Alla mina släktingar har hållit på med handel under min uppväxt. Pappa handlade mest med skrot, och tillsammans med honom sålde jag mitt första skrotlass som 11-åring. På somrarna målade han också och handlade med rep och spännband.
Farfar släppte av mig med en låda handgjorda borstar utanför ett villaområde när jag var runt 13 år. Han hämtade upp mig efter en timme. Jag hade sålt alltihop och kände att jag gjort ett bra jobb, men han muttrade missnöjt över att jag slängt lådan. Han sa att det var fruktansvärt slöseri på en sån fin och riktig låda.
Vi var ofta på bio med farfar. När jag var liten fick man inte röka inne på biograferna. Men det fick man när farfar var yngre så det tänkte han fortsätta med. Han brydde sig inte om vad folk sa, eller om de galna förbudsskyltarna som satt uppe om olika saker. Han läste också all text högt, vilket de andra bio-besökarna inte alltid uppskattade.
Morfar och mormor sålde allt möjligt. Mormor hämtade plastpåsar ur affärerna, klippte upp och virkade hallmattor av. De becknade också kläder som de köpte på andrahandssortering i Borås och sedan åkte runt med bland husen och sålde. Morfar spann tömmar av hästtagel och sålde.
Alla deras inkomster under livet var från försäljning.
De bytte bil på samma bilfirma varje år. Mormor hade med sig en korg med kaffe och smörgåsar för det tog alltid sin lilla tid. Sen fick hon förhandla om priset tills de var nöjda. Mormor hade körkort, men körde aldrig bil, men det var alltid hon som förhandlade.
Morfar skickade tillbaka avierna han så småningom fick från myndigheterna eftersom han var så rädd. Men det var ingen fälla. Det var ålderspension förklarade mamma för honom när han uppskakad ringde upp henne för att berätta om myndigheternas trakasserier.
Han skulle lösa in dem, inte returnera dem.
Jag har alltid levt på samma vis som mina släktingar gjort. Allt jag kan när det gäller affärer har jag lärt mig av dem. Det är svårare nu eftersom det finns fler lagar och regler att förhålla sig till och många köper på nätet. Jag försörjer mig på att köpa och sälja, och har så lite kontakt med myndigheter som möjligt. Jag har funderingar på att skaffa ett bankkonto, men jag drar mig för det.
Jag har aldrig haft en anställning, aldrig varit varit inskriven på Arbetsförmedlingen eller någon sån skit. Jag har däremot vid två tillfällen blivit utskriven ur Sverige för att jag inte gått att spåra. Jag har heller aldrig varit beroende av bidrag eller något annat myndighetstrams, och inga deklarationer har jag skickat in. Jag klarar mig själv, som de andra i min familj gjort före mig. Jag vill inte att myndigheter ska ha någon insyn i mitt liv. Jag vet hur de hatar oss dinglare. För mig är det en trygghet att inte finnas i stora delar av det sociala skyddsnätet som bönderna verkar så förtjusta i.
Jag minns en gång när jag hade ställt till med något. Bengarna kom hem till mamma där jag var skriven, och stod och skrek i brevinkastet.
”Öppna, öppna Lillemor, vi vet att Sonny är här!”.
Mamma muttrade irriterat ”Jag skiter i mun på dem”, sen sänkte hon volymen på hörapparaten och kokade oss en stor kanna kaffe. Hon öppnade aldrig dörrarna för några poliser. Så där fick de stå och skrika tills de tröttnade. Hon var för jävla fin på att koka kaffe mamma. Men poliser tyckte hon inte om. När jag och min bror satt i rättegång kallade hon polischefen för ”du galningen med potatisnäsan, vi har inte så mycket näsdukar på affärerna här att du kan snyta stora näsan din” när hon tyckte att han uttalade sig respektlöst om mig och bror min. Det var aldrig vårat fel. Det var alltid bengarnas fel. Hur de kunde göra så mot hennes oskyldiga söner. Och det är viktigt att visa respekt för äldre, så vi höll givetvis med mamma.
Så är det än idag, att vi värnar om våra äldre. Och håller man inte med, så kan man i alla fall ha vett hålla käft.
Sonny Carlsson
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
