Varför är du singel, Robert?
Jo, det kan jag berätta. Det är stora och mäktiga kosmiska krafter som är i görningen och verkar för att jag ska förbli singel.
– Nä, det tror jag inte på, kanske du tänker, sånt där konspirationsteorietiskt mumbojumbo..
– Inte? säger jag. Låt mig ta ett exempel så får vi se vad du säger sen..
Efter en jävla massa månader utan Tinder och andra dejtingappar bestämde jag mig för att göra comeback. Det rasslade till och ledde till några matchningar varav en såg ut att kunna bli en dejt redan till helgen. I samma veva tappar jag mina hörlurar i golvet. Bygeln till ena luren går av.
– Vad har dina hörlurar med ditt civilstånd att göra? kanske du tänker.
– Bear with me on this one.. Låt mig berätta färdigt bara. Jag bestämmer mig för att laga hörlurarna med superlim. Limtuben är slut. Jag tar fram en ny. Applicerar korken och trycker på tuben med vänster hand medan jag håller lurarna i höger hand.
Inget lim kommer ut.
Jag trycker. Och trycker.
Fortfarande inget.
Trycker lite till.
Och då.
Ketchupeffekten.
Som en för tidig utlösning på helt fel ställe vid helt fel tidpunkt.
SPLAT!
Jag har superlim över hela min hand, över alla fingrar och över hörlurarna. Skumgummidamaskerna som tätar runt hörsnäckorna/högtalarna limmas ihop. Lurarna limmas fast med mina fingrar. Jag försöker lossa med vänsterhanden varpå den också fastnar i det kaos av lim, fingrar och hörlurar som inte jag, utan Guds osynliga hand, har åstadkommit.
Efter mycket möda lyckades jag lösgöra mig. Kvar på hörlurarna sitter delar av min kropp – tillräckligt med hud för att med lätthet kunna ta mina fingeravtryck.
För att få bort limmet på händerna tar jag fotfilen till hjälp. Filar fingrar och handflator. När jag är klar är limmet borta och mina händer är som treans sandpapper.
Så nu är jag utrustad med talangen/förmågan att kunna sandpappra en smörkniv med bara händerna.
Problemet är ju att jag inte tror att det är en särskilt imponerande egenskap. Tänk om dejten vill ha lite närhet. Att jag ska ta på henne. Jag känner mig som Quasimodo som gömde sig i skuggorna på grund av sitt anskrämliga utseende. Men istället för puckel och vanställt ansikte har jag sandpappershänder.
Man kan ju inte gå med händerna i fickorna en hel dejt. Ska jag göra som Michael Jackson, köra med vita tyghandskar och ljuga om att jag sover i syrgastält för att jag har en ovanlig hudsjukdom? Nä, det går inte heller. Eller ska jag erbjuda fotvård och möjligheten att med bara mina händer fila bort dejtens liktornar och förhårdnader på fötterna? Skulle det imponera? Kanske på kort sikt. Men nackdelarna skulle nog överväga fördelarna – åtminstone på längre sikt.
Så här sitter jag.
Med sandpappershänder.
Helt odejtbar och singel. Men vill du ha en smörkniv i trä – säg till!
Robert Nilsson
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
