti rikt representerade, Fossetts har sedan 1888 drivit Irlands nationalcirkus de är ”travellers”, Bougliones som äger Paris cirkusbyggnad Cirque d´Hiver räknas in bland världens mest framstående cirkusdynastier är romer.

I Norden ser vi främst två grupperingar som har drivit cirkus. Den första består av helt vanliga medborgare som har känt en dragning till det resande livet. De har som regel döpt sina cirkusar efter de egna namnen men ”italieniserade” dem. Sålunda har vi Ernst Nilssons ”Cirkus Ernesto”, Frans Lindbergs ”Cirkus Franconi” Adolf Palmgrens ”Cirkus Adolfi” och även cirkusarna Arnardo, Merano, Orlando och Scala. Det italienska har i alla tider ansetts låta cirkusmässigt rätt, se bara Piratens fiktiva ”Cirkus Brentano”.

Den andra stora gruppen skandinaviska cirkusidkare har tyskklingande namn som Benneweis, Altenburg, Schultz, Steckel, Enoch, Hertzberg, Hoffman eller Munderling. Dessa familjers anfäder var yrkessoldater i den danska armen i Schleswig Holstein till dess att Danmark införde värnplikt i mitten av 1800-talet. De började då att försörja sig som vandrande musikanter och sprida sig över Skandinavien för att så småningom etablera sig inom tivoli och cirkusnäringen. Dessa familjer identifierar sig som resande.

Rhodins, Cirkus Syd och Romskt informations-och kunskapscenter Malmö stad är överens om att denna förstudie, samt det livestreamade samtal som ska föras på Lunds Stadsteater klockan 16.00 den 10/2 kan komma att i grunden förändra mångas uppfattning om cirkusen som kulturbärare.

Det är dags för statliga institutioner att rannsaka sitt samvete över hur resandekulturen systematiskt har diskriminerats och diskrimineras än idag trots att cirkusen officiellt erkändes som konstform 1993.

Kommunerna eliminerar idag lämpliga cirkusplatser från stadsplanen, tar hutlöst betalt för de platser som ännu finns tillgängliga, vägrar upplåta plats för reklam. De försvårar på alla vis för denna kultur som utan något stöd av myndigheter har spridit nöje, spänning och skönhet i vårt land sedan 1787. Någon parallell inom annat konstområde går ej att finna.

Samtalen kring romers och cirkusars parallella historia samt den kunskapshöjning som blir följden därav bör också komma att tvinga statliga myndigheter och stödstrukturer att omvärdera och ifrågasätta sin behandling av den klassiska samtida cirkuskonsten.

Toni Rhodin


Fakta om minoriteten romer

Romer är inte ett folk utan ett namn för flera olika grupper.

I Sverige har staten och ett romskt råd beslutat att det finns fem romska grupper.

De fem grupperna är:

  • Resandefolket/resanderomer
  • Finska romer
  • Svenska romer
  • Utomnordiska romer
  • Nyanlända romer

Men det inom dessa finns flera undergrupper.

Resandefolket/resanderomer

Resandefolket är den äldsta och största gruppen och har funnits i Sverige sedan 1500-talet. Resandefolket har försörjt sig genom att resa runt, sälja varor och tjänster som det funnits behov av. Att driva cirkus eller tivoli har varit ett annat sätt att försörja sig på, samtidigt som det senare funnits de som varit bofasta och haft vanliga jobb.

Finska romer

Finska romer (eller kalé) kom till Sverige tillsammans med andra finländare för att arbeta från 1950-talet.

Under åren 1914–1954 var det förbjudet för romer att invandra till Sverige. När förbudet togs bort var det många som kom tillbaka till Sverige eftersom landet behövde fler arbetare.

Svenska romer

Svenska romer (främst kelderasha-romer) kom till Sverige i slutet av 1800-talet från bland annat Rumänien till Ryssland.

Utomnordiska romer

De utomnordiska romerna (bland andra lovara, urli och gurbeti) kom till Sverige från olika delar av Europa från slutet av 1960-talet.

Nyanlända romer

Nyanlända romer kan komma från olika romska grupper. Många kommer från Balkan.

Under senare tid har det kommit romer från olika EU-länder för att söka arbete och tjäna pengar. De lever ofta i fattigdom och är utanför samhället både i hemlandet och i Sverige.

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS