De flesta tänker nog på något specifikt när de hör ordet funkofobi. Kanske tänker de på en person som ropar något nedsättande till en person med funktionsnedsättning, eller ställer sig i vägen för dem i portar eller på gatan, eller helt enkelt talar nedlåtande med dem. Visst, så kan det faktiskt se ut för personer med funktionsnedsättning i vardagen. Fast jag håller inte riktigt med om detta.
| Text: Stellan Beckman E-post: etnologenbeckman@gmail.com |
Det finns allt som oftast saker de flesta vet och är överens om som något fel och negativt att göra mot någon annan. Här kan vi räkna ovanstående exempel på diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Sen finns det saker som är mer acceptabla men samtidigt bidrar till att diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning fortgår.
Bland dessa exempel kan vi ta den uppenbara exotifieringen av personer med funktionsnedsättning. Någon kanske uttrycker förvåning att den eller den personen med funktionsnedsättning gör något specifikt, exempelvis studera på universitet, eller lära sig att köra bil, eller kanske ha ett jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Utgångspunkten här är att personer med funktionsnedsättning är annorlunda som så, och att funktionshinder är något som är orsakas av funktionsnedsättningen och inte samhället.
Exemplet som jag kallar för exotifiering av personer med funktionsnedsättning kan framstå som positiva reaktioner. En del jag mött som arbetat inom LSS i många år uttrycker det kanske som att ”man lär sig så mycket av dem”. Sällan frågar man sig vad den här frasen innebär, eller vad man faktiskt säger mellan raderna. Man kan ju lära sig något från vem som helst. Att det måste handla om personer med funktionsnedsättning kan jag själv tycka är märkligt.
Men det finns ett tredje exempel på diskriminerande beteende som intressant nog uttrycks av personer som både representerar det första och andra exemplet. Oftast handlar det om att dra upp den där mytiska skattebetalaren, vars pengar slösas på LSS-verksamheten eller kanske på de boende direkt. Jag har hört personer som arbetat inom LSS under lång tid uttrycka sig på det här viset som om det vore en självklarhet. Och utan en gnutta självrannsakan eller intresse att problematisera vad de sagt.
Det är nästintill märkligt att sitta med i sammanhang där personer som vanligtvis skulle stå upp och säga att det är fel att säga funkofobiska ord kan hålla med om detta. Länge undrade jag varför det är så, men jag såg liksom aldrig bortom det mellanmänskliga perspektivet.
Om jag nu har beskrivit saker som kan sägas av en människa till en annan, eller beteenden som enskilda individer (eller individer i grupp) kan ha gentemot personer med funktionsnedsättning, så finns det en samhällelig tendens att tala om kostnader. Kort sagt alla gör det. Regeringar, myndigheter, kommuner. Alla är med på valsen om att personer med funktionsnedsättningar är en kostnad för samhället.
Ett exempel på detta är ju hur kommuner runt hela landet gör så gott de kan för att inte ge några insatser inom LSS, eller helt enkelt ta ifrån personer med LSS sina insatser. I tidskriften Forskning om funktionshinder pågår nr 2 2023 intervjuade man Andreas Pettersson, lektor i juridik med inriktning mot offentlig rätt vid Södertörns Högskola hur kommuner och andra myndigheter arbetar.
– Det har varit människor som haft insatser så de kunnat leva ungefär som andra, det vill säga vad målen i lagstiftningen säger. Sedan har Försäkringskassan eller kommunen gått in och sagt att eftersom de kan jobba och leva som andra med assistans så visar det att de inte har behov av assistans. Det är så absurt att man inte kan föreställa sig att det kan hända i ett land som Sverige, säger Pettersson till tidskriften.
Visserligen har det varit känt sedan länge att kommunerna aktivt dragit in på rätten till LSS. De vill helst se LSS som en utgift som alla andra. Trots att det handlar om människor med liv, ambitioner och drömmar. De har rätt att leva som alla andra.
När diskriminering av personer med funktionsnedsättning är berättigad utifrån ekonomiska kalkyler är det inte särskilt förvånande att synsättet får leva ute i vardagslivet. Både bland personer som arbetar inom LSS och de som inte gör det. Ifall människors nytta kan vägas i guld så kan man tala illa om dem i vilken utsträckning som helst.
Som om det inte vore nog tillhör personer med funktionsnedsättning den fattigaste delen av befolkningen. Det är inget de själva valt. Inte hade det behövt vara så heller, men den ekonomiska rättvisan är tydligen svårare att få till i samhället. Bara man suddar bort laddade ord, hittar gulliga formuleringar och slutar tänka efter vad som behövs för att personer med funktionsnedsättning faktiskt ska kunna leva som alla andra har det ju löst sig.
Eller ja, det löser sig för de som sitter med budgeten i verksamheter, kommuner, myndigheter och på riksdagsnivå. För personer med funktionsnedsättning innebär det snarare fortsatt diskriminering.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
