Malmö stads råd för den nationella minoriteten romers årliga konferens gick av stapeln den 29 november. Ett välarrangerat event som besöktes av över 200 personer. Temat för årets konferens var Förintelsen av romer, med anledning av att det i år är 80 år sedan romska fångar gjorde uppror i Auschwitz-Birkenau och att det i januari 2025 är 80 år sedan befrielsen av Auschwitz. En av talarna i Malmö var Hans Caldars som tyvärr inte kunde vara med som fysisk person utan höll till tal via länk. Nedan kommer talet i sin helhet.
Jag vill börja med att tacka för inbjudan, och att ha fått den äran att närvara tillsammans med den legendariske forskaren och Professorn Ian Hancock, med flera att delta vid denna så viktiga sammankomst för att bland annat lyfta frågan, varför Förintelsen av romer under despoten Adolf Hitlers regim, ständigt ignoreras, och att vi romer nekas att använda termen Förintelse i Sverige, samband med när Holocaust kommer på tal i officiella sammanhang?
Jag kommer att använda mig endast av benämningen romer vid det här tillfället, som får representera alla romska varieteter med rötter i Indien. Och hoppas att ingen kommer känna sig förbisedd.
Sedan andra världskrigets slut har det ständigt dokumenterats, med all rätt, i historieböcker, i skolundervisningen, media, filmer oc i andra sammanhang att cirka sex miljoner av Europas judar blev offer för antisemitismen och nazisternas Förintelse, men däremot fram tills idag nämns det med få undantag att även Europas romer drabbades av exakt samma fasansfulla öde som den judiska befolkningen i Europa. Vid den första internationella Holocaust konferensen i Stockholm år 2000, som hölls av den svenska Regeringen, och som dåvarande statsminister Göran Persson stod som värd för, var vi endast fem utvalda romer, som var inbjudna, av cirka 800 delegater från stora delar av världen, som var på plats vid invigningen. En av oss var forskaren och Professorn Ian Hancock, som vi förväntade oss att ta plats i talarstolen för att kort vittna om Förintelsen av Europas romer.
Men det blev inte så, han nekades komma till tals, eftersom utrotningen av romer och antiziganismen inte var upptagna på dagordningen, antydde man. I vanlig ordning var dessa frågor, ignorerade, eftersom arrangörerna förmodligen ansåg att antiziganismen och utrotningen av Europas romer inte hade samma dignitet som antisemitismen och Förintelsen som drabbade miljoner av Europas judiska befolkning.
Då en av Indiens delegater i ren indignation gav Professor Ian Hancock cirka fem minuter av sitt anförande.
Det ledde till att jag året därpå, skrev ett öppet brev riktad till statsminister Göran Persson i samband med att Sverige hade ordförandeskapet i EU det året. Brevet publicerades i Aftonbladet den 23 februari 2001, och som löd: ”Jag hoppas att statsminister Göran Person håller sitt ord, att inte göra samma misstag som vid Förintelsekonferensen i Stockholm föregående år, då antiziganismen och Förintelsen av Europas romer ignorerades. Att Sverige i egenskap som ordförandeland i EU måste vid det här tillfället använda sitt inflytande till att få samtliga EU-länder att på allvar ägna uppmärksamhet åt den aggressiva antiziganism som idag förekommer inom EU och resten av Europa.
Att få dem att erkänna att Romer generellt är de mest eftersatta i Europa, på grund av fördomar och lång historia av förtryck och förföljelse i deras länder. Statsministern måste kraftfullt uppmana alla EU:s medlemsländer, att gemensamt ta sitt ansvar för en lösning av sina romers miserabla levnadsförhållanden och diskriminering som de utsätts för. Ett enat EU måste sätta press på länder i Europa som förtrycker och förföljer sina romer, och kräva av dem ett tydligt ställningstagande mot den antiziganism som romer är måltavla för på bland annat bostads- och arbetsmarknaden och inom sjukvården. Romer nekas människovärdiga bostäder, regelrätt skolgång och fast arbete. De tvingas leva i en segregerad och vedervärdig miljö, för att de är romer.
Precis som vi romer i Sverige, tvingades att leva fram till mitten av 1960-talet då Katarina Taikon med sin heroiska kamp fick makthavarna att ändra kurs. Vi fick flytta från lägerghetton in i lägenheter, en del omoderna, men ändå ett fast boende med rinnande kallt vatten och wc inomhus. Ett himmelrike mot boendet i tält och i dragiga husvagnar. I vissa länder existerar fortfarande nomad lagar, som förbjuder romer att vistas på samma ort mer än högst 48 timmar. Vi i Sverige fick vanligtvis åtminstone stanna på en och samma ort någon vecka för att sedan tvingas att flytta eller jagades bort av polis och illasinnade invånare.
I dag i Europa stämplas barn med romskt påbrå, som mindre begåvade och placeras i särskolor, trots inga tecken på mental eller psykisk åkomma. Redan vid födseln fråntas de sina mänskliga rättigheter, och är därmed utslagna ur samhället. De tvingas att leva i utanförskap och ett fortsatt liv i misär och diskriminering. Många av gatubarnen i till exempel Östeuropa, har ett romskt påbrå, och som lever under vidriga förhållanden. De blir offer för droger och utnyttjas sexuellt för att undgå svält och få tillgång till ångest dämpade medel. Samtliga går en mörk framtid till mötes, utan förhoppning om ett tryggt och värdigt liv.
I flera av Europas länder bedriver media en medveten systematisk propaganda mot romer. Ständigt förmedlas en fördomsfull och negativ bild. Och inte så sällan förekommer det reportage och artiklar, där romer kollektivt beskylls för alla möjliga brott och händelser. Media i dessa länder, och även i Sverige, underblåser antiziganismen och bidrar till hets mot romer, genom att kollektivt anklaga dem för att de inte vill integrera sig i samhället, att de håller hårt på sitt kulturella arv, traditioner och levnadssätt, som vissa journalister vill få det till, ”är orsaken till att romer är diskriminerade och lever i utanförskap.”
Sådana beskyllningar förstärker antipatin gentemot romer, som ger näring åt antiziganism, som leder till att hatbrott och kränkningar anses som normalt och acceptabelt. Antagonisterna anser sig själva inte som rasister eftersom det är rumsrent att att ha en negativ attityd gentemot romer. Uttryck som: ”Jag är inte rasist, men jag gillar inte zigenare.” anses som okej! Inom EU förekommer det att romer dagligen skändas och misshandlas. De jagas som villebråd ur sina enkla boenden, som vandaliseras och bränns ned, medan myndigheter och politiker, likgiltigt vänder dem ryggen. Mycket sällan speglas de utsatta romernas elände och orättvisa verklighet. Deras misär och lidande ignoreras, och betraktas oftast som självförvållad.
Romer beskylls generellt för att inte vilja leva under ordnade förhållanden, att de är arbetsskygga och vill inte rätta sig efter det lagen föreskriver. Fördomar som i Europa har funnits i århundranden och som fortfarande förekommer, även i Sverige. Med månghundraårig historia av förföljelse och förtryck, är det inte konstigt att romer generellt, sedan generationer tillbaka, har förlorat all respekt och tillit för omvärlden. Påståendet att romer är genetiskt benägna till brott, är en sådan befängd och primitiv anklagelse, att det är ovärdigt att bemöta den.
Så statsminister Göran Persson, Sverige som ordförandeland måste nu få EU:s Medlemsstater att inse, att antiziganismen i Europa är idag en av de mest akuta frågor inom EU att uppmärksamma, att den på ett djupt politisk plan måste behandlas för att finna lösningar som stoppar föraktet och förföljelsen på romer. Att utsatta romer får sina självklara medborgerliga rättigheter tillgodosedda, skall ha samma möjligheter som övriga invånare.
Debatten måste intensifieras om hur man skall få stopp på främlingsfientliga krafter, som är på snabb frammarsch i världen, och som alltmer får in en fot inom maktens korridorer. Det är en skam att invånare inom EU tvingas fly hals över huvud från förtryck, diskriminering och djup fattigdom i sina hemländer, med rötter sedan århundranden tillbaka, för att ta sig till ett främmande land och med en utsträckt hand be om hjälp för att överleva, så att deras barn inte dör av undernäring i hemlandet. Om inte EU tar sitt ansvar att lösa denna skamfläck inom EU, är jag rädd för att mänskligheten kommer, att åter igen bevittna ett Europa som Hitlers sadistiska regim bidrog till, och det fasansfulla som skedde i forna Jugoslavien på 1990- talet.
Jag fick ingen reaktion från statsminister Göran Persson, vilket kan, förhoppningsvis, tolkas som att han tog till sig brevet. Jag vet att när Soraya Post satt för partiet FI i EU i Bryssel långt senare, hann hon under sitt femåriga mandat att med stora framsteg i kampen mot antiziganism fick många EU-politiker att känna skam för att de försummade sina romer. Hon har mött beundran och respekt inom EU, för sin kamp mot antiziganism och för romernas mänskliga rättigheter. När jag satt, tillsammans med bland annat Soraya Post och ordföranden Maria Leissner, i regeringens Delegation för romska frågor, ett antal år tidigare. Tågade en dag två forskare och en expert om Holocaust in på vårt möte på Regeringskansliet. De kom på order från forskare i Israel, som krävde att vi i Delegationen officiellt skulle godkänna att benämningen Förintelse endast skulle gälla de judiska offren. Vi gick i taket, och efter starka protester lämnade männen mötet med svansen mellan bena.
Den andra juni 2012 blev jag inbjuden tillsammans med de internationellt kända romska aktivisterna Agnes Darozci, Nicolae Georghe och Romani Rose, av företrädaren Timea Junghaus för The European Roma Foundation, för att delta med ett varsitt manifest vid Tiergarten Park, i närheten av Brandenburger Tor i Berlin, för att förmå politiker att ta sitt förnuft till fånga, och slutföra minnesmonumentet över alla Europas romer och sinti som brutalt miste sina liv under tyrannen Adolf Hitlers sataniska regim. Monumentet hade då legat nere ett tiotal år av politisk oense.
Jag kommer nu att läsa utdrag av mitt manifest som jag vid tillfället höll på engelska.
”Jag vill börja med att säga att det är en skam att vi här idag 2012 har samlats för att övertyga beslutfattare och politiker, om att romer skall ha en plats i historien för att de av etniska skäl utsattes för exakt samma grymheter som miljoner av Europas judar blev under Adolf Hitlers skräckvälde för cirka 70 år sedan. Det går inte att exakt fastställa hur många av Europas romer gasades ihjäl, dog av tvångsarbete och svält i koncentrationslägren, eller hur många som slussades på lastflak till avlägsna platser, för att skjutas med ett nackskott och sedan falla ned i en massgrav, en del fortfarande i liv när jord skyfflades över deras kroppar.
Barn och vuxna som användes i medicinska experiment och som torterades till döds av Hitlers hantlangare, som efter ett lyckat dagsverke i koncentrationslägret, kom hem för att gosa med sina barn. Vid den här tiden var många romer statslösa, och inte bokförda. I länder som Hitler och hans kumpaner hade ockuperat, arresterades romer på löpande band och kunde försvinna i det tysta. Den siffra på en halv miljon romer som anges officiellt, som nazisterna skall ha utrotat, lär det vara betydligt fler som ansågs, som judarna, att inte platsa i Hitlers rike.
Än idag lär det inte finnas en offentlig minnesplats för de romska offrens lidande och fruktansvärda öde. De döda har inte fått gator och torg uppkallade efter sig, ingenstans kan romer och andra hedra och minnas dem. Nu finns det tillfälle att föreviga offren genom att Berlin reser ett monument som bevittnar nazisternas avskyvärda grymheter som drabbade romer för att de var romer. Fortfarande på en hög politisk nivå i Europa, saknas det ett officiellt erkännande att även romer var offer för nazisternas strategi att utplåna dem av etniska skäl, som judarna, från Europas karta. Varje ansats att förringa romernas Holocaust och all lidande de tvingades att utstå är att frånta nazisterna deras skuld och ansvar för sina bestialiska gärningar de utsatte sina offer för.
”Om detta må ni berätta…” är ett citat ur Bibeln, som i Sverige är ett bevingat ordval som ska påminna oss om vad ondskans fula tryne kan åstadkomma om den får fritt agera inom maktens korridorer. Så varje generation måste därför synliggöra ondskans och rasismens verkningar, så att dessa fientliga krafter motas i grind innan de får fäste i samhället.
Min mor varnade ofta min bror och mig för dessa fällor, att ondskan kan vara maskerad och förklädd, att den har flera ansikten och gör sig påmind när man minst väntar sig. Sedan andra världskriget slut har det ständigt skildrats om utrotningen av Europas judar, men fram till idag 2012 är det knappast känt, att även Europas romer drabbades av exakt samma grymma öde. Så vi riktar oss nu till Berlins beslutfattare och politiker, att ni visar den goda viljan att även de romska offren får ett erkännande genom en minnesplats för att hedra dem, och som påminner mänskligheten om deras lidande. Fem månader efter vårt manifest, invigde Tysklands Förbundskansler Angela Merkel och President Joachim Gauck den 24 oktober 2012 det färdigställda minnesmonumentet vid Tiergarten Park över alla romer och sinti som föll offer för Hitlers fanatiska ideologi.
Tack Timea Junghaus, Agnes Darozci, Romani Rose och Nicolae Georghe, som tyvärr inte längre finns bland oss, och tack alla andra som bidrog till att monumentet äntligen kom på plats. Men förföljelsen av romer tog inte slut med Hitler. Den fortsätter sedan dess och idag lever miljoner romer i Europa och i andra delar av världen i skuggan av antiziganismen, och dess onda verkningar de drabbas av. Hösten 2021 var Sveriges regering åter igen värd för en internationell Förintelsekonferens i Malmö forum, som hade som rubrik:
”Forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpandet av antisemitism” Förintelsen av romer och den ständigt pågående antiziganism i Sverige och i andra delar av världen, var på väg att hamna i vanlig ordning i periferin. Men möttes av protester från flera romska aktivister, som försökte övertyga Regeringskansliet att även Förintelsen av romer och antiziganismen skulle denna gång uppmärksammas på lika nivå som Förintelsen av Europas judar och antisemitismen. Efter ett antal möten med dom ansvariga för konferensen, lyckades de flesta av aktivisterna stå på sig för att få till stånd att människorättskämpen Miranda Vuolasranta och författaren Berit Kalander, vars mor var överlevande från koncentrationslägret Auschwits-Birkenau, fick hålla ett varsitt anförande vid invigningen. Och om jag inte minns fel, men med löftet att inte använda sig av termen Förintelse utan av termen folkmord på romer.
Tack för ordet!
© Hans Caldaras 29 november 2024
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
