Den 19 januari 2021 kom en efterlängtad dom från Europadomstolen för mänskliga rättigheter i fallet Lacatus mot Schweiz. Fallet rör en rumänsk romsk kvinna som bötfälldes i Genève 2015 för att hon tiggde. Bötfällningen skedde med hänvisning till en lokal stadga som kriminaliserar tiggeri på offentliga platser – ett tiggeriförbud. Amnesty Sverige välkomnar domen och hoppas att den innebär att de kommuner som infört tiggeriförbud i Sverige nu drar tillbaka dessa. Det går inte att kriminalisera fattigdom.
Av: Johanna Westeson, ansvarig diskriminering, Amnesty Sverige
Kvinnan som blivit bötfälld kunde inte betala boten, och hon frihetsberövades därför i fyra dagar. Hon vände sig till Europadomstolen och menade att förbudet mot att tigga berövade henne möjligheten att försörja sig, vilket står i strid mot hennes rätt till privat- och familjeliv (artikel 8 i Europakonventionen). Hon hävdade också att förbudet inskränkte hennes yttrandefrihet (artikel 10) och var ett uttryck för diskriminering med hänsyn till hennes romska etniska bakgrund (artikel 14).
Domstolen kom i sin dom fram till att kvinnans rättigheter kränkts under Europakonventionens artikel 8. Domen visar tydlig lyhördhet för den utsatthet som hon befann sig i, och domstolen formulerar det så här (översatt från franska):
(Vi) noterar att den sökande kvinnan kom från en extremt fattig familj, var analfabet, saknade arbete och inte hade tillgång till socialt stöd. Att tigga var ett sätt att överleva för henne. Domstolen bedömer att, eftersom hon var i en så uppenbart sårbar situation, hon hade rätt att, som en följd av rätten till mänsklig värdighet, fortsätta sin strävan och försöka möta sina basbehov genom att tigga.
Med andra ord kunde tiggeriförbudet inte rättfärdigas i det här fallet eftersom kvinnans möjlighet till överlevnad stod på spel. Och rätten att göra det som är nödvändigt för att överleva är inneboende i rätten till mänsklig värdighet. Om Genèves tiggeriförbud som sådant skriver domstolen:
Bestämmelsen kriminaliserar tiggeri i allmänna termer. Ett generellt förbud av en viss sorts beteende [alltså tiggeri] är en radikal åtgärd som kräver starka bevekelsegrunder och synnerligen noggrann granskning av domstolarna […]. I det här fallet omöjliggjorde lagstiftningen en genuin avvägning av olika intressen genom att generellt straffbelägga tiggeri.
Domstolen konstaterade också att straffet som drabbade kvinnan var oproportionerligt hårt med hänsyn till förseelsens natur, och att straffet hon fått hade inskränkt hennes värdighet och motverkat själva innebörden i rätten till privat- och familjeliv under artikel 8 i Europakonventionen. Kvinnan hade, upprepade domstolen, bestraffats för sina handlingar i en situation där hon med all sannolikhet behövde tigga för att överleva, i uppenbar strid mot rättigheterna under konventionen.
Europadomstolen tog inte upp frågan om yttrandefrihet och diskriminering. Det betyder inte att den menade att dessa rättigheter inte kränkts. Det betyder bara — och är vanlig praxis från domstolen — att den inte såg någon anledning att gå in på dessa grunder eftersom den redan konstaterat att den första grunden, kvinnans rätt till privatliv, kränkts.
Hur ska vi förstå det här?
Domstolens resonemang är inte glasklart, men vi kan dra några allmänna slutsatser:
- Tiggeri kan inte kriminaliseras utan att förbudet vägs mot vilken effekt det skulle ha på de enskilda som drabbas — alltså på de människor som tigger.
- När en sådan avvägning görs måste de enskildas utsatthet tas i beaktande. Om människor lever i extrem fattigdom och har mycket små möjligheter att försörja sig på annat sätt än att att tigga, är staternas utrymme att förhindra dem från att göra det mycket begränsat under Europakonventionen.
- Överlevnad, även genom att tigga för sin försörjning, är intimt förknippad med rätt till mänsklig värdighet.
Vad händer nu i Sverige?
Domen i fallet Lacatus mot Schweiz är bindande för staten i fråga, alltså Schweiz. Men den har också en så kallad prejudicerande verkan för alla andra stater som anslutit sig till Europakonventionen, inkluderat Sverige. Det innebär att domen även hjälper andra stater att förstå hur konventionen ska tolkas, i det här fallet i förhållande till tiggeriförbud. I Sverige har femton kommuner beslutat om att införa tiggeriförbud eller tillstånd för tiggeri. Det är en mycket liten andel av Sveriges kommuner, men det är ändå en allvarlig utveckling som har lett till stigmatisering och ytterligare utsatthet för en mycket sårbar grupp.
Den avvägning av intressen som Europadomstolen kräver, och som sätter individens utsatthet och rätt till mänsklig värdighet i centrum, fanns inte med i Högsta förvaltningsdomstolens dom i december 2018 som konstaterade att tiggeriförbud kan införas i lokala ordningsstadgor. Den har också lyst med sin frånvaro i de beslut som tagits på kommunal nivå. Amnesty hoppas nu att Europadomstolens bedömning gör att kommunerna omprövar sina beslut, och kommer att följa frågan noga i kontakter med regeringen och rättsliga instanser, avslutas pressmeddelandet.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
