På bilden spinner Sonny Carlssons morfar och mormor, Karl och Johanna Alexandersson tömmar av tagel. De köpte in taglet från bönder, förädlade produkten och sålde sedan tillbaka den. Tageltömmarna var särskilt bra när bönderna körde timmer på vintern, eftersom de inte blir stela på vintern.
Johanna hade också ofta med sig mattor som hon hade virkat av gamla plastpåsar hon klippt upp. Karl hade med sig fickur som han lagat upp och bytte med bönderna. De höll också på med kläder som de köpte och sålde. Johanna var, som många andra resandekvinnor, den som hade hand om ekonomin. För en sådan viktig uppgift gick inte anförtro någon som bara visste priset på ett kilo snus. En annan anledning var att karlarna kunde bli gripna på grund av lösdriverilagen, och att pengarna då skulle gå förlorade.
Förr i tiden försörjde sig de flesta resande på hantverk av något slag. Ofta åkte de runt i gårdarna och sålde sina varor. Mycket av det var egentillverkat, men även partier av kläder och rostfritt (mjölkhinkar, kastruller osv) och annat man köpt in såldes. I en tid då många hade långt till butiken, var de kringresande försäljarna ett välkommet inslag i den enahanda vardagen.
Eftersom nyhetsrapporteringen inte var lika öronbedövande som idag, så var det förutom handelsvaror även välkomna nyheter från grannbyarna som resande bidrog med till de fattiga hushållen på landsbygden. Särskilt i den övre delen av landet där det kunde vara långt mellan gårdarna var resandefolket en viktig del i vardagen.
Förutom att vara goda hantverkare och försäljare, var det därför viktigt att bli en skicklig historieberättare. Vi kom med nyheter och skvaller av varierande kvalitet. En del var helt sant, en del bara lite grann sant. Allt för den goda affärens skull. Många spelade också och sjöng för att kunna underhålla och berätta särskilt gripande och minnesvärda historier genom musiken. Ofta om olycklig kärlek, sorger, mord, fängelsestraff och döende barn. Skillingtryck och visor var en viktig uttrycksform. Ju mer folk såg fram emot din ankomst, desto mer fick du sälja, och familjen fick mat ytterligare en dag.
Ofta säger man att om du släpper ut ett gäng dinglare i Sahara, så hittar de på ett sätt att beckna sand. Det är inte helt osant, för generationerna före oss var riktiga födgenier.
Det tillverkades leksaker av gamla vedträn, kråkris blev vispar och kvastar, alla garner gick att virka eller sticka av. En del gjorde blommor av kräppapper, köpte dukar från väverierna, och vek girlanger till jul. De resande som var särskilt estetiskt begåvade fick beställningar från folket i gårdarna och kunde göra sig fina affärer. Det samlades bivax och lanolin för att behandla läder så det blev mjukt och vattenavstötande, och det slipades knivar. Det finns oerhört många hantverk och konstnärliga uttrycksformer bland resande, som nu är på väg att glömmas bort.
När det var dags att åka ut och beckna var det oftast en särskild stadia eller diklo på, för att få god tur i affärerna. Såg man en ekorre springa över vägen så visste man att det skulle bli en bra inkomst den dagen. Råkade man köra över den stackars ekorren, eller något djur, vände man bilen eller vagnen, för sådana bengskaper drog otur över hela försäljningen.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
