När jag skriver detta är det ännu några dagar kvar innan betänkandet om en svensk kulturkanon kommer att tillgängliggöras för oss alla. Äntligen ska vi få en IKEA-katalog över händelser och kulturella uttryck som har format Sverige genom tiderna.
För nationella minoriteter har det här med svensk kulturkanon inte varit en vidare positiv sak. I regeringens direktiv till uppdraget skulle man ha dialog med representanter från nationella minoriteter. Ansvarig för den här utredningen, Lars Trägårdh, sa att han ansåg allt som har med nationella minoriteter är vansinne. Det väckte mycket ilska och många frågor.
I SVT:s intervjuprogram 30 minuter med Anders Holmberg deltar också Lars Trägårdh. Man inleder med en summering av arbetet med svensk kulturkanon och mot slutet nämner man Trägårdhs uttalande om nationella minoriteter. I samma veva klipper man till studion och han sitter där och fnissar åt uttalandet.
Trägårdh säger i intervjun att han anser att något står på spel i Sverige idag och att vi måste fundera över vad vi har gemensamt. Då kan en kulturkanon vara behjälplig. Runt 20 minuter in i intervjun kommer också frågan om det vore bättre om Sverige blev mer nationalistiskt då Trägårdh har sagt ett och annat som kan framstå att han tycker det. Trägårdh svarar då såhär:
”Kanske lite mer medvetet, och att prata om det som vi pratar om nu. Vad betyder det i det svenska fallet? Vi har nåt som många länder inte har. Vi har inte i första hand en etnisk nationalism utan vi har ett fokus på medborgarskap. Det är en medborgaruniversalism i botten.”
Okej, det är väl ingen som är emot medborgarskap eller någon form av samhörighet som så, men det är ju oklart vad som faktiskt menas. Trägårdh använder begreppet ”demokratisk nationalism” som exempel på sin egen position men vad det nu innebär är desto mer oklart.
Sen får han frågan om han tycker att de som ser globalt engagemang och vara en del av världen än att vara svenska medborgare har fel. Då svarar han att det i många avseenden är ett problem och att ”vi” har underinvesterat och underskattat medborgarskapets betydelse. Enligt Trägårdh så är han kritisk till att man undervärderat medborgarskap och nationalstat och istället ”övervärdera mänskliga rättigheter, globalism och så vidare”. Enligt Trägårdh har vi sett en ”motreaktion i hela västvärlden de senaste 20 åren”.
Vad är det då som är övervärderat med mänskliga rättigheter? Enligt Trägårdh handlar det om ”ett slags moraliskt tal som inte är förankrat i en faktiskt existerande stat”. Och det finns ju inte någon global stat. ”För mig är medborgerliga rättigheter mycket mer intressant”, säger han, ”Det är det vi faktiskt har lagar och finansiering kring i faktiskt existerande stater”. Jaha, då vet vi det då.
Nu över till biten om nationella minoriteter. Trägårdh får frågan varför han uttryckte sig om att nationella minoriteter är vansinne. Här svarar Trägårdh men att han står för en idé om ”medborgaruniversalism”. Han anser att alla i Sverige ska behandlas på samma sätt i relation till staten. ”Vad vi gör i det frivilliga samhället är en annan sak”, säger han. ”När jag gjorde liknelsen med tornedalingar och bandyspelarna handlar det om min stora beundran för det frivilliga samhället.”
När Trägårdh fått följdfråga om hur han uttryckt sig och den kritik han fått från exempelvis tornedalingar går Trägårdh över till att prata om journalisters yrkesroll:
”Där har inte ni journalister gjort ert jobb. Jag har kontaktats av flera grupper. Den gruppen aktivister representerar inte alla tornedalingar. Jag har pratat med betydligt fler som säger: ”vi håller med dig”. ”Vi har inga problem med att vara svenska å ena sidan och så har vi en dubbelidentitet.” Samma med den judiska gruppen…”
Men han får fortsatt följdfråga, för det var ju inte journalisters yrkesroll som frågan handlade om utan hur han uttryckte sig om nationella minoriteter. Anders Holmberg säger såhär:
”Som jag tolkar henne menar hon att de har en särskild del i den svenska historien, till exempel tornedalingar och samer som har utsatts för ett förtryck, ett slags försvenskningskampanjer. De har blivit misshandlade i skolan för att de talade sina språk. De menar väl att jämförelsen med bandyälskare blir mer av samma sak? Så tolkar jag dem.”’’
Och vad säger Trägårdh?
”Jo, en sån tolkning finns kanske. Men det representerar inte reaktionerna i det stora hela.”
För Trägårdh verkar kritiken handla mer om missförstånd och att fler från de nationella minoriteterna gillar vad han gör:
”Här är problemet… Det är alltid så. Det känner du själv till. Journalister är mer intresserade när det brinner än när det är solsken. Istället för att göra jobbet ordentligt så är det roligare med headlines av det slaget. Jag står helt fast vid den grundläggande principen. I relation till staten är det lika regler för alla. Vad vi sen gör i det frivilliga samhället… Om vi vill organisera oss på olika sätt har jag inget emot detta.”
Och innan man avslutar programmet hinner han säga att ”vi har följt direktivet” och ”haft de här inbjudningarna”. Vi som står utanför själva arbetet med den svenska kulturkanon får helt enkelt vänta och se när betänkandet kommer ut! Jaha, då vet vi det.
Jag önskade att den här summeringen av intervjun med Lars Trägårdh skulle ge några bättre svar på varför han sagt som han har sagt och varför han har gjort som han har gjort. Varför tycker han att nationella minoriteter är vansinne? Varför tror han att det är journalisters fel att nationella minoriteter är kritiska till hans uttalande? Dessa saker kommer inte att stå i betänkandet. Svaren får väl vänta till en annan gång.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
