DIKKO uppmärksammar språket under rubriken ”Vi måste våga prata om språket”.. Vi vill att man ska kunna diskutera och prata om vårt språk. Något vi måste göra om vi ska kunna revitalisera språket. Vill du skriva om språket kan du skriva till redaktionen@dikko.nu
Svensk romani, eller resanderomani, är ett talspråk som talas av gruppen resande. Språket har funnits i landet allt sedan de resande kom till Norden på 1500- talet. Svensk romani är ett gammalt språk som inte har ord för nymodigheter och därför använder sig av de svenska orden istället. Exempel på ord som är nya och används på svenska är ”epilepsi” och ”kylskåp”. Behovet av revitalisering för språket är stort.
Jag vill att vi vågar prata om vårt språk
Det handlar om det språk som myndigheterna försökt ta ifrån oss, och till stor del lyckats med i den tvångsassimilering som resande genomgått under 1900-talet. Nu vill staten hjälpa oss att få tillbaka det. Och då finns det pengar inblandat.
Sonny Carlsson sjunger Hinseberg Blues, nu översatt från resanderomani – svenska
Jag har läst några ordböcker på resanderomani på sista tiden och jag måste säga att jag inte känner igen mig. Det är människor yngre än mig, som hävdar att det de skriver är romani. Jag har förståelse för att yngre resande vill kunna tjäna sig en slant, men jag är inte okej med att man tar språket och hittar på helt nya ord för att kunna få bidrag för att göra en ordbok.
Man får inte hitta på ord, för att få pengar, och hävda att man försöker bevara ett minoritetsspråk.
Jag läste i en av ordböckerna, som har fått statliga medel för att göras, och läser ordet ”fant”. Det ska enligt ordboken betyda ”luffare (som ej är av tattarras), stackare”. Det är inte klokt. Det är skamligt. En fant är en resande. Så säger man i Norge. Att statliga medel används för att beskriva oss som ”ras” känns direkt stötande.
Jag tycker därför det är beklagligt att Frantzwagner-sällskapet som resandeförening har publicerat en ordlista som är direkt rasistisk mot oss som folkgrupp, och som innehåller så många felaktigheter som den gör. Det här drabbar våra ungdomar, som vill lära sig språket.
Jag har pratat romani i hela mitt liv. Jag har sålt skrot i hela Sverige, från Skåne till Norrbotten, och då träffat och pratat med resande från hela landet. Jag har inte träffat på någon som pratar som i den ordlistan. När jag sen hör människor som representanter oss resande i vissa tv-produktioner så förstår jag knappt hälften. De har ett eget språk. Varför det är så tänker jag inte spekulera i. Men olikheten och felaktigheterna är fundamentala. Jag har spelat upp några av produktionerna för äldre resande. En del har skrattat, men de flesta blir rätt stötta, och förbannade.
Det står givetvis var och en fritt att skriva en ordbok med påhittade ord. Men att kalla det modersmål är väldigt starkt, eftersom ingen någonsin har pratat så. I skönlitteratur kan man unna sig konstnärlig frihet, när det kommer till nya ord, sammansatta ord osv. Det är ärligare. För skönlitteratur ska ju vara hittepå. Men om en ordlista är menad som skönlitteratur vill jag nog påstå att handlingen är rätt tunn.
Vi måste våga prata om språket, annars dör det, eller förvandlas till ett påhittat lallande.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
