Under 2021 skrev jag om hur europarådets senaste granskning av Sveriges arbete med de fem nationella minoriteterna lyfte frånvaron av språk som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. Då verkade regeringen rätt tillmötesgående. Sommaren 2021 gick man dock ut med att man inte har för avsikt att utreda frågan. Det hela kändes som ett stort bakslag.
December 2021 publicerades ett slutbetänkande av utredningen om vissa frågor i diskrimineringslagen: SOU 2021:94 Ett utökat skydd mot diskriminering. Utredningen tillsattes 2018 och när jag nu läser betänkandet ser jag att ”nationella minoriteter” och ”minoritetsspråk” endast nämns en gång vardera i dokumentet. Något som skulle peka på att språk skulle kunna räknas som en diskrimineringsgrund i framtiden finns inte.
Den 22 Maj i år intervjuade SVT nyheter Aleksandra Oszmiańska-Pagett. Hon är en av de ansvariga för granskningen av Sverige och uppges ha reagerat starkt på utformningen av den svenska diskrimineringslagen.
”Jag blev chockad när jag upptäckte att Sverige inte inkluderar språk som en diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen”, säger hon till SVT Nyheter. Och det är svårt att inte hålla med.
SVT Uutiset från 22 juni i år rapporterade om att Sverige ska revidera diskrimineringslagen. I Finland håller man också på att omarbeta sin diskrimineringslagstiftning. Där väljer man att inkludera språk som diskrimineringsgrund, tillsammans med andra så som ålder eller religion.
”I [Sverige och Finland] handlar diskrimineringslagen om att implementera Europarådets och EU:s direktiv samt EU-rätten”, säger juristen Johanna Parikka Altenstedt till Uutiset, ”det är intressant att de här två länderna nu hamnat i ett läge där det ena landet ägnar frågan en omfattande behandling medan vi här i Sverige visat den ett begränsat intresse.”
Även professor Jarmo Lainio intervjuades om det hela:
”Det finns en konflikt i lagstiftningen. Dels i grundlagen, där det står att språklig tillhörighet är en diskrimineringsgrund. Men går vi till paragrafen där grunderna beskrivs närmare så nämns språk inte längre. Däremot nämns etnicitet. Och i diskrimineringslagstiftningen finns språk överhuvudtaget inte med. Det känns lite som om språk befinner sig i ett slags märklig dimension vilket hindrar att det automatiskt tas upp i den nationella lagstiftningen.”
När Uutiset bad att få intervjua bostads- och biträdande arbetsmarknadsminister Johan Danielsson, som är ansvarig minister för arbetet mot diskriminering, avböjde han men valde att svara skriftligt till Uutiset.
Enligt Johan Danielsson har en utredning om språk som diskrimineringsgrund inte tillsats. Han menar att det finns ”andra frågor på diskrimineringsområdet” som man sett behov av att utreda. Bland dem nämner han ”ett så heltäckande skydd mot diskriminering som möjligt utifrån de samhällsområden som lagen omfattar.” Samtidigt så nämner han att man möjligen kan komma att överväga frågan om språk som diskrimineringsgrund framöver.
När jag skrev om regeringens vändning förra sommaren frågade jag vad som krävs för att man ska förstå betydelsen av att inkludera språk som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagstiftningen. Det verkar inte räcka med att europarådet lyfter frågan för att det ska ske. Om inte europarådet, som trots allt har till uppdrag att följa upp en nationalstats arbete med sina nationella minoriteter, kan få Sverige att göra något åt saken, vem ska då kunna det?
Sverigefinska aktivister har länge efterfrågat att språk ska inkluderas som diskrimineringsgrund. Det verkar trots allt vara oerhört svårt att få en anmälan till DO att bli mer än bara ett tillsynsärende. De exemplen från de senaste åren har ofta lett till att DO konstaterat att det inte går att driva fallet vidare eftersom man inte kan konstatera att någon diskriminering har skett.
Diskrimineringslagen verkar inte vara tillräcklig för att skydda den sverigefinska minoritetens språkliga rättigheter. Samma sak kan man säga om minoritetslagen som många kommuner, däribland flera förvaltningsområden, väljer att bortse från.
Jag undrar helt enkelt: Vad krävs? Vad måste vi göra? Hela situationen verkar så otroligt löjlig.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
