Europas progressiva partier talar om inkludering men håller dörrarna stängda. En borgmästarvalsöverraskning i New York visar hur mod – när det ges utrymme – fortfarande kan förändra politiken.
Texten är översatt från engelska till svenska, artikeln är hämtad från Roma Foundation for Europe, originalartikeln hittar du HÄR
| Källa: Roma Foundation for Europe DIKKO finns på Facebook, LinkedIn, TikTok och Instagram |
När Zohran Mamdani – en 33-årig socialist, muslim och son till invandrare – valdes till borgmästare i New York, ekade resultatet långt bortom de fem stadsdelarna. Det påminde en trött politisk klass om att mod fortfarande kan ge genljud. Hans seger var inte bara en lokal överraskning; den visade att övertygelse kan röra väljare när institutionerna låter den andas.
Den lärdomen når över Atlanten. Europas vänster står inför samma kris – en politik som talar om inkludering men blockerar makten. Ingenstans är det misslyckandet tydligare än i dess behandling av romerna, sex miljoner EU-medborgare som förblir lojala mot Europa även när det exkluderar dem.
Mamdanis kampanj såg inte alls ut som försiktighetens prydliga politik. Han avfärdades som naiv, attackerades som oerfaren, stämplades som olämplig – och han vann. Han kandiderade på bostäder, transporter och rättvisa, men också på Gaza och samvete. Han viskade inte. Segern handlade inte om polerade budskap. Det handlade om mod. I en tid av kontrollerad försiktighet tog han risker – och väljarna kände igen någon som menade det. Han har ännu inte regerat, men hans seger visar redan vad som händer när övertygelse ges syre.
Övertygelse beror på två krafter: mod nerifrån och upp och tillstånd uppifrån och ner.
Den ena börjar med kandidater som bygger upp allmänhetens förtroende och tvingar institutioner att anpassa sig. Den andra beror på partier som bestämmer vem som når väljarna och vem som får verklig auktoritet. I USA lämnar primärval fortfarande sprickor som mod kan växa igenom. Ett parti kan ogilla en upprorsmakare, men det kan vara en kamp att kväva honom. I Europa fungerar filtret som det ska. Slutna listor, partihierarkier och rigid budskapsdisciplin håller upprorsmakare borta – ingenstans mer brutalt än med romer, vars väljare uppvaktas för syns skull medan deras kandidater blockeras från makten.
I 27 medlemsstater har EU:s progressiva partier fulländat säkerhetens konst och modererat sig till irrelevans. Solidaritetens språk har ersatts av tillsynens språk. De självutnämnda försvararna av jämlikhet styr nu en jämlikhetsindustri och producerar ramverk och ”handlingsplaner” om människor de aldrig bjuder in att styra.
Resultaten är tydliga. Inte en enda romsk ledamot från den etablerade vänstern sitter i Europaparlamentet. Ingen leder en nationell lista eller ett ministerium med den verkliga makten att forma romernas ekonomiska villkor.
Vid varje val står romska medborgare inför en valmöjlighet: progressiva som lovar inkludering men aldrig delar makten, konservativa som tittar bort, högerextrema partier som beväpnar sin existens. Detta är inte demokrati – det är koreografi.
Och det avslöjar inte brist på värderingar utan brist på mod. Partisystem straffar övertygelse snabbare än de belönar den. Även de som vill försöka lär sig att inte agera. Förtrycket av romska kandidater är inte en slump utan avsiktligt. På en kontinent där romer fortfarande är det enklaste målet, straffas mod snabbare än feghet belönas – och ambitiösa politiker lär sig läxan.
Nästa steg kan inte vara mer prat. Det måste vara nya regler. Progressiva saknar inte ideal utan modet att agera utifrån dem. De vet att förhållandena som många romer lever under är ovärdiga en demokrati, men ändå svarar de med seminarier. De vet att fattigdom och utestängning är politiska beslut, men behandlar dem som administrativa misstag. En ny generation romska ledare – utbildade, flerspråkiga, pro-europeiska – står vid dörren. Men dörren förblir stängd. Om inte partierna ändrar hur kandidater väljs och hur auktoritet delas, kommer de att fortsätta förlora förtroendet hos dem de påstår sig representera och förlora argumentet om varför de ska styra.
Förändring börjar med hur kandidater väljs. Öppna urvalsprocesser. Publicera kortlistor och tilldelningar av vinnbara platser. Välj kandidater för deras närvaro och prestation, inte för varumärkessäkerhet. Och när representation sker, se till att det är verklig makt: romska kandidater i vinnbara positioner, romska ministrar i riktiga kabinett, romskt styrda myndigheter som bestämmer, inte tigger, om budgetar. Allt mindre är inte inkludering – det är kontroll förklädd till dygd.
När mod tillåts och makt delas, sker förändring. Socialt boende stabiliserar familjer. Romskt ledda skolor ökar närvaron. Lokala kliniker minskar sjukhusvistelser. Rättvis tillgång till jobb och krediter ökar sysselsättningen och breddar skattebasen. Förbittringen mjuknar. Kostnaderna för polisarbetet minskar. Avkastningen på demokratiskt mod är mätbar: färre kriser att hantera innebär mer kapacitet att styra.
Romer förkroppsligar det europeiska idealet mer troget än de flesta européer. De lever över gränser, talar över nationer och tror fortfarande på ett gemensamt öde. Nästan en fjärdedel av romerna säger att EU-medlemskap är av största vikt – jämfört med 18 procent av den allmänna befolkningen. Men efter 30 år av strategier och toppmöten kommer romer bara att tro på det de kan se: rent vatten, anständiga bostäder, jämlik polisverksamhet, fungerande skolor, bra jobb.
Zohran Mamdani väntade inte på tillåtelse att leda. Han fick makten att lyssna. Europas vänster väntar fortfarande – och genom att göra det lämnar hon sin framtid till dem som inte alls väntar. New York visar hur mod låter när politiken kommer ihåg sitt syfte.
Mensur Haliti Vice ordförande för demokrati och nätverksutveckling
Texten är översatt från engelska till svenska, originalartikeln är hämtad från Roma Foundation for Europe, artikeln finns också översatt till Romani och den hittar du HÄR
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning som inte har några bidrag kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
