I slutet på 70-talet var vi och hälsade på släktingar i Jämtland. Pappa körde en gammal Scania L36 från 1964. På morgonen var det 46 eller 47 minusgrader, i den lilla byn Alsen utanför Östersund där vi sovit. Lastbilen startade inte.
Den gamla dieseltrotjänaren som pappa ibland plågade upp i 70 km i timmen. Men nu gick det inte alls. Oljan hade fryst. Det här utspelade sig på den tiden jag vägde under 100kg, så jag var väl runt 12 eller 13 år. Så jag fick krypa in under lastbilen och elda fotogen i en kaffeburk. Blå mocca, för er som minns dem. Alla resande drack blå mocca.
Jag låg där under lastbilen och frös arslet av mig, men händerna var varma av elden. Efter en halvtimme startade lastbilen. Pappa var ingen amatör när det gällde kyla. Han var barnfödd i Pajala. Han hade täckt över batterierna med vadmalstäcken.
Jag lägger försiktigt ett gammalt vadmalstäcke över minsta jäntan nu i kylan. Hon grymtar till lite ilsket av tyngden. Termometern visar nära 40 grader kallt ute. Det är ändå konstigt med utveckling. Ju mer vi vet, och ju mer vi kan, desto sämre förberedda är vi på naturen och livet. Pappa la det varmaste täcket över batterierna. Jag lägger det över barna. Vi gör alltid det bästa vi kan för att överleva.
Men oljan tinade. Vi åkte iväg och jobbade. Jag tror inte det fanns något skrot i Alsen, men pappa ville ha någon att dela en flaska brännvin med. Och i Alsen fanns en sur samegubbe som han gillade. Jag sov med en renfäll under mig, och en över mig den natten. Jag var nästan 190 cm, så pappa tyckte att det var så konstigt att jag var rädd för den arga gubben. Han skrattade och dunkade mig i ryggen så jag åkte nerför trappen. Det tyckte han också var hejdlöst roligt. Det var pappas sätt att ge mig en kram.
Jag fick ett par finska cowboy-boots under den resan. Altonen tror jag de hette. Han ville nog gärna haft ett par själv, men de vi hittade var i min storlek. Jag gick i dem tills klackarna var borta.
Men nu ska jag nog lägga in några vedträn till och se så att inte jänta har sparkat av sig vadmalstäcket.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
