Språket| Livets resa tjakkes bara kom

BiL
78Shares

Det ashar pre tiden,
Att miro skriver igen,
Loschanot av randrepat mander bliver,
Nachtar tji förklara tattopat därinne,
Karne miro glider förbi i miros iver.

Jag jar palla miros drom,
Livets resa tjakkes bara kom,
Mander utvecklas tji siggrat, det händer bara stundom,
Min ungdom som jag volltrade topale sno,
Jag, blev till vi, ketanes kammar vorsnos,
Kamlepa, ninna gullo doft, tullo miro som sjarade dig ta mander vill tji vara topale 10 basht,
Allonum chala med dig sötnos.

Sarstil allonum sass kavva, kärleken,
Har bechat sig i jiliarna, jag vill solis kamma gos.

Lillet till diro, Ninna löftet om vorsnos,
Det ashar tjattjoa en duri drom,
Diros lovord kom, attjer manders,
Dina avar först för mandrom, Sass besht.

Seder vi gåro, Din hand, Min vasht ,
Sorraloa håller, Vi hårt an varvaras han.

En och en halv månad har jatt,
Ninna sarstil volltrar jag asha din,
An alla basht ska jag dova laven hålla,
Voro band. Sav diro är bäst Lochanot började vårat besht.

Jag ler min tjuro, Om du kanslar dukktepa,
Tjorron ninna vem det än ashar,
Om någon pre diros dabba, Savo fyser dem som fan fann mander nasha.

Vill vakna intill jackarna dina svacko tejjsa,
Du hajjar din Luther federske, lattjot,
För jävla bra,
Denna tjavon asjar prele dig mor dig och tänker,
Att jag kammar butt tullipa,
Må detta tji palla någonsin te avel ’kapsejsa’.

Dinglar-Stig

78Shares