Tidigt fick jag lära mig om allas lika värde. När jag sedan i tonåren dessutom började arbeta på en restaurang och fick lära mig allt om branschen av en tjej som är resande öppnades en annorlunda och spännande värld.
Allt som jag var van vid omkullkastades och samtidigt så kände jag mig hemma i allt det nya. Jag fascinerades av den varma gemenskapen, hur alla hjälptes åt och försvarade varandra. Så mycket som var annorlunda var också det mänskligaste jag någonsin har varit med om.
Vi blev bästa vänner och förutom att arbeta tillsammans hade vi också en liten ”prylbutik” i en källare som vi öppnade under helgerna när vi var lediga. Jag minns de grå byxorna med alldeles för långa ben som vi båda köpte för en billig peng och hur vi fick stanna varje meter för att de halkade ner och blev smutsiga. Vi var alltid tillsammans med ”folket” som min vän uttryckte sig.
Jag var mest hemma hos hennes föräldrar, som tog emot mig med öppen famn redan första dagen. Jag kommer fortfarande ihåg när hennes mamma frågade mig om jag tyckte om fisk. Många dagar och nätter tillbringade jag där. Jag trivdes och fick tillhöra en skara människor som hade lätt till både gråt och skratt.
Min vän flyttade senare från Umeå till Stockholm. Jag var ofta och hälsade på, vår vänskap var starkare än nånsin. En tid senare dog hennes föräldrar och det var så smärtsamt att ta adjö av två fantastiska människor som vigt sina liv åt andra.
Min vän gifte sig, jag var där från första stunden av planering till när hennes två barn kom till världen. Resorna till Stockholm har glesnat men vi hänger envist kvar vid varandra via sociala nätverk. Hon är min resande-syster som alltid finns med mig och jag vill inte tappa bort henne helt. Hon påminner mig om kärlek och hopp trots många svåra hinder i livet.
En av hennes bröder gick bort i cancer. Jag älskade honom av hela mitt hjärta. Min resande-broder som alltid hade glimten i ögat och var den snällaste på jorden. Min själ tillhör folket och mitt hjärta älskar villkorslöst.
Mitt blod är blandat. Jag är stolt över att tillhöra. Inom mig finns en krigare och en livsnjutare.
Jag dansar gärna i regnet. Sjunger och spelar teater. Skriver och får aldrig nog. Är tokig i katter.
Disneyfilmer kan jag inte leva utan. Livets alla färger. Många timmars sömn och ändlöst långa promenader.
Ann-Louise Strandberg
Skrivklådan
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
