Ett fel kliv

En modell för att stärka barns rättigheter i skyddat boende har tagits fram och utvärderats inom ett projekt.

Magasin DIKKO vill uppmuntra barn och unga att skriva. Vi har därför skapat en ny flik där vi kommer publicera barn och ungas texter. Det kan handla om dikt, en novell, en bra text från skolan, en egen berättelse om något som har hänt eller en text om ett favoritämne.

Theseus sprang igenom regnet och åskan, han sprang så långt bort han bara kunde komma. Aldrig att han skulle tillbaks dit.

Theseus stannade när han var utanför sin kompis hus, han gick upp till dörren och knackade. Cirka 2 minuter senare kom hans kompis pappa och öppnade.

”Hej Theseus! Neito är uppe på hans rum.”
”Okej, tack!”

Han tog av sig sina skor och gick upp till Neitos rum, man kunde höra honom lyssna på Lovejoy på grund av hur hög volym han hade på, Theseus knackade på hans dörr och Neito öppnade.

”Theseus! Vill du lyssna på Lovejoys nya album med mig?”
”Okej!”

Neito satte sig ner i sin gaming stol framför sin dator och Theseus satte sig i hans säng. De lyssnade på det nya albumet och 4 låtar in valde de att köra sanning eller konsekvens.

”Okej, så Theseus, Sanning eller konsekvens?”
”Sanning.” ”Vad hände med dina riktiga föräldrar och syskon? Eftersom du är adopterad menar jag.”
”Ehm.. De dog i en bil krasch när jag var 3, mamma dog direkt på plats medans pappa dog på sjukhuset. Jag och min lillebror hamnade på ett adoptions center och han blev adopterad långt före mig så jag har inte sett honom på 11 år.”
”Vänta så de delade bara på er två?! Är inte det olagligt?”
”Tydligen inte, jag har försökt hitta honom men det är som att jorden uppslukat honom, jag vet inte ens om han fortfarande lever.”

De satt i tystnad och lyssnade på albumet en stund tills de hade lyssnat på hela albumet. Neitos mamma kom upp till dem och berättade att Theseus pappa var utanför för att hämta Theseus. Pojkarna sa hejdå och Theseus gick ut till sin pappa.

”Hej pappa.”
”Hej Theseus, Varför sprang du hemifrån din mamma igen?”
”Hon var full igen, jag tänker fan inte bo där om hon ska vara full varje jävla dag. Kan jag inte bara bo hos dig?!”
”Jag har ju berättat att det inte går. Du måste bo med din mamma varannan vecka.”
”Ja men är ju full hela tiden, hon vet knappt att jag existerar, när hon inte är full så sover hon. Tror du verkligen det är så roligt att bo där då?”
”Jag ska prata med henne så får vi se hur vi gör.”
”Okej.”

Theseus pappa körde hem Theseus till hans mamma och åkte sen igen. Theseus gick in i huset och möttes direkt med en stark stank av alkohol. Han gick upp till sitt rum och startade upp sin dator för att kolla YouTube. Efter 2 timmar stormar hans mamma in i rummet.

”Vart var du idag?!”
”Jag var hos Neito.”
”Jag sa att du skulle hem och städa efter skolan!”
”Okej men jag vill inte va i ett hus som stinker alkohol dygnet runt.”
”Var glad att du har ett hem, jag hade lätt kunnat sparkat ut dig ur huset! Var mer respektfull.”
”Gör det, jag ber dig.”
”Om du säger så. DU SKA VARA UTE FRÅN MITT HUS INNAN MIDNATT! Om du glömmer något kommer det skrotas.”
”Wow, det där var det snällaste du någonsin gjort för mig.”

Theseus mamma gick ut från hans rum så han ringde sin pappa.

”Theseus, vad är det nu?”
”Mamma har sparkat ut mig i huset, kan du komma hit och hjälpa mig få ut mina saker?”
”Hon gjorde vad?! Jag kommer.”

Theseus började packa ihop sina saker när Neito ringde honom.

”Tja! Vad gör du Theseus?”
”Packar ihop mina saker.”
”Vänta, varför då?”

Theseus kunde höra på Neitos röst att han va orolig.

”Mamma sparkade ut mig så jag flyttar in hos pappa på heltid.”
”Seriöst? Asså den där jävla kvinnan, fan vad jag hatar henne.”
”Jag med, men jag måste packa nu, jag ska va ute ur huset innan midnatt så jag har bara 6 timmar på mig att fixa alla mina saker.”
”Okej, hejdå!”
”Hejdå!”

Efter Theseus hade lagt på satt Neito helt förtvivlad, hur kunde nån göra så mot sitt barn, även fast Theseus inte var hennes riktiga son. Neito tog fram sitt ena fotoalbum där han hade massa bilder på honom och Theseus. I en av bilderna så firade Theseus jul med Neitos familj, där höll Theseus och Neito upp varsin matchande tröja de hade fått från Neitos mamma, det var en av Neitos favorit bilder. Han bestämde sig för att han skulle hjälpa Theseus så han tog på sig sina skor och gick till Theseus mammas hus, när han knackade på öppnade Theseus.

”Neito? Vad gör du här?”
”Jag tänkte hjälpa dig packa!”
”Jaha. Tack!”

De packade och efter en stund kom Theseus pappa dit, han hjälpte de få ut sakerna. Ungefär kvart i 12 var de klara och redo att lämna huset.

”Tack för hjälpen Neito! Vill du ha skjuts hem?”
”Det var inga problem och gärna!”

Theseus och hans pappa körde hem Neito och sen åkte de hem för att packa upp. De spenderade ungefär hela natten till att packa upp. Efter de hade packat upp så gick de för att äta frukost, båda hade sömnproblem så det var inte ovanligt för dem att inte sova. Enda sen Neito blev avsläppt hemma har han inte kunnat sluta att tänka på allt som händer. Han ligger vaken i sin säng hela natten och får inte en blund. Vid klockan 7 kom Neitos mamma in på hans rum för att väcka honom för skolan. Han klädde på sig och åt frukost och gick sen till skolan, när han kom fram till skolan såg han Theseus sitta på skoltaket, han brukade alltid sitta där under raster, till en början var Neito orolig på grund av hur nära kanten han satt men efter ett tag vande han sig. Neito gick in i skola och gick up till taket och satte sig bredvid Theseus.

”Hej.”
”Hej.”
”Så, hur går det för dig och din pappa?”
”Det går väl helt okej, han skulle åka hem till mamma för att prata med henne medans jag är i skolan.”

De pratade om allt möjligt tills klockorna ringde och deras första lektion skulle starta. De hade olika ämnen första lektionen, Neito hade Engelska och Theseus hade matte. Neito hatade sin Engelska klass, han gillade ämnet fast hans Engelska klass var fylld med mobbare. De värsta var Alex, Kendo och Clay. De såg alltid till att det fanns problem och hade gått om 4 årskurser vilket är en av anledningarna till att alla var rädda för dem då de var 4 år äldre. Som vanligt kastade de runt papper, välte stolar och kastade sudd och pennor, lärarna slutade bry sig för länge sen. Neito satte sig på sin plats, näst längst bak bredvid fönstret, bakom honom satt Kendo och Alex. De kastade papperslappar på honom. Han la ner alla lappar i sin ryggsäck, han brukade alltid läsa dom efter lektionerna. Deras lärare var sjuk idag så de hade vikarie, innan halva lektionen hade gått att hon redan gett upp så klassen fick sluta tidigare. Neito tog sina saker och gick upp till taket och satte sig vid kanten, han öppnade sin ryggsäck och tog fram lapparna.

”Jävla unge gå och dö”
”Ingen vill ha dig här”
”Gör oss alla en tjänst och gå och häng dig eller något”
”Neito ditt jävla emo kan du dö”
”Ingen vill fucking ha dig i den här världen” han orkade inte läsa resten, han tog upp sin telefon och skrev till Theseus

”Är din lektion slut snart?-Neito”
”Har 10 minuter kvar, kommer till taket när jag är klar!-Theseus”
”Okej!-Neito”

Neito tog på sig sina hörlurar och började lyssna Wilbur Soots musik, första låten som spelades var Julibee Line, det var Neitos favorit låt för att i låten varnar de för självmord och att i låten sjunger han att det är anledning varför London har barriärer på sina tub linjer. Han lyssnar på några låtar tills Theseus kommer.

”Tja!”
”Hej!”
”Så hur gick det på Engelskan?”
”Vi hade vikarie och hon tröttnade på att Alex, Kendo och Clay kastade runt saker så hon gav upp och vi fick sluta tidigt, hur gick det på din matte?”
”Helt okej antar jag, Leo och Siri höll på och va idioter som vanligt och kastade runt lappar.”

Leo och Siri var de största mobbarna i Theseus matte klass, de var kompisar med Clay, Kendo och Alex.

”De jävlarna, asså jag är så jävla trött på dem.”
”Jag med..”

Efter skoldagen var slut så gick de hem till Neito. Neitos hem var som ett andra hem för Theseus på grund av hur mycket han var där, han va troligtvis där mer än han var hemma. Både Theseus och Neito är mobboffer så de brukar prata om va folk har sagt till de under dagen med varandra, de har inte berättat för sina föräldrar. Ibland undrar Neito om saker hade vart annorlunda om han var normal, hade folk gillat honom då? Han önskade ofta att han skulle kunna få svar på sina frågor. Neito och Theseus gick upp på Neitos rum och hällde ut alla lappar de fått under dagen, de brukade läsa upp sina lappar högt och göra skämt från det.

”Neito ingen fucking gillar dig”
”Självklart att ingen gillar dig Neito, alla älskar dig!”
”Jag fattar varför din mamma sparkade ut dig din idiot”
”Jag med!! Du var för bra för henne!”

De höll på en stund tills Theseus pappa kom för att hämta Theseus. Neito satt kvar på sitt rum och städade upp lapparna, när han skulle hänga upp sin väska så han en lapp han hade missat. ’Neito ingen gillar dig, inte ens Theseus, han bara låsas för att han tycker synd om dig, många har hört honom säga att han önska att du var död och att varje gång ni sitter på taket vill han putta ner dig och få det att se ut som du hoppade.’ Den här gången gjorde det ont inom Neito när han läste, Theseus tyckte väl inte egentlig så om Neito. Han gick och la sig för att inte behöva tänka mer på det. När han vaknade så hade han fått ett meddelande från Theseus.

”Är sjuk så kommer inte till skolan idag 🙁 -Theseus’ ’Det är chill, krya på dig ❤ -Neito”

Neito gjorde sig i ordning för skolan och gick dit. När han kom fram så hade han 20 minuter tills hans första lektion så han gick upp till taket och lyssnade på musik. När hans lektion började satt han kvar, när det var dags för lunch satt han fortfarande kvar, även när skoldagen var slut hade han inte rört sig, snart var klockan 8 på kvällen och han var fortfarande på skoltaket, vaktmästaren låser alltid dörren till taket efter klockan 6. Neito satte sig mot en vägg uppe på taket och somnade. När han vaknade hade han 7 missade samtal från sin mamma, 6 missade samtal från sin pappa och 73 missade samtal och 583 missade meddelanden från Theseus.

”Hej Neito, vart är du? Din pappa ringde och frågade om du var här.-Theseus”
”Neito? vart är du, vi är oroliga, snälla säg att du är säker<3 -Theseus”
”Neito du har vart borta i 10 timmar! Vart är du? Är orolig.. -Theseus”
”Neito…? -Theseus’ ’Neito! Ingen har sett dig på en hel dag vart är du?! Är orolig som fan!!-Theseus”
”Förlåt, satt på skoltaket och glömde tiden, råkade somna här uppe så jag är fortfarande där<3-Neito”
”Du fattar inte hur orolig jag var! Snälla gör aldrig så igen!-Theseus”

Neitos telefon dog innan han hann svar. Skolan började inte för ens om 3 timmar så han valde att chilla där uppe. Han gick fram till kanten och kollade ner.

”Ett fel kliv så kan allt vara över.”

Och ett fel kliv var allt som behövdes. Klockan 05:28 kom första samtalet till 112 om att en livlös pojke låg på marken framför skolan. Nyheterna chockade många och Theseus tog det inte bra, han började stanna inne på sitt rum hela tiden och lämnade inte ens sitt rum för att äta, han slutade gå till skolan och skyllde Neitos död på sig själv.

”Om jag inte hade vart sjuk hade han kanske vart vid liv nu.”

Theseus hade precis blivit av med sitt allt, pojkarna hade känt varandra i 10 år och nu var allt borta. Han slutade prata med folk och ignorerade bara sin pappa när han försökte prata med honom. Han loggade in på sin telefon och öppnade sina gamla meddelanden med Neito. Theseus bestämde sig för att gå till skolan, vägen dit kändes alldeles för tom, när han kom fram till skolan gick han upp på skoltaket och såg att Neitos saker fortfarande låg kvar där. Han tog Neitos väska och öppnade den, inuti såg han en lapp,

”Till Theseus” stod det på den, han tog lappen och vecklade ut den.
”Hej Theseus! Om du hittat eller fått denna lapp betyder att jag inte är med dig i fysisk form, men jag kommer alltid vaka över dig, hela ditt liv ut, en vacker dag kommer vi träffas igen. Jag lovar att det inte är ditt fel, jag hade planerat detta i 4 månader. Jag orkar inte med all skit längre. Jag älskar dig som fan, jag är ledsen att vi inte hade längre tid tillsammans, en vacker dag -Din bästa vän Neito”

Theseus kunde inte stoppa tårarna som kom forsande.

”Neito..”

Han stod vid kanten och kollade ner.

”Ett fel kliv var allt det tog för Neito.. Så var ett fel kliv allt det skulle ta för mig med?”

Han gick närmare kanten medans han fortfarande kollade ner.

”Nu kommer vi va med varandra för evigt Neito”

Och historian upprepade sig, 17:13 kom första samtalet till 112 att en pojke låg livlös på marken framför skolan.

Molly Havsros
redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS