Johanna Olsson skrev ner sina tankar i Allahelgonatid. Hon tänkte på sin pappas händer, erfarna och starka. När hon funderar ser hon dem framför sig, händerna på nära och kära som har gått bort och känner deras värme, röster och dofter.
I mina händer ser jag era.
En vanlig förmiddag på soltorra asfaltvägar, pollendis på rutan och på radion skrålar Dire Straits någon gammal P4-dänga. Med öppna händer trummar jag mot ratten i takt med musiken, tar nåt halvhjärtat grepp med tummen som för syns skull, utan att riktigt hålla i ratten, och då ser jag dem. Pappas händer.
Älskade, trygga, händer; bilkörarhänder.
Jag växlar och då ser jag pappas hand igen, på växelspaken. Tusen och åter tusen gånger, under hundratals mil, har jag sett hans händer på ratten, på växelspaken eller strykande mamma över kinden sådär i förbifarten innan de åter greppar ratten och fortsätter trumma med i låten.
I mina händer ser jag era.
Ni som varit nära, ni som gått före. I de vardagsnära rörelserna är ni med mig och jag ser mina händer göra det jag sett era händer göra så många gånger. När jag måttar upp kaffe eller tar ett fat ur ugnen ser jag farmors händer, när jag greppar en penna eller en stekpanna ser jag mormors. Erfarna, kunniga, starka händer – kärleksfulla och nära.
I mina händer ser jag era.
Då, när jag ser dem, är ni alldeles nära mig, då minns jag hur varma och starka era händer var och hur era röster lät och hur ni luktade och kändes. Och hur ni höll i och höll om mig. Tröstade och vägledde. Lärde mig och fortsätter att lära mig, men nu genom mina egna händer som – när de tvekar inför hur de ska klara av allt som förväntas av dem – kan härma era, för att känna att de nog löser det ändå.
Det är så mycket jag vill säga till er, er vars händer hållit mina, som ni aldrig kommer få höra. Men jag kan stryka med min ena hand över min andra och minnas hur det kändes när era händer fortfarande fanns och kunde hålla om mina. I mina händer ser jag era, och minns tacksamt alla gånger som ni hållit mig.
Tack för att mina händer aldrig är utan era.
Johanna Olsson
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
