Under andra världskriget förändrades kvinnors roller och möjligheter. När männen drogs in i kriget tog många kvinnor anställning inom yrken som tidigare var vikta för männen. Dessa kvinnor arbetade inom industrin, och jordbruket men också som sjuksköterskor och soldater. Trots fördomar och diskriminering kämpade de för sin frihet och bröt restriktioner. Efter kriget mötte kvinnor motstånd när de ville fortsätta arbeta inom ”mansyrken”. Kända kvinnor kämpade för bättre villkor, men de gamla normerna satt hårt fast. Feminister som Alva Myrdal och Katarina Taikon kämpade för alla kvinnors rättigheter. En annan kvinna som gjorde ett bestående intryck var Elsa Brändström, en svensk sjuksköterska som hjälpte sjuka och krigsfångar och därmed var känd som ”Sibiriens ängel”.
Under andra världskriget genomgick samhället en omvälvande förändring särskilt gällande kvinnors roller och möjligheter. Kriget ledde till att männen inkallades till militärtjänst vilket öppnade upp för kvinnorna. Många kvinnor klev därför in i yrken som tidigare varit helt dominerade av män. Denna tid innebar stora förändringar och öppnade dörrar för kvinnor inom exempelvis industri och jordbruk vilket också bidrog till en långsam förändring av könsnormer på arbetsmarknaden.
Kvinnor fick en allt större roll överallt, även om deras insatser ofta förbises i de vanliga skildringarna av kriget.
De fyllde inte enbart männens roller hemma utan agerade också på samtliga fronter som sjuksköterskor, kökspersonal, luftvärnssoldater, signalister och tolkar. De fanns även i mer ovanliga yrken som piloter, prickskyttar, partisaner och agenter.
Dessa kvinnor motiverades av plikt och patriotism men också av en önskan om frihet och att överskrida de gränser som rådde för kvinnor på den här tiden. De ställdes inför fördomar och diskriminering men upplevde också beundran och tacksamhet.
I vår huvudstad, Stockholm, samlades agenter från krigande länder, där kunde man ha ett utbyte av information och knyta viktiga kontakter. Även Sverige hade kvinnliga agenter i sin hemliga underrättelsetjänst, C-byrån. Kvinnor som Erika Wendt, Karin Lannby och Jane Horney riskerade sina liv och sin hälsa för landets säkerhet. Men det var många fler kvinnor som deltog och var involverade i detta farliga arbete.
”Sibiriens ängel”
Trots att kvinnorna intog en mer framträdande roll för att allt skulle fungera under andra världskriget hamnar de ofta i männens skugga i de berättelser som förts vidare. Vi har till exempel en relativt okänd kvinna, en av våra stora hjältar, under denna tidsperiod. Elsa Brändström en svensk sjuksköterska med ett modigt hjärta och en obändig vilja att bistå.
En kvinna vars insatser lämnat ett bestående intryck trots att hon ofta förbises eller bara nämns i förbigående i historiska sammanhang. Hon genomgick en utbildning till krigssjuksköterska i S:tPetersburg vid krigsutbrottet och demonstrerade exceptionell styrka och mod genom att vårda sårade och krigsfångar. Hon fick smeknamnet ”Sibiriens ängel”, ett namn som återspeglar hennes medmänsklighet och outtröttliga engagemang. Elsa Brändströms arbetade för det svenska Röda Korset redan 1915, och hennes engagemang fortsatte under hela kriget. Hon reste med tåg som transporterade tyska krigsfångar från Sibirien till Tyskland för att byta dem mot svårt skadade ryska soldater.
Hennes insatser har nu inte gått helt obemärkt förbi även om hon inte är så känd för den breda allmänheten i Sverige. Hon tilldelades flera utmärkelser, inklusive Serafimermedaljen och Röda Korsets guldmedalj. Idag bär gator i både Sverige och Tyskland hennes namn, vilket vittnar om den betydelse hon hade för både människor och samhället.
Journalisterna och feministerna
Parallellt med Brändström fanns flera andra starka kvinnor, en av dessa var Elin Wägner, en journalist och författare som kämpade för kvinnors rättigheter. Hennes arbete förde in diskussionen om kvinnlig rösträtt på agendan. Elin Wägner var också med och bildade ”Pennskaften & Ligan”. ”Pennskaft” – kallades de kvinnor som arbetade som journalister i början av 1900-talet. Medlemmarna i ”Ligan” ersatte de journalister (män) som arbetade på olika tidningar och blev inkallade. Dessa kvinnor träffades ofta hemma hos varandra och ibland på sitt stamfik på Hamngatan i Stockholm, de hjälpte och stöttade varandra i detta nya gebit. ”Ligan” fortsatte att umgås även när flera slutat på sina tidningar och blivit frilansjournalister eller skrev böcker, vänskapen bestod oftast resten av livet.
En annan kvinna som förändrade vardagen för oss var Elise Ottesen Jensen, känd som Ottar, hon var en inflytelserik sexualupplysare, journalist och författare som ifrågasatte mäns makt. Hon blev berömd både i Sverige och internationellt och var med och grundade världsnätverket WLSR, World League for Sexual Reform, 1928. År 1933 hjälpte hon till att starta RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, där hon blev ordförande. Ottar hade en egen uppfattning, en enligt dåtida mått mätta kontroversiell uppfattning, om vilka som borde få barn. Detta gjorde att hon under andra världskriget hjälpte judiska och homosexuella vänner att fly till Sverige. Elise Ottesen Jensen har fått en gata och ett barnhem uppkallat efter sig i Israel.
Samtidigt stred Katarina Taikon för att romer skulle få det bättre. Hon var en anti-rasistisk förkämpe som utifrån sina egna erfarenheter av diskriminering blev en viktig drivkraft för romers rättigheter. Hon stred för alla kvinnors rätt till bostad och utbildning, och vigde sitt liv åt att kämpa mot fördomar och diskriminering.
Feministernas kamp
Andra feministiskt engagerade kvinnor som Alva Myrdal, Karin Kock och Kerstin Hesselgren såg en möjlighet att förändra den könsuppdelade arbetsmarknaden under och efter kriget. De ville att kvinnorna skulle kunna fortsätta arbeta med de yrken och som de så förtjänstfullt tagit sig an under kriget. Men trots att Myrdal, Kock och Hasselgrens arbete var banbrytande mötte de starkt motstånd, och mycket av de framsteg de önskade uppnå skulle visa sig bli kortvarigt.
Det finns många kvinnor inom kvinnorörelsen som kämpade för att förbättra kvinnors ställning på arbetsmarknaden och i samhället under andra världskriget. De strävade efter att avskaffa löneskillnader och förändra könsbundna utbildningar och yrkesval var avgörande, men resultaten var långt ifrån tillfredsställande. Att kvinnoorganisationerna inte lyckades få igenom sina krav på långsiktig planering för att integrera kvinnors arbetskraft i ekonomin är en tydlig markering av det motstånd som förelåg.
Svenska män och samhällsstrukturen var inte redo för att kvinnor skulle fortsätta att arbeta i traditionellt manliga yrken. Många menade att kvinnorna skulle återgå till sina traditionella positioner när männen kom tillbaka, något som mötte motstånd från kvinnor som ville behålla sin självständighet. Och trots bristen på arbetskraft efter kriget var gamla normer svåra att förändra.
Många kvinnor engagerade sig och åstadkom en märkbar förändring i det fördolda.
Idag, åtta decennier efter andra världskriget, är det kanske dags att uppmärksamma och hylla de kvinnor vars insatser bidrog till förändringar som vi nu tar för givna. Och även påminna oss om att vi fortfarande inte uppnått jämlikhet i vårt samhälle.
Dessa kvinnors strider och tapperhet under andra världskriget har haft en fundamental betydelse för den värld och det samhälle vi lever i idag, och deras berättelser påminner oss om att den ständiga kampen för lika rättigheter och rättvisa alltid är oumbärlig. I historiens berättande får vi aldrig ignorera kvinnornas insatser och vi måste fortsätta att verka för en framtid där alla, oavsett könstillhörighet, har lika förutsättningar att forma sina liv.
När man pratar historia måste vi komma ihåg alla de kvinnor som var direkt inblandade i kriget och de som verkade på hemmaplan för att Sverige skulle fortsätta fungera. Deras bidrag gjorde att kuggarna i maskineriet Sverige fortsatte att röra på dig. Vi måste också ära det arv de lämnade efter sig och fortsätta arbeta för en framtid där alla, oavsett kön, har samma möjligheter att påverka sina liv. Vi får aldrig glömma hur dessa kvinnor har förändrat det samhälle som vi lever i idag.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
