Det finns en föreställning att andelen barn, ungdomar och vuxna som får en NPF-diagnos ökar i samhället. Visst är det så. Men jag kan tycka att det finns en tendens att överdramatisera ökningen i nyhetsrapporteringen. Metaforer som ”lavinartad” eller ”explosion” används för att prata om att fler får en ADHD- eller autism-diagnos. Det får det att låta som att själva diagnoserna är ”problemet”, inte bara för de enskilda personerna som får diagnoserna, utan för samhället i stort.
Den tidigaste beskrivningen av detta som en lavinartad ökning, återfinns i en titel till en artikel i Expressen från 2013: ”Antalet barn med ADHD ökar lavinartat”. Den handlar främst om en artikel i New York Times som rapporterar om en undersökning som ”visar att drygt sex miljoner barn och ungdomar i åldrarna 4 till 17 någon gång under sitt liv diagnostiserats”. ”Det är”, fortsätter artikeln, ”en ökning med 16 procent sedan 2007 – och drygt 50 procent det senaste årtiondet”. Av samma artikel framgår även att ”15 procent av alla pojkar yngre åldrar har fått diagnosen och 7 procent av flickorna. Bland pojkarna i åldrarna 14 till 17 år var siffran högst, 19 procent.”
Och 2016 kunde man läsa i tidningen Socionomen att det inte är någon ”överdrift att tala om en ADHD-explosion”. Författaren till texten, Tommy Lindström, professor i socialt arbete, menar att antalet ”diagnostiserade och antalet medicinerade i Sverige har ökat kraftigt under de senaste åren och inte mycket tyder på att vi sett slutet på denna trend.”
I en artikel från SVT Nyheter med titeln ”Verksamhetschef slår larm efter ADHD-explosion” (20/1–2017) går det att läsa att antalet ”ADHD-diagnoser på barn har ökat med 700 procent de senaste tio åren i Västmanlands län och trenden kan ses över hela landet. Men det är inte säkert att alla som får en diagnos faktiskt har ADHD.”
Sen dröjer det lite, åtminstone om jag utgår ifrån det material jag samlat in, innan man börjar prata om en explosion igen. Det är en text från Expressen som skriver om dokumentärserien Bokstavsbarnen med titeln ”Beror explosionen av diagnoser på flumskolan?” (2/2–2022). Och i en artikel av SVT Nyheter (2/2–2022) om samma dokumentärserie skriver man att det ”pratas om en diagnosexplosion. På 14 år har antalet barn med en adhd-diagnos blivit fem gånger fler. Antalet barn med autism ökar för varje år.”
Enligt Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatri, beror det ökande antalet diagnoser på 1) ökad kunskap, 2) mer tolerans och acceptans i samhället och 3) biologiska faktorer. (Specialnest.se, 17/7–2017) Just den ökade kunskapen om ADHD och autism hänger ihop med att forskning om kvinnor och NPF gjort stora framsteg.
I en artikel i SVT Nyheter (26/4–2019) intervjuar man Svenny Kopp, läkare och specialist inom barn- och ungdomspsykiatri, om att kunskap om flickor och NPF-diagnoser ökat. När man så länge har utgått från en manlig norm om autism och ADHD, till att nu ha ökade kunskaper om hur det ser ut hos unga tjejer och kvinnor, är det inte konstigt att fler får en diagnos. En del får den också sent i livet.
I en skrivelse från Socialstyrelsen från 2021 med titeln ”förskrivning av adhd-läkemedel fortsätter att öka” kan man på sidan 7 läsa följande:
”Det finns i dag inget som talar för att adhd reellt ökar i befolkningen utan tillståndet, som har stark ärftlighet, anses vara konstant över tid utifrån ett stort antal vetenskapliga studier. Även om det kan vara så att samhälleliga förändringar exempelvis inom skolan gör att fler (som kanske tidigare inte var i behov av hjälp) i dag kan söka hjälp och få adhd-diagnos efter utredning tycks de specifika egenskaperna som utgör adhd vara konstanta över tid inom befolkningen.”
Här nämns den biologiska faktorn, men även att skolan skulle vara en anledning till att diagnoserna blir fler. År 2011 fick den svenska skolan en ny läroplan. I det mesta har denna läroplan betytt katastrof för barn och unga med ADHD- eller autism-diagnos. Åtminstone om man får tro dokumentärserien Bokstavsbarnen.
Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri, är en av alla sakkunniga som citeras i en artikel av SVT Nyheter (2/2–2022) om detta. Han menar att skolans kunskapskrav för godkända betyg har blivit ett av de största problemen och de är inte anpassade till barns utveckling. Där drabbas särskilt barn som har en NPF-diagnos.
Idag ska barn kunna planera och organisera sitt eget arbete och ha social kommunikationsförmåga på ganska hög nivå för att gå godkända betyg. Enligt Gillberg är det är inte möjligt för alla barn. I samma artikel intervjuas psykologen Bo Hejlskov Elvén som är inne på samma linje. Han menar att skolans krav på att sitta still och att elever själva ska förvalta skolarbetet bidrar till att elever med NPF-diagnos får det svårt i skolan.
Vad ska man då avslutningsvis säga om bilden av att vi har en ”explosionsartad ökning” av NPF-diagnoser? Som framgått ovan är det ju främst en fråga huruvida man kan tolka statistiken som ”explosionsartad”. Enligt SCB hade 2,4% av alla vuxna en neuropsykiatrisk diagnos år 2020. Neuropsykiatriska diagnoser innefattar inte bara ADHD och autism, utan också tourettes syndrom, språkstörning och OCD/tvångssyndrom. Andelen i befolkningen som har diagnosen autismspektrumtillstånd var enligt Gillberg centrum vid Göteborgs universitet 1% år 2021.
Vad jag reagerar på är bristande perspektiv som utgår ifrån att funktionshinder är sociala, inte inbyggda i funktionsnedsättningen. Att den svenska skolan förändrats till den grad att den är en plats där elever med NPF-diagnoser inte kan uppnå sin fulla potential är något som måste studeras mer grundligt. Att få en diagnos kan faktiskt leda till att någon får den hjälp och det stöd man behöver för att kunna leva som alla andra. Svårare än så behöver det inte vara.
Stellan Backman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
