Snart fyller jag trettio år,
Genom varje tid som är svår,
Så kom ihåg att Han bakom din rygg står,
Och vakar ifrån Himmelen när du går.
Om dina förfäder fick se dig nu,
Hade de varit nöjda tror du?
En fråga envar bör ställa sig,
”Kan de lita på mig när läget är akut?”
Jag kan inte veta det liv du själv behöver leva,
Enkom du kan ta ett beslut som dina kära döttrar och söner kan dela,
När du inte längre står ut,
Varför drömma om guld när man går på lera?
Varför inte mera än det smul som i ur
och skur står pall tills blodet runnit ut,
Men inte mera.
Jag reser genom livet,
Plats är en känsla i hjärtat,
Min tar jag kanske för given,
Och för det borde jag skämmas,
Vad vi vet?
Inget förutom;
”Herren går med dig, Du kommer aldrig lämnas.”
Jens Stelius Lundberg
redaktionen@dikko.nu
