Jiddisch är ett av fem erkända nationella minoritetsspråk. Men hur står det till med revitaliseringen av språket? Statistik om elever som läser jiddisch skvallrar om en väldigt negativ situation. För att ta reda på mer om jiddisch bestämde jag mig för att tala med Susanne Sznajderman-Rytz som länge arbetat för att språket ska leva vidare.
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Susanne Sznajderman-Rytz, bor i Borås och är uppvuxen i två kulturer. Den judiska som är vår familjs kulturarv och den svenska som jag också lever och verkar i. Mina föräldrar, mina svärföräldrar och vår släkt är överlevande efter andra världskriget. De som kom till Borås efter andra världskrigets slut, talade jiddisch och var en del av en östeuropeisk jiddischkultur. I mer än tjugofem år har jag stridit för att bevara och revitalisera de nationella minoritetsspråken. Som språkvetare och pedagog ser jag varje språk som ett gemensamt kulturarv I ett världsperspektiv.
Alla som värnar något av dessa språk, vet vilken kamp revitaliseringsarbetet utgör och mitt hjärtebarn är jiddisch. Som liten vaggades jag till sömns med de visor på jiddisch som min far och min moster sjöng och nynnade. Både sagor och anekdoter på jiddisch var som bilder och händelser från mina föräldrars värld, som nu för alltid är borta. I den världen levde mina föräldrar, mina svärföräldrar, mor- och farföräldrar, släkt, vänner, arbetskamrater och kompisar.
Alla talade jiddisch, både till vardags och i helg, ung som gammal. Språket spände då och nu över hela Europa och finns på alla kontinenter. Tillsammans med tusentals barn som föddes i Sverige och i andra länder blev jiddisch ett språk som kanske de närmaste vännerna, någon fjärran släkting och en eller båda föräldrarna talade. I skuggan av Förintelsens föddes vi till en värld där språklänken kraftigt försvagats. Den övervägande majoriteten av språkbärarna var borta och för nästa generation jiddischtalare blev abstraktionen en del av en försvunnen värld. Språkrötterna fanns i en tid och plats som inte längre existerade.
Jiddisch blev år 2000 erkänt som ett nationellt minoritetsspråk. Vad innebar detta för jiddisch-talande i Sverige?
Genom erkännandet fick både språket och kulturen en upprättelse och en ny våg av intresse för jiddisch började. Några av Sveriges bästa jiddischkännare har inga blodsband till det judiska eller jiddisch. Likväl gör de en ovärderlig insats för jiddisch och jiddischkulturen. Det har resulterat i att intresset och kunskapen i jiddisch ökat. Ett fantastiskt bidrag till att revitalisera språket. Själv ser jag det som en viktig motståndsrörelse. Alla vi som bär lågan till ett litet språk som riskerar att slockna, ska känna att det bara krävs gnistor för att starta nya värmande eldhärdar.
Även om Jiddisch är ett nationellt minoritetsspråk så framstår det av exempelvis europarådets återkommande granskningar av svensk minoritetspolitik som om det inte riktigt har samma skydd som exempelvis samiska, finska och meänkieli. Varför har det blivit så?
Staten beslutade om att skapa en svensk modell med förvaltningsområden för de språk som hade ett geografiskt avgränsat språkområde. Det har skapat ett A-lag och ett B-lag bland de av Sverige ratificerade minoriteterna. Ett sätt att skapa en slags klasskillnad mellan minoriteterna.
Om man ser till statistiken om hur många elever som har rätt till att gå modersmålsundervisning är det väldigt få som har rätt till att läsa jiddisch och ännu färre som läser språket. Vad anser du att detta beror på?
Det har varit en lång kamp att få till en lärarutbildning för lärare i jiddisch och alla myndigheter har varit senfärdiga i beslutsförfarandet. För att tala klarspråk, så har myndigheterna inte prioriterat lärarutbildning för jiddisch.
Finns det andra sammanhang, utanför den svenska skolan, där jiddisch genomgår en revitalisering?
Som representant i regeringens Minoritetsspråkskommitté och initiativtagare till Sveriges Jiddischförbund vet jag att vi i hela landet har en revitalisering av jiddisch och den kultur som bär upp språket. Lokalföreningar, läsgrupper, kulturarbetare och språkaktivister samlas för att synliggöra och revitalisera språket.
Vad kan göras annorlunda för att säkerställa att jiddisch överlever som språk i Sverige?
Jo, i min värld måste staten satsa betydligt mer på språk och kultur för alla som vill engagera sig. Det blir samtidigt ett sätt att hedra och hylla minnet av detta grymma folkmord vars konsekvens var att en judisk europeisk civilisation slogs i spillror. Vi måste visa modet att plocka upp språk- och kulturskärvorna. Foga ihop de små spruckna kärlen och bära språk och tradition vidare. Man behöver ju inte ha judisk anknytning för att gilla jiddisch, jiddischkultur, film, litteratur, konst och musik som har sina rötter i den judiska myllan.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
