Sandra Englund är aktuell med evenemanget Resandeliv som Hälsinglands museum arrangerar. Hennes utställning har en central roll i utställningen.
Sandra Englund, 49 år, är uppvuxen och bor i Gävle. Arbetar som lärare och pedagog inom foto på en gymnasieskola och på Kulturskolan i Gävle. Utöver det frilansar hon bland annat som fotograf och dramapedagog. Intresset och nyfikenhet för släktforskning har alltid funnits men kom inte igång förrän hon var 43.
Sandra berättar att ”Resandeliv” är en utställning som Hälsinglands museum gör efter ett arbete som utförts av Sebastian Casinge. Vilket var att göra en research och kartlägga resandes närvaro och kulturarv i region Gävleborg. Han gjorde tidigare även en liknande projektrapport i Dalarnas län.
Berätta vad din del i Resandeliv kommer vara?
– Strax innan Sebastian Casinge påbörjade sitt utforskande hade jag och Hälsinglands Museum, med stöd av Kulturrådet, påbörjat ett gemensamt treårigt projekt. Projektet går under namnet ”Det dolda arvet” och målet är att göra en utställning om Resande utifrån ett inifrånperspektiv, med de fotografier min mamma hittade i ett kuvert på vinden.
Av det treåriga projektet återstår en del jobb med identifiering av människorna på bilderna sen önskar Sandra komma i kontakt med fler Resande vill göra sin röst hörd. Tanken är att ge en bild av Resande från deras perspektiv och inte den bild som samhället, majoritetsbefolkningen och staten har skapat. Under första året fick hon ett särskilt stöd och uppdrag från region Gävleborg som var kopplat till nationella minoriteters och konstnärer.
– Det uppdraget döpte jag till ”Om ett enda liv…?” Och byggde såklart på min släktforskning, fotografier och det funna arv jag bär på, resande på både mammas och pappas sida, men aldrig har fått berättat för mig. Med titeln och det fysiska släktträdet ville jag lyfta och tacka alla mina förfäder som gått före mig, tacka för att jag har fått livet. Om en enda av dem blivit utsatt för ett eller annat vid ”fel” tidpunkt – hade jag, och många med mig inte funnits.
”Om ett enda liv…?” Resulterade i en vandringsutställning med första visningen på Länsmuseet i Gävleborg (Gävle). Den har även varit över på Ålands hav med släktforskarkryssning och stått på Hille bibliotek i Gävle. Nu kommer en del av den utställningen ramas in och bli en del av utställningen ”Resandeliv”. Ett av fotografierna som visas kommer från Sandras mammas fotosamling, och alla fotografier i utställningen kan kopplas på ett eller annat sätt till Sandras släktträd och hennes anor.
– Släktträdet personifierar och kopplar bilderna till idag. Bilderna är från småbyar runt Ljusdal någon gång runt 1920-talet. Ljusdal var ett ställe där många Resande uppehöll sig. Både min mormor och farfar har bott där och runtomkring, säger Sandra
Vad vill du kunna uppnå med utställningen?
– Det jag framförallt vill visa på den vidriga, dolda historia som vi alla i Sverige bär på samtidigt som jag är så stolt över att vara här och nu. Att ha fått livet tack vare våra förfäder som var mästare på att smälta in, vara som en kameleont men framförallt överlevare.
Har du några tankar om framtiden?
– Jaaaa! Massor såklart. Självklart vill jag att vernissagen för projektet ”det dolda arvet” ska ske lördagen den 29 september 2024, 512 år sedan 1512. Med det önskar jag en nordisk Resandekonsert! Alla som spelar och sjunger traditionella resandevisor och nyskrivet – hör av er!, uppmanar Sandra och fortsätter, jag önskar att min vandringsutställningen får vandra och visas på mina förfäders platser. Museum och biblioteket från Uppsala i söder upp till Boden i norr och från Gävle i öster till Elverum (Norge) i väst. Jo, kanske delar av Finland också förstås.
Sen fortsätter hon att reflektera och säger att:
– Efter jag var med på konferensen ”critical Romani studies ”, på Södertörns högskola i våras, blev jag inspirerad till att slutföra någon typ av examen för att i bästa fall kunna plugga ett år med stipendium för att utveckla mitt konstnärskap och få möjlighet till att möta andra romer/travellers/resande, och kanske lära mig mer av språket. Sen vill jag skapa konst i alla dess former i Sverige, Europa och världen för att berätta och beröra om det som tystats ned.
Sist när jag pratade med dig var du med i kvinnogruppen i Gävle som är en del av Gävles romska förening. Är det ett engagemang som du fortfarande håller på med?
Hmmm… Gävles romska förening har precis bytt namn till Gävleborgs Romska Internationella Förening. Ja, jag är medmänniska, Rom och Resande i Gävle och tar del av vad som händer och sker. Nu har föreningen startat upp ett projekt med Diskrimineringsbyrån i Gävleborg i vilket jag medverkar. Det är också en referensgrupp med Romer från olika grupper. Kvinnogruppen har jag inte hört så mycket av eller om på sistone faktiskt. Vem vet… kanske blir det en till förening i Gävle inom en snar framtid. Jag tror att det behövs.
Vernissage ”Resandeliv” den 3 december och pågår till den 25 mars 2023.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
