Äganderätten, renkalven och den process-styrda AI-världen

Foto: linguistrator AB

AI påverkar helheten. Helheten står och faller med utvecklingsprocesser som avgör äganderätten och upphovsrätten. Men vilka mänskliga värden finns bakom ägandet av gemensamma (natur)resurser? Finns det överhuvudtaget gemensamma resurser, när det bästa jag vet är en ny kraftfull superdator som kräver att nya gruvor öppnas, där resurserna finns under jordytan? Finns det mjuka värden att beakta när man gör risk- och konsekvensanalys?

Text: Linguistrator
DIKKO finns på FacebookTwitter, LinkedIn och Instagram

I lagomlandet Sverige är det inte acceptabelt att roffa åt sig. Man tar det säkra före. Inför eventuella krissituationer vill man rusta upp Inlandsbanan. Det kommer att underlätta livsviktiga transporter, men underlaget inte ser så lovande ut när det gäller turistnäringen. Men om vi talar om säkrare och pålitligare infrastruktur inför krig, vilka värden gäller då? Kostnadseffektiva, eller framåtsyftande?

Problemställningen som hör samman med generalisering kring gemensamma värden och automatiserade processer kan åtminstone delvis illustreras i ljuset av långa diskussioner jag hade med Linguistrator AB:s revisor, en ansedd KPMG-redovisningsbyråns profil i Norrtälje. Revisorn brukade hävda envist att det som inte finns på lagerhyllorna inte heller kan finnas som något värde i företaget. Det tog ett par år att ändra på den saken. Jag har ju lyckats sälja en illustration i en tidningsannons med vårdcentralernas sommartider i, vilket också publicerades i Norrtelje Tidning. Fakturering i vanlig ordning gav klirr i kassan.

För första gången kunde jag bevisa för revisorn att man kan få betalt för ingenting! Originalet med text och bild med upphovsrätt och allt fanns ju enbart som en digital PageMaker fil i min dator, en Mac FX med ett moderkort där man kunde läsa ”Made in the USA and we are proud of it”. NT medarbetare kom dessutom på studiebesök till min kombinerad sovrum och studio, studerade mitt Wacom ritbord och resten är historia. Mjuka värden har ett värde som kan omsättas i pengar! Livet handlar om saker som det inte alltid går att ta på.

När man diskuterar AI-baserade processer väcker man ofta frågor som berör sociala färdigheter. Färdigheter som sägs kunna ersättas av AI-system. AI ska då tränas att ersätta mänsklig empati med mer eller mindre individanpassade svar. Fake system, eller en vän i nöden?

Lisa Magnusson skriver elegant i DN om Real Dolls som kan köpas för 7000 dollar. AI-kvinnodockor som blir allt mer intellektuellt krävande med tiden tillsammans med en man av kött och blod. Frågan hon ställer är: Kommer AI att vara bättre flickvänner än människokvinnorna?

Jag tänker inte avslöja svaret, men gillar frågeställningen. Redan nu flockas kärlekskranka män kring AI-Kvinnogestalter som lär förstå och tillfredsställa alla behov. Riktiga människor?

Systematiskt missbruk av offentlighetsprincipen, vilket öppnar för systematisk tvätt av rättigheter har satts igång inom skolväsendet. Rättighetstvätt gör att mänsklig kunskap och tyst kunskap lätt kan försvinna i hanteringen av aktiekapital och våra skattepengar. Vad är kunskap värd? Vem bevarar befintlig kunskap?

En historielärare skriver om missbruk av offentlighetsprincipen med hjälp av AI. En högskolestudent och AI-utvecklare har åberopat offentlighetsprincipen för att kunna få ut landets samtliga skolprov i historia, som underlag för konstruktion av ”egna modeller” av historieprov, vilket enligt honom skulle garantera rättvisare bedömning av historieprov i framtiden. Enligt studenten är målet att avlasta lärarna.

https://www.dn.se/sverige/larare-larmar-ai-foretag-vill-tjana-pengar-pa-vart-arbete

Enligt Filippa Manerheim handlar det dock om något annat:

Förutom det djupt oetiska i att profitera på kommunala lärares skattefinansierade arbete, skapa stor stress för en redan belastad lärarkår och mjölka pengar ur välfärden för egen vinning, finns det andra betänkligheter gällande detta: De rent pedagogiska.

Idén om AI-modellen visar nämligen en skriande brist på förståelse för vad ett lärarprov är, nämligen en självklar del av lärarens undervisning. Detta till skillnad från ett diagnostiskt prov.

https://www.vilarare.se/nyheter/kronika2/ai-studenten-forstar-inte-vad-ett-lararprov-ar

Noteras bör, att prov som lärarens undervisning bygger på utgår från den legitimerade lärarens anteckningar om elevers framsteg och behov. Lärarens anteckningar är inte offentliga handlingar. Prov anpassade till individer i varje klass kan därför inte standardiseras så att one size fits all.

Andra oroande tendenser växer fram när skolelever sprider deep fake bilder av lärare som om lärarna var delaktiga i sexuella handlingar. Beroende av applikationens kvalitet och elevens skicklighetsgrad blir det allt svårare att se hur bilderna hade sytts ihop, vilket ger upphov till en otäck arbetsmiljöfara. Vem bär ansvaret för spridning av osanning och hat?

Det blir allt svårare att hävda mjuka värden i vårt samhälle. I den helheten har Samerna en viktig roll att spela. Samerna är kanske den sista gruppen i Sverige som står för sambandet mellan naturresurser och tillhörande mjuka värden. Inte minst i frågan om Rättighetstvätt. Av hävd har Samerna förfoganderätt över stora landområden. Men tål sådana rättigheter en granskning när de ställs mot andra nutida särintressen med tillhörande lagrum?

Situationen kan liknas vid den amerikanska urbefolkningens tradition, att man aldrig ska ta mer än vad man behöver. När man roffar åt sig bortom alla gränser kan vi prata om stöld.

Och STÖLD är namnet på en Netflixfilm om Samernas livsvillkor utifrån en mjukare värdegrund. Googlar man på rubriken kan man få läsa att filmen handlar om följande:

En ung kvinnas kamp för att försvara sin ursprungsbefolkning i en värld där främlingsfientligheten ökar, klimatförändringarna hotar renskötseln och unga människor väljer självmord i den kollektiva desperationen.

I mina ögon handlar filmen om mjuka värden i livet. Några små viktiga detaljer som skapar en moralisk helhet. En liten flicka skulle initieras i renmärkningens arbete och för första gången få ansvaret för en alldeles egen liten vit renkalv. Hennes far är noga med att påpeka att hon måste komma ihåg, att hon inte äger kalven. Den är bara till låns.

I fortsättningen ställs mjuka värden mot hårda. Du kan inte äga ett annat liv. Du kan inte äga någon annans liv. Frågan blir alltmer komplicerad när andra samhällsmedborgare vägrar att acceptera Samernas livsvillkor. Tjuvskyttar dödar den vita kalven som flickan älskar, de stressar renar med vårdslös skoterkörning och uppträder våldsamt och hotfullt för att visa att de äger makten och rätten till området. Samernas kärlek till renarna blir hotad. Någon orkar kämpa, en annan är på väg att ta sitt liv. Generellt sätt är Samerna en del av Sverige. Dock inte någon del av Sveriges gruvdrift.

Är det kortsiktiga vinstintressen som styr utvecklingen, eller finns det större förädlingspotential till nytta för individ och samhälle? Hur ska man utveckla nya möjligheter för Sveriges urinvånare? Som en tillgång baserat på specialkunskap de besitter, eller som ett hinder på vägen mot marknadsanpassad gruvdrift? Kan det finnas en mellanväg, som renarna kan vandra igenom? För så länge renarna kan vandra, vandrar Samerna med dem.

AI med förändringar som påverkar Samernas livsvillkor kan kanske påskynda automatiska processer som genererar kortsiktig vinst. Frågan är om den värdefulla tillitsskapande, kommunikationsvägarna mellan människor kan rationaliseras bort och ersättas med AI-styrda processer, utan att inskränka på mänskliga rättigheter, upphovsrätt, eller göra intrång på rätten till intellektuell egendom och livsutrymme. Eller det som våra urinvånare brukat göra av hävd. Eller lärarprover som resultatet av lärarens individanpassade bedömningar, baserade på egna privata anteckningar. Eller Samernas kunskaper om natur och miljö samt hantverksskicklighet, vilka kan gott och väl generera inkomster och utveckla turismen under ordnade former. Ta vara på utvecklingspotential tillsammans med människor och undvik stöld!


Foto: linguistrator AB

redaktionen@dikko.nu

Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS