Vi har krig i Europa och jag tänker på min mamma och alla hennes berättelser ur sitt barnperspektiv från andra världskriget. Hur mamma lärde sig finska för att kunna hjälpa och prata med de flyktingar som kom från Finland till norra delen av vårt avlånga land.
Mamma föddes 1930 och bodde i Västerbotten där hon växte upp i andra världskrigets skugga. Ett krig som varade som varade mellan1939-1945. Det är det krig som varit det, hittills, mest omfattande och blodigaste konflikten i människans historia.
Idag är det inte många som har det kriget i minne, eller har ens hört berättelser från den här tiden och på vilket sätt livet påverkades. I de berättelser som min mamma berättade beskrev hon en utbredd fattigdom och att bristen på mat var ett problem. Mamma mindes också att gatorna var fyllda av finska flyktingar som sökte skydd från de fasor de upplevde i sitt land.
Sverige försökte bistå Finland genom att omhänderta 70 000 finska barn
1939 anfölls Finland av Ryssland utan någon krigsförklaring och det finska vinterkriget var ett faktum. De finska flyktingarna kom under de tre vintrarna mellan 1939 – 1942 dessa vintrar kallas för krigsvintrarna. De var ovanligt kalla vintrar i Sverige och resten av Norra Europa så många frös under sin flykt undan kriget.
Den 9 september 1944 slöt Sverige och Finland en överenskommelse där Sverige skulle ta emot 100 000 flyktingar från norra Finland. I praktiken kom 56 000 och av dessa hamnade 17 000 Västerbotten förutom de 70 000 barnen som placerades runt i Sverige. Det var barn som skiljdes från sina föräldrar, placerades på ett tåg med en namnbricka runt halsen för transport ut i svenska hem. Där skulle de traumatiserade och förvirrade barnen bo till kriget var över.
De flyktingar som kom till Västerbotten transporterades till Byske, Lövånger, Burträsk, Bureå, Boliden och Jörn. Förutom dessa städer fanns det många fler orter som involverades för att hysa in den strida strömmen av finländare som flydde från Finland.
Många flyktingar var i mycket dålig kondition
Flera led av loppor och löss som spred sig som en farsot på bland annat tågen, något som i sig var lätt att åtgärda när de kom fram. Men flera hade difteri eller dysenteri vilket var lite värre och man fick inrätta ett beredskapssjukhus i gymnastiksalar eller andra stora utrymmen. Där fick flyktingarna bada, byta kläder och göra en hälsoundersökning direkt när de kom med tåget.
Men alla kom inte med tåg, det fanns också hela familjer som kom gåendes över gränsen in i Sverige i norra delen av landet. Om dessa som kom gåendes är inräknade i de 56 000 som kom är oklart.
Det var förmodligen dessa som kom gåendes min mamma kom i kontakt med. Mamma var nio år när hon lärde sig finska och hjälpte till att behandla lusangreppen med sabadillättika. Hon kammade många barns hår, ja även vuxnas, för att få bort löss och gnetterna. Mormor, som visste hur det vara att vara hungrig, såg till att speciellt barnen fick i sig något ätbart. Hon kunde trolla med den lilla maten de hade och kunde verkligen koka soppa på en spik. Efter avlusning och mat kunde de sedan vandrade vidare efter vägarna. Det hände att de kom på kvällen och sökte husrum då fick de sova över i ladugården på höloftet. Mormor ville inte ha dem inne när du kunde ha löss.
Mamma lärde mig lite finska när jag var barn, det mesta har jag glömt men jag kan i alla fall räkna till 10. Hon pratade mycket om hur hemskt det var för barnen som frös och inte hade tillräckligt med kläder på kroppen för att klara kylan. De hade själva inte så mycket men delade med sig av det de kunde.
Mammas sa när vi började få EU-migranter utanför våra affärer att historien upprepar sig
Hon gav dem av sin lilla pension och grät hon över att människor (resande/romer) återigen behövde tigga för att få mat för dagen. Jag saknar henne oerhört mycket men är samtidigt glad över att hon inte behöver uppleva att vi krig i Europa igen. För vilka minnen hade det inte väckt hos henne.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
