Egentligen är det logiskt för de som bedriver ambulerande verksamhet att ha vinterviste i Skåne. Våren infaller tidigast och rusket låter vänta på sig ytterligare några veckor om hösten. Brazil Jack tillbringade i unga år några vintrar i Malmö. Eller tillbringade och tillbringade, han vilade sällan på lagrarna utan magasinerade cirkusmaterialet någonstans för att sedan utgå därifrån med vinterturnéer. Då trollade han, spelade fiol och spexade på sitt oefterhärmliga sätt i ett ridhus, en Folkets hus-lokal eller vad som stod till buds.
Vi vet att han en vinter hyrde villa på Limhamn och vintern 1904, som jag här ska berätta om, disponerade en affärslokal på Södra förstadsgatan i vilken han musicerade samt, i kompanjonskap med en tysk vid namn Frich, förevisade Illusionsnummer, tjocka damer, dvärgar och liknande attraktioner, samt hade trolleriapparater och egenkomponerade visor och kupletter till försäljning.
Efter en stormig decembernatt det året upptäckte kustroddaren Per Lilja en död, ilandfluten val vid Morups fyr utanför Falkenberg. Fiskarbefolkningen byggde av gamla segel ett tält i vilket man förevisade kadavret mot avgift. En tolvskilling om man bar överrock, 10 öre om man inte hade rock och den som såg fattig ut fick gå in gratis. Dagen därpå hade historien om det spektakulära strandfyndet, via morgontidningarna, nått Brazil Jack i lokalen i Malmö.
Brazil insåg genast fyndets potential och skred till verket med karakteristisk iver. Med första tåg avreste han mot Falkenberg, konstaterade att den var drygt 20 meter lång, vägde ca 40 ton och köpte den av fiskarna för 400 kronor. (Sentida marinbiologiska skrifter ger vid handen att det var en 23 meter lång sillval av honkön). Tillbaka i Malmö hyrde han av Kockums en torrdocka där han tänkte förevisa den i en vecka och sedan bogsera den till Köpenhamn för vidare visning. Bogserbåten Flintrännan kunde ge sig av först tre dagar senare för att dra ner djuret så efter tre dagar gick färden åter mot Morup för att förbereda transporten. Väl tillbaka på stranden började dock orosmolnen att hopa sig. Dels upptäckte han hål på sin egendom orsakade av fåglar som kalasat på den och dessutom började den avge odör av förruttnelse. Brazil var dock en obotlig optimist som brukade säga, ”Jag tycker om svårigheter för då måste man hitta på något”. Från stranden såg han Flintrännan närma sig men tre, fyra hundra meter ute till havs stannade hon tvärt, girade om och gav sig åter av söderut. ”Vattnet var nog för långgrunt”, gissade fiskarna som samlats för att åse spektaklet.
Frich, som lagt upp halva köpesumman, brast i gråt då Brazil, åter i Malmö, förklarade läget och inte blev det lustigare då Landsfiskalen ringde från Falkenberg med ett ”Var så förbannat vänliga att omedelbart avlägsna er valfisk. När vinden ligger på förpestar den hela Falkenberg och om ni inte genast gör något kommer vi att spränga den med dynamit.” Brazil fick då idén att stycka valen i tre delar, preparera och lasta den på två sammankopplade järnvägsvagnar. Åter vid gott mod åkte han, i sällskap med kompanjonen norrut, denna gång för att mötas av en än värre stank och ett moln av fåglar. Frich sprang fram och tillbaka på stranden, skrikande hysteriskt och fäktande med armarna i ett försök att skrämma dem på flykten. De båda tog så in på Stadshotellet och lugnade nerverna med en god middag innan de drog sig tillbaka till sina rum. Frampå morgonen vaknade Brazil av att en fasansfull stank av rutten val sökte sig in genom ventilationen. Han väckte tysken och med största diskretion smög sig de båda till stationen för att inte missa det första tåget till Malmö.
Men Brazil skulle inte vara Brazil om han gav upp så lätt. Först erbjöd han Göteborgs museum att köpa skelettet och därefter förhandlade han med en kamfabrik i Malmö men sedan, renons på vidare idéer, tvingades han motvilligt att ge upp och skänka resterna till en bonde för att koka ner till tran efter att denne tagit löfte från Per Lilja om att få hjälp med styckning och bortforsling. På Julafton 1904 gick det sista lasset men i lokalen i Malmö införlivade Brazil i repertoaren en nyskaldad visa som började; ”Jag reste upp till Falkenberg för att se den stora fisk. För att stadsfiskalen påstod att den inte var frisk.”
Efteråt förklarade han att ”Hela felet var att jag inte tagit det långgrunda vattnet med i kalkylen. Om Flintrännan kunnat bogsera valfisken till Malmö skulle vi fått hela stan att titta på den och sedan Köpenhamnarna. Femtio öre entré – det hade blivit pengar det.”
Toni Rhodin
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
