Debatt| Åter igen glömmer man resande

229Shares

Resandefolket glöms och ibland undrar jag om det är medvetet? Jag börjar snart tro detta! Resandefolket har varit i landet längre än skåningarna.

Vem kan berätta vår historia?

Filminstitutet gör en reklamfilm om de nationella minoriteterna där vi som resande inte nämns med ett enda ord. Vi resande utgör hälften av minoriteten romer och att vi inte ens nämns är en stor skymf mot oss resande. Ändå håller vi käft, varför? Är det inte detta som föreningar och enskilda ska jobba med att synliggöra oss som grupp. Jag är gammal och orkar inte stångas mot alla orättvisor.

Det är nog de unga som vi resande får lita på och hoppas att de orkar strida för vår existens. Det finns historier att berätta, till exempel Jönköpingskravallerna, men där börjar de som upplevde detta bli gamla, och Thomas Kangers filmer ”Dom kallar oss tattare”.

Inga äldre resande vågar eller vill lita på stat och kommun tack vare historien och att de är uppfostrade att akta sig. Det sitter för djupt, det finns många delade meningar och några vill inte visa sig alls. Det staten, samhället har gjort mot resande vågar inte ens staten tala om. Visst vi fick Vitboken men den är skriven av förövaren och hur bra blir det.

Jag tycker vi som resande är för osynliga, människor vet inte så mycket om vår historia. När man berättar historien blir folk chokade över vad vi resande gott igenom och hur vi blivit behandlade. Ändå så nämns vi inte med ett enda ord i något som ska handla om de nationella minoriteterna. Finns vi inte, eller?

Det är alltid bra att synas på film det ger mer än en bok och når ut på ett helt annat sätt. Därför reagerar jag på att man inte nämner gruppen resande med ett enda ord. Vi är ändå den största gruppen som varit längst i landet. Av de nationella minoriteterna är det bara våra vänner samerna som varit här längre.

Vi resande har alla utsatts för hemska saker. Resande blev förbjudna att tala sitt språk, man vågade inte öppet tala det för att inte råka illa ut. Jag har själv blivit misshandlad för att jag pratade språket på de barnhem som staten satte mig som liten. Vi är många som förbjudits att tala språket och därför håller vårt språk att dö ut.

Sen kan jag bli arg på andra resande som säger vi har oss själva att skylla. Dessa resande är emot allt jag och några till har kämpat för i åratal. De har själva aldrig lyft på häcken för sitt folk.

Vi måste hävda vår rätt och sluta låta, vem det än månde vara, välja bort oss.

Kurt Magnusson
kurt@dikko.nu

229Shares