I boken Ett lapptäcke av källor har forskarna Lotta Fernstål och Charlotte Hyltén Cavallius letat upp tidigare förbisedda källor där resande och romer själva berättar om sina liv och livsvillkor.
Hur kom det sig att ni kom på att göra den här boken?
De historiska källor som finns tillgängliga om romer och resande i Sverige är äldre texter som nästan uteslutande är skrivna utifrån majoritetssamhällets synvinkel. Källorna är ofta ensidiga, fyllda av fördomar och missuppfattningar och innehållet kan uppfattas som smärtsamt och sårande.
Vi har tidigare arbetat med projekt som har syftat till att tillföra romska röster och erfarenheter till statliga arkivsamlingar för att göra dem mer representativa. I projektet ”I stadens utkant – svensk-romska liv och lägerplatser från 1900-talet” samarbetade kulturarvsinstitutioner och romska sakkunniga för att göra intervjuer med romer som växt upp och levt i Sverige under 1900-talet och med en arkeologisk utgrävning av en romsk lägerplats i Stockholm. När det projektet var avslutat ville vi ta oss an de äldre arkivsamlingarna och närmare undersöka hur och i vilket sammanhang de har tillkommit.
Charlotte Hyltén Cavallius och Lotta Fernstål frågade sig om det var möjligt att använda dessa material idag, och i så fall hur.
De enda historiska källor som finns tillgängliga om resande och romer i Sverige är äldre texter som nästan uteslutande är skrivna utifrån majoritetssamhällets synvinkel.
Vilket leder till frågan om vilka källor författarna syftar till i bokens titel?
Bokens titel anspelar på att källmaterial som rör romer och resande ofta kan vara fragmentariska och spridda och därmed ganska svåranvända, men att de om de fogas samman – lite som ett lapptäcke – ändå tillsammans kan bidra till historieskrivningen. Vi har dock haft förmånen att till stor del kunnat välja att arbeta med relativt ”hela” material, så som bland annat en fotografisamling vid Nordiska museet, en uppsats från 1700-talet som finns i Kungliga Vitterhetsakademins arkivmaterial och även material från de så kallade ”zigenar- och tattarinventeringarna” från 1940-talet och ”zigenarutredningen” från 1950-talet, liksom bland annat brev och andra arkivmaterial från folkloristerna Carl-Martin Bergstrand och Carl-Herman Tillhagen som var mycket aktiva inom både insamling och statliga undersökningar.
Under projektets gång fann vi även arkivmaterial där romska röster är framträdande och de har vi arbetat med i två kapitel. Materialen är från mitten av 1900-talet ungefär och det är en ljudinspelning från en intervju som en insamlare gjorde med en romsk familj i ett läger i Småland, och två självbiografiska berättelser som en romsk man och en resande skrivit. Det var väldigt stimulerande att också kunna fördjupa oss i material där romer och resande själva formulerat sig om sina liv och levnadsvillkor.
I boken arbetar Lotta Fernstål och Charlotte Hyltén Cavallius främst med arkivmaterial men i sista kapitlet berör de även föremål vid museer och möjligheter till ingångar och studier som kan göras utifrån sådana.
Källorna är ofta ensidiga, fyllda av fördomar och missuppfattningar. Det måste vara svårt att skriva om resande, romsk och svensk historia och hitta användbar information i dessa dokument.
Vad skulle ni säga har varit det svåraste med att göra boken?
Inledningsvis i vårt projekt som vi skrivit boken inom var det inte helt lätt att välja källmaterial att gå vidare med eftersom det finns mycket. Något som annars är svårt i arbetet med äldre material om romer och resande är att materialen ofta är fördomsfulla och kan innehålla uppgifter som är djupt orättvisa eller rör våld och utsatthet, och detta kan man som forskare bli påverkad av eftersom det är både hemskt och ledsamt. Detta är ju dock något man får försöka distansera sig från eftersom det är just dessa innehåll som gör materialen så viktiga att arbeta med.
Lotta Fernstål och Charlotte Hyltén Cavallius har kritiskt granskat materialens tillkomst och användandet genom att sätta ljus på den kulturarvsproduktion som samlingarna är en del av.
Varför skulle ni säga att det här är en viktig bok?
Det finns en hel del material i arkiv och museer om romer och resande, och även om de ofta är fördomsfulla så kan de också innehålla intressant information om romers och resandes liv, levnadsvillkor, till exempel sätt att försörja sig och hantverk. För att använda material så är det dock bra att ha en förståelse för de sammanhang de tillkommit i, och det bidrar vår bok till.
Lotta Fernstål och Charlotte Hyltén Cavallius har i i sitt framtagande av boken Ett lapptäcke av källor undersökt äldre samlingar och haft fokus på insamlarna.
Vad har förvånat er mest när ni har studerat materialet?
Vi blev glatt överraskade av de material där romska röster framträder – ljudinspelningar och självbiografiska berättelser. Något annat oväntat var till exempel att genom bevarad brevväxling kunna klargöra att Carl-Martin Bergstrand vid arkivet i Göteborg varit drivande i insamlingen av material om ”tattare” vid arkiven och att Bergstrand även formulerat den frågelista som Nordiska museet skickade ut 1942, säger Lotta Fernstål och Charlotte Hyltén Cavallius
I titeln står det att boken är Bilder och berättelser av och om romer i arkiven vilket självklart leder till den viktiga frågan om delaktighet. Eftersom arkiven har en ensidig och bristfällig information om resande och romer och de historiska källor som finns tillgängliga i Sverige är gamla texter som nästan alltid är skrivna utifrån majoritetssamhällets synvinkel funderar jag på hur resande och romer varit delaktiga under arbetet med boken.
Har ni haft en referensgrupp eller är boken ”enbart” framtagen via forskning?
Vi har under hela projektets gång fortsatt att arbeta med olika romska sakkunniga och diskuterat material och hur vi kan presentera det på bästa sätt. Vi har fått ovärderlig hjälp med att bland annat översätta delar av en inspelning när en romsk familj språkväxlar i en intervju som gjordes på 1950-talet i Reftele, Småland. Utan hjälpen med översättning, och samtalen om hur man kan tolka situationen, hade analysen av inspelningen blivit betydligt svårare att göra. För förståelsen av det inspelade samtalet spelade även de intervjuer med romer som vi gjort i vårt föregående projekt ”I stadens utkant” en viktig roll – inte en referensgrupp precis men ändå samtida romska röster som hjälpte oss.
Tack för att ni svarade på frågorna och tack för en viktig bok.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
