När det uppdagade sig att regeringen skulle utreda en svensk kulturkanon kände jag mig rätt ointresserad. En kanon brukar ofta landa i en slags IKEA-katalog för kulturintresserade. Inom musik-, konst- och litteraturvärlden brukar det skapas listor med jämna rum vad som ska läsas, vilka musiker som är viktigast just nu och bla bla bla.
Tanken på en kanon har också väckt en del frågor sedan dag ett. Vad kommer det att bli av den? Vem ska få utreda en svensk kanon? I direktivet kan man läsa att utredningen ska ”skapa en öppen och inkluderande process vid framtagandet av en svensk kulturkanon där allmänheten ges möjlighet att komma med förslag”.
Samma direktiv säger också att kommittén ska ”ha en dialog med urfolket samerna och de andra nationella minoriteternas organisationer”. Men häromveckan visade det sig att Lars Trägårdh, som bär själva huvudansvaret för att ta fram denna kanon, inte känner att det är så viktigt med nationella minoriteter.
Det har skrivits lite överallt att Lars Trägårdh kallat till ett möte med nationella minoriteter enbart för att kunna bocka av det. Någon dialog var tydligen inte aktuellt. Inte heller skulle de få inflytande på processen eller få plats i utredningens expertgrupper.
I samband med mötet uttrycker sig också Trägårdh på ett väldigt okänsligt vis. Bland annat framgår det av rapporteringen att han ska sagt rakt ut att han är intresserad av intellektuella personer mer än särintressen. Det har också framgått att Trägårdh sedan tidigare tycker att ”det här med nationella minoriteter borde läggas ner på en gång” och att det är ”vansinne”.
Andelen ledarsidor som gått ut och kommenterat händelsen har antingen varit kritiska gentemot Trägårdhs uttalande, eller så har de varit mer positivt inställda till vad han sagt ”i sak”. Det ska nu sägas att majoriteten av de ledartexter jag tittat på är kritiska, men två sticker ut i att de går i försvar för Trägårdh. Den ena är Alex Vårstrand i Göteborgsposten 24 oktober och NWTs ledarredaktion 26 oktober 2024. Nu när jag tar en extra titt på dessa två inser jag också att de är typ, ord för ord, identiska med varandra sånär som på smärre ändringar. Jag kommer alltså att behandla dem som en och samma text.
Det första argumentet jag reagerar på är att ”reaktionen från vänstern i bred bemärkelse har varit förutsägbar”. De ledarsidor som jag läst kritiska röster från innefattar följande tidningar: Arbetarbladet, Hallandsposten, Hallands nyheter, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Dagens Arena, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Sydsvenskan, Piteå-tidningen. Är alla dem vänster? Eller vill man få kritiken till att vara en vänsterfråga?
Det andra argumentet är att man liknar nationella minoriteter vid identitetspolitik. Något jag inte riktigt förstår. Upphovspersonerna bakom texterna i Göteborgsposten och NWT borde veta vad som står i direktiven. Är det inte märkligt att en ansvarig utredare frångår direktiven för en utredning? Eller är det okej i just detta fall? Många frågetecken som lyfts om utredningen av en svensk kulturkanon handlar ju om att Trägårdh inte verkar bry sig som direktiven särskilt mycket.
Bland de kritiska röster som gått hårt mot Trägårdh och utredningen han leder publicerades också en del i självaste Göteborgsposten. Vilket får ledarsidans påstående om att just vänstern skulle vara kritisk mot Trägårdh att se lite märkligt ut. I Hallandsposten 22 oktober skrev också Malin Lernfelt om Trägårdhs behandling av nationella minoriteter att
”Inställningen är uppseendeväckande givet att minoritetsgruppernas kulturella uttryck är en del av det svenska arvet och således borde få genomslag i en kanon. Det är som att Lars Trägårdh inte förstår det uppdrag han har.”
Och i UNT 24 oktober gick Jonathan Törnstrand ännu hårdare fram och skrev att
”Hela idén med en kulturkanon borde skrotas, och Lars Trägårdh borde få hitta ett annat jobb. Han är säkert kompetent nog att göra någonting av faktiskt värde, i stället för att hjälpa till i avsmalnandet av kulturen.”
Värt att nämna är då att både Hallandsposten och UNT är liberala tidningar.
Mitt i alltsammans skrev också Institutet för språk och folkminnen, ISOF, om Trägårdhs inställning gentemot nationella minoriteter:
”Om en kanon ska vara representativ för hela Sveriges kulturella arv behöver de nationella minoriteternas röster och erfarenheter beaktas. Det är en förutsättning för att skapa en kulturkanon som inte bara representerar majoritetens kultur utan speglar bredden och mångfalden i vår kultur och våra kulturarv. Att inkludera minoriteterna i processen är alltså inte bara en rättslig skyldighet – det är en fråga om rättvisa och erkännande av Sveriges kulturhistoria i sin helhet.”
Jag kan inte annat än hålla med ISOFs resonemang.
Att en och annan skribent försöker få nationella minoriteters kritik av Lars Trägårdh till någon identitetspolitik känns rätt långsökt. Likaså är det långsökt att påstå att de som främst kritiserar Trägårdh och utredningen om en svensk kulturkanon är vänster.
Nationella minoriteter representerar inget särintresse i svensk historia eller kultur. Om man tycker det så vet man ingenting om nationella minoriteter. Dessutom står det i direktiven att det ska finnas en dialog med nationella minoriteter under arbetet att ta fram en svensk kulturkanon. Det som skedde i mötet mellan representanter för Sveriges nationella minoriteter och Lars Trägårdh var allt annat än en dialog. Enbart bristen på dialog är tillräckligt för att väcka kritik.
Stellan Beckman
Kulturkanonsamtal utlöser reaktion från Sveriges nationella minoriteter
Lars Trägårdh svarar på kritiken mot kulturkanon
Fråga till Parisa Liljestrand: Kulturkanon och nationella minoriteter
RNO CHACHIPE uppmanar Kullturminstern och Lars Trägårdh att involvera de nationella minoriteterna i kanon
Nu hoppar en ledamot av från arbetet med en svensk kulturkanon
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
