En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
Kolumn av Anna Snezana Abaz.
Texten finns på makedonska under den svenska texten.
Vi romer är ett folk som vet vad det innebär att kämpa. Vi har burit generationer av smärta, orättvisor och kampen för överlevnad. Kanske är det just därför vi har ett så stort hjärta för andra som har det svårt. När vi ser någon som är hungrig då köper vi mat. När vi ser barn utan jacka då köper vi kläder. När vi ser en mamma som gråter då ger vi av det lilla vi har.
Det är vackert. Det är mänskligt. Det är kärlek i handling. Men… hjälper vi verkligen – eller skadar vi ibland mer än vi inser?
Jag vet att det här är ett känsligt ämne. Men någon måste våga säga det.
När vi romer eller andra gång på gång hjälper människor som inte själva försöker resa sig, då riskerar vi att ta ifrån dem deras eget ansvar. Vi tror att vi stärker dem, men i själva verket kanske vi kväver deras drivkraft. Vi mättar magen men tömmer viljan. Och det är inte hjälp. Det är en fälla.
Jag säger inte att vi ska sluta hjälpa. Tvärtom vi ska fortsätta vara solidariska, medkännande och mänskliga. Men vi måste också börja ställa krav. Vi måste våga säga: Jag hjälper dig men vad gör du själv? Jag ger dig det här men hur kan du se till att inte behöva be igen?”
Det är inte hårt. Det är respektfullt. Det är att se någon som en vuxen människa med ansvar och potential inte som ett evigt offer.
Vi romer har fått kämpa för varje rättighet vi har. Ingenting har kommit gratis. Därför vet vi hur viktigt det är med stolthet, självrespekt och förmågan att stå på egna ben. Det är den lärdomen vi också måste föra vidare annars skapar vi bara beroende, bitterhet och passivitet.
Så nästa gång du möter någon som behöver hjälp hjälp. Men fråga också Vad gör du själv för att ta dig framåt?
För ibland är den största kärleken inte att ge mer utan att vägra ge utan ansvar. Inte för att du inte bryr dig utan just för att du gör det.
Anna Snezana Abaz
Дали навистина помагаме или несвесно штетиме?
Ние Ромите добро знаеме што значи да се бориш. Преживеавме генерации неправди, болка и постојана борба за достоинство. Можеби токму затоа нашето срце е отворено кон сите што страдаат. Кога ќе видиме некој гладен му купуваме храна. Кога ќе видиме дете без јакна – купуваме облека. Кога ќе видиме мајка која плаче даваме од тоа што го имаме, колку и да е малку. Тоа е убаво.
Тоа е човечно. Тоа е љубов во пракса. Но… дали навистина помагаме или понекогаш несвесно правиме поголема штета? Свесна сум дека ова е чувствителна тема. Но некој мора да ја отвори. Кога ние Ромите или било кој друг постојано даваме на луѓе кои не прават ни најмал обид сами да се подигнат, тогаш ризикуваме да им го одземеме сопствениот одговор. Мислиме дека ги јакнеме, но можеби ја гаснеме нивната волја. Го полниме стомакот но ја празниме мотивацијата. А тоа не е помош тоа е замка.
Не велам дека треба да престанеме да помагаме. Напротив,треба и понатаму да бидеме солидарни, сочувствителни и хумани. Но,мораме да почнеме и да поставуваме граници и очекувања. Да имаме храброст да кажеме: Ќе ти помогнам но што правиш ти самиот за себе?“ Ќе ти дадам но како ќе се потрудиш следниот пат да не мораш да бараш? Тоа не е суровост. Тоа е почит. Тоа е да го гледаш човекот како зрел, способен и одговорен а не како вечно жртва.
Ние Ромите знаеме што значи да немаш ништо и да почнеш од нула. Секоја можност што сме ја добиле ја изборивме. Ништо не дојде лесно. Токму затоа знаеме колку се важни самопочитта, достоинството и силата да стоиш на свои нозе. Тоа мора да го пренесеме и на оние на кои им помагаме инаку создаваме зависност, мрзливост и разочарување. Затоа, следен пат кога ќе сретнеш некој што бара помош помогни. Но прашај и Што можеш ти да направиш за себе?
Зашто понекогаш, најголемата љубов не е да дадеш повеќе туку да не даваш без одговорност. Не,затоа што не ти е грижа туку токму затоа што ти е.
Anna Snezana Abaz
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
