1932 blev det svåra tider för familjen Rhodin. Brazil Jack hade tvingats stänga sina tre spelhallar i Stockholm på grund av ett förbud mot spel om pengar och pengars värde. Han hade haft lika svårt att komma överens med Haga Nöjesfälts direktör Selander som med Nöjesfältets Johan Lindgren och stod därför utan engagemang.
”Kompani är lumperi” sa Brazil som ändå föredrog att vara sin egen herre. Trolle och Teddy hade fått en gedigen musikalisk utbildning på fiol och nu tyckte Brazil att det kunde vara dags för dem att helt gå in för musiken. I norska folkdräkter skulle de som Ola & Teddy Trollheimen gå runt på Skansen och spela nordiska folkmelodier för att sedan resa på turné med detta nummer. Bilder togs av de två med sina fioler och reklammaterial beställdes men då var det Iris som satte stopp.
”Teddy ska stanna kvar på Operan, det bestämmer jag och så får du säga vad du vill”, sa hon till pojkarnas förvåning. Det var första gången de hört henne slå näven i bordet och berätta hur hon ville ha det. Längre fram blev det oftare. ”Den där jävla Operan har blivit som en black om foten på oss allihopa”, klagade Brazil. ”Pojkarna hade ju kunnat få stora gager med sin musik och på det där stället tjänar ju inte Teddy saltet till vällingen”.
I stället gav sig Brazil iväg med en liten cirkus, Merdano som ägdes av hans svåger Henning Möller, för att turnera i övre Norrland där risken för konkurrens var minimal. När operasäsongen och skolterminen var slut lastade resten av familjen in sig i Iris lilla Chevrolet sportbil för att köra upp till Nordmaling där cirkusen just då befann sig. Med i bagaget fanns fiolerna för helt ville inte Brazil släppa idén med Ola & Teddy.
Sin premiär som gårdsmusikanter hade duon i Skellefteå och fortsatte parallellt med cirkusen till Luleå, Kalix, Jokkmokk, Arvidsjaur och vidare, överallt med goda kassor. För att maximera förtjänsten kunde Iris och Brazil slå sig ner på ett kafé över en kopp kaffe. Snart dök musikanterna upp och Brazil låtsades inte om att han kände dem. Efter några låtar reste han sig mäkta imponerad över deras skicklighet, lade själv en stor sedel i sin cowboyhatt för att därefter personligen gå runt ibland borden och samlade upp pengar för artisternas räkning. ”Åja bättre kan min herre”, manade han för att sedan räcka över hela summan till pojkarna med en uppmuntrande klapp på axeln.
Så fortsatte sommaren men så fort operasäsongen började var det Teddy 13 år som for hem för att klara sig själv tills familjen återkom efter sin turné. Den stora våningen på Drottninggatan 8, vanligtvis så full av liv kändes säkert ödslig då Teddy befann sig där alldeles ensam och i synnerhet efter mörkrets inbrott. Han vågade väl knappt ens titta i riktning mot vitrinskåpet i den ”turkiska hörnan” där Brazil förvarade en äkta dödskalle med kulor monterade i sina ögonhålor. Men då han just skulle krypa till kojs och hörde ett fasligt larm från skåpet kände han sig tvungen att undersöka vad som hänt. Båda kulorna hade samtidigt fallit ur och rullat runt i skåpet. Då tände Teddy varenda lampa i lägenheten och lät dem lysa tills familjen återvände efter tre månader.
Min pappa Teddy som var ateist och av naturen skeptisk till ockulta ting, förklarade i efterhand mysteriet med att det sprängdes i urberget för att bereda plats åt stadens tunnelbanenät. Som en liten knorr på historien kan jag upplysa om att en googling ger vid handen att inga sådana sprängningar ägde rum i den trakten vid den tiden.
Toni Rhodin
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
