Britt-Inger Hedström Lundqvist och Linda Lundqvist har sett filmen Lindy the return of Little Light. En tänkvärd film som alla borde se.
Lindy Larsson lärde sig tidigt i livet att han inte passade in i den lilla bruksorten. Spinkig, tjejig och från en familj som hade samhällets ögon på sig. För att undkomma samhällets dömande ögon flydde han in i en värld av fantasier och drömde om att bli någon annan, han ville bli en skådespelare. Idag lever han sin dröm, hyllad och älskad för sina rolltolkningar och synlig på både film och flera av Sveriges stora teaterscener.
Debutanten och filmaren Ida Persson Lännerberg från Malmö följde Lindy under fyra år och var en del av Lindys liv och arbete. Hon har funnits med och filmat i en avgörande period av hans liv.
Lindy Larsson är resandetjavon som lyckades. Filmen är en nära och känslosam dokumentär som handlar om identitet, skam och att våga stå upp för sig själv. Det finns många igenkänningsfaktorer i filmen, mycket som resande/romer har fått ta ställning till och som var och en har hittat sin utväg från. Lindy sätter ord på det många känner och har upplevt.
Lindy växte upp i en liten småländsk bruksort i en resandefamilj. Han har alltid fått höra att det han är, är fel. För att överleva flydde han därför in i en fantasivärld där han var superhjälten Little Light, en pojke som kunde sprida ljus över världen.
Samhällets misstänksamhet mot resande/romer började på 1500-talet och pågår fortfarande. Resandefolket har jagats av myndigheter, utsatts för diskriminering och övergrepp. Det har gjort att många resande fortfarande håller tyst om sin bakgrund. Vilket gör dokumentären om Lindy så viktig.
”Du är inte värdig att bli förälder.” ”Du förorenar det svenska folket.” Det var ju vad min släkt fick höra. Det är inte så konstigt att man är rädd för att berätta vem man är eller skäms över vem man är eller försöker hålla det hemligt, säger Lindy i filmen.
För att skydda sin familj bestämmer sig Lindy sig för att inte prata om sin bakgrund. Men en dag får han en fråga från The Maxim Gorki Theater i Berlin; de vill att han ska ställa sig på scen och göra det svåraste av allt, det han har tigit om under så många år, han ska berätta sin egen historia. Filmen fångar honom på ett levande och genuint sätt, inte bara i sökandet efter en identitet, utan också när han kliver ut på den internationella arenan.
Lindy säger att han inte ville prata om sin familj och sin släkts historia, inte vittna om de fördomar de mött som resande. Ett val som många resande hamnar i. Han berättar att han tidigt visste att han var homosexuell, och om skammen för att han inte alltid är öppen med att han är gay och resande.
Många kan identifiera sig i Lindys beskrivning om att växa upp som resande. I de val som måste göras och hur svårt det ibland kan vara att välja rätt. Lindy säger att ”pratar vi inte om det så försvinner vi” vilket han har helt rätt i.
Lindys ärlighet om sin homosexualitet och att han är resande är det som gör filmen till det där extra. Homosexualitet är ett ämne som inom resandegruppen ibland ses som ett tabu, en skam och något vi inte pratar om. Precis som vi inte ska berätta om att vara resande.
Men är det så? Tre äldre resande svarade på frågan om vad de tänkte om homosexualitet.
Lillemor Holmlund 64 år.
Jag har inga problem alls med att en resande är homosexuell. Det viktigaste för mig är hur personen är för övrigt, inte dennes sexuella läggning.Kurt Magnusson 75 år.
Jag har inte ont av det, några kan vara både, men jag har aldrig tänk något särskilt direkt. Men visst är det lättare för en kille, tror jag, om det är två tjejer som är ihop, det är mina tankar.Anonym äldre resande.
En kusin var öppen om att hennes dotter var lesbisk. Hon fick en massa skit för det, men hon stod på sig. Tycker att det är mycket hycklande från resande idag. Förr var de mera humana. Mina farbröder och fastrar hade flera homosexuella vänner, och det var inget konstigt med det. Min fars frus bästa vän var transa, och han var en härlig person.
Lindy the return of Little Light är en varm, minnesvärd och välgjord film/dokumentär som borde visas på tv. Som avslutning får Lindy sista ordet ”Nu är det vår tur att finnas till”.
Britt-Inger Hedström Lundqvist och Linda Lundqvist
britt-inger@dikko.nu och linda@dikko.nu
Lindy the return of Little Light hade Sverigepremiär och Världspremiär på Tempo Documentary Festival i Stockholm i mars i sektionen Tempo Documentary Award.
Lindy the return of Little Light är uttagen till Prix Europa där den är nominerad till Iris Award, och är med i tävlan på Nordisk Panorama i sektionen New Nordic Voice.
Lindy the return of Little Light visas 22-23 September på Nordisk Panorama – Biograf Spegeln (STORTORGET 29 MALMÖ)
Vill du se filmen?
Gå in och kolla fb-sidan Lindy the Return of Little Light där kan du se om den visas i närheten av dig.
