Det förestående mötet mellan USA:s Donald Trump och Rysslands Vladimir Putin i Alaska för att diskutera fred i Ukraina har väckt många tankar, särskilt när det gäller den ryska medieberättelsen som avfärdar Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Enligt NRK:s utrikeskorrespondent Jan Espen Kruse, som rapporterar från Moskva, är det helt klart för rysk media att Zelenskyj inte har någon plats vid förhandlingsbordet.
| Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Rysslands narrativ
I nyhetssändningarna i Ryssland framhävs mötet som en seger för president Putin. Det beskrivs som ett återvändande till den diplomatiska världsscenen för Putin, där ryssarna framhäver sin makt och relevans i internationella relationer. Historiskt sett har situationen i Ukraina skapat spänningar mellan Ryssland och västvärlden, men nu tycks Ryssland hävda att Europa och Ukraina är satta på sidolinjen. Det man kan fundera på är hur två ledare kan tro att de kan förhandla om fred för ett tredje land utan att representanten för det landet är närvarande?
Den tidigare ryska presidenten Dmitrij Medvedev har dessutom uttryckt att europeiska ledare försöker sabotera förhandlingarna. Något som tyder på en stark känsla av nationalism och en vilja att framhålla rysk överhöghet i regionen, vilket ytterligare understryker att Ryssland inte ser Zelenskyjs deltagande som något annat än en komplikation.
Prestig för Putin
Martin Kragh, biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier, menar att mötet kan ses som ett prestigekvitto för Putin. Att få stå bredvid Trump, som en av världens mest omtalade ledare, utan några egentliga eftergifter, kan ge Ryssland en känsla av triumf. Maktens spel kan förvränga verkligheten – där ledare ser sig själva som de viktigaste aktörerna i en global teater där de spelar huvudroller som påverkar andra, utan att inkludera de länder och ledare som det handlar om.
Dilemmat med exkludering
Detta scenario öppnar upp för en bredare diskussion om maktens dynamik. Varför tror dessa ledare att de kan företaga sig sådana förhandlingar utan att inkludera de direkt berörda parterna? Är det makten som gör dem blinda för konsekvenserna? Eller finns det en mer cynisk uppfattning om att det är politiskt strategiskt att utesluta dem som kan ha invändningar? I Sverige har nationella minoriteter upplevt liknande exkludering, där beslut fattats utan deras medverkan eller samtycke och de sedan ställts inför ett faktum som de ska samtycka till.
Det är en påminnelse om att även i den moderna världen, där allt borde handla om inkludering och representation, fortsätter gamla mönster av exkludering att dominera. Det ställer frågor kring ledarskap, ansvar och den sanna betydelsen av dialog i internationella relationer. Kanske är det dags för ledare att reflektera över vilka de verkligen representerar och vem som bör ha en röst i de samtal som formar vår gemensamma framtid.
Inte första gången det mindre länder blir förrådda
Att mindre länder blir förrådda är ingen ny företeelse på vår kontinent. Historiskt finns det flera exempel där politiska beslut har haft katastrofala konsekvenser för svagare nationer. Ett av de mest kända fallen ägde rum 1938, när den brittiske premiärministern Neville Chamberlain reste till München för att förhandla med Adolf Hitler. Vid mötet tvingades Tjeckoslovakien att avträda Sudetlandet till Tyskland, ett beslut som Chamberlain trodde skulle säkra fred i Europa. ”Jag tror detta innebär fred för vår tid”, ska han utropat i glädje.
Tyvärr skulle hans optimism och glädje visa sig vara helt grundlös. Kort efter att Sudetlandet hade överlämnats, bröt Hitlers ambitioner sönder det som återstod av Tjeckoslovakien, och hela landet ockuperades. Det här visar hur sårbara mindre nationer kan vara när större makter strävar efter sina egna intressen.
Den 1 september 1939, endast ett år efter överenskommelsen i München, invaderade Hitler Polen, vilket markerade början på andra världskriget. Dessa händelser belyser en dyster verklighet: att de som strävar efter att skydda fred ofta gör det på bekostnad av dem som inte har lika starka politiska allierade. I många avseenden är resultaten av sådana avtal och förhandlingar som Chamberlain ledde fortfarande relevanta idag. När större nationer väljer att agera utifrån sina egna strategiska intressen, kan det komma att kosta små och sårbara nationer deras suveränitet och säkerhet.
Jaltakonferensen och dess konsekvenser för Polen
I februari 1945 samlades ledarna för de tre blivande segrarmakterna i andra världskriget – Josef Stalin, Winston Churchill och Franklin D. Roosevelt – vid den berömda konferensen i Jalta. Denna konferens, som skulle komma att forma Europas framtid, präglades av maktkamper och diplomatiska överenskommelser. En av de mest centrala frågorna var Stalins krav på att Sovjetunionen skulle tillerkännas halva Polens territorium.
Trots protesterna från den polske premiärministern Stanisław Mikołajczyk, som talade med kraft om de uppoffringar som polska folket hade gjort under kriget, kvarstod den kallsinniga verklighet. De västallierade, som länge hade kämpat tillsammans med Polen mot nazismen, valde att prioritera sina egna strategiska intressen framför landets suveränitet. Man kan säga att de sålde ut ett land som hade offrat mycket för Europas frihet.
Resultatet av dessa förhandlingar resulterade i en uppdelning av Europa i intressesfärer, där östra delen i praktiken kom att hamna under sovjetisk kontroll. För Polen innebar detta inte bara territoriella förluster, utan även en lång tid av politisk och social repressivitet som skulle prägla landet under många decennier framöver.
Det är viktigt att minnas dessa händelser och konsekvenser, för de belyser hur geopolitik ibland tar företräde över mänskligt liv och nationalt självbestämmande. Polen, som hade kämpat för sin frihet och oberoende, fick se sina drömmar krossas av de stora makternas spel. Historien om Jalta är en stark påminnelse hur viktigt det är med solidaritet och respekt för alla nationers rättigheter.
Det finns flera paralleller till dagens Ukraina. Det kan bli så att Putin tillfälligt går med på en vapenvila och nöjer sig med att glufsa i sig en mindre del av Ukraina. Men hur blir det på längre sikt om Europa slappnar av eller tröttnar på att bistå Ukraina? Således är det viktigt att vi lär oss av historiens misstag. Att förstå de mekanismer som driver förräderi och svek är avgörande för att kunna skydda mindre nationer från att bli offer för större makters spel.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
