Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
20 december
Efter en behaglig natts sömn i Selmas sängar och en hastig frukost, gjorde vi i ordning så att det inte skulle synas ett spår att vi varit där. Vi tog farväl av Taltrosten, som sa att han nu var tvungen att flyga hem till sin lilla familj och se till dem där hemma i Svappavara.
När vi kom ut på trappen fick vi se att de hade snöat rejält under natten. Drivorna var minst en halv meter höga. Vojne vojne sa jag, hur ska jag komma fram med El-vira och hur se vägarna ut. Jag ordnar det sa gammeltomten och klappade mig på armen, och fortsatte: Som ni av vandrarfolket brukar säga. ”Det enda vi behöver är hjul och en väg, och finns det ingen väg, så gör vi en.”
Framför mig vek snön undan och bildade en så däringa lagom väg att komma fram med Elvira, och fortsatte så även ute på vägen, där jag tog riktning mot Grums. Men jag misstänkte att gammeltomten gett El-vira lite extra fart, för det ven om öronen på mig, som började få en nyans av rött, så jag fick dra ner luvan ordentligt.
Efter någon timme kom vi fram till Grums där jag tänkt prövat lyckan med ljusen. Det var en del kvar, och jag måste få i väg dem med, för att klara fakturan till Ljus Framtid. Preciss när vi svängt in på huvudgata, fick jag se en ICA-butik, som hade en stor skylt utanför sin entré. ”Tyvärr alla ljusen är slut”. Jag gjorde en tvärnit med El-vira, så småfolket höll på att flyga ur korgen på El-vira.
Snabbt som ögat ställde jag mig framför Ica och började ropa ut. Här var de ljus – Kom och köp- Här var de ljus.
Snart hade jag en ringlande kö av folk som ville handla av mig. Jag riktigt kände hur sköna slantar rasslade in på mitt konto. Då kom en ilsken karl ut med Ica-rocken fladdrande runt benen och nästan skrek: Här får du inte stå och sälja. Jag bara gav honom den däringa blicken och sa: Vad gnäller du för, de köper ljus av mig, sen när de ändå är här. Så går de in till dig och köper julskinkan. Det han just skulle till att säga bara försvann då enkrona ramlade ner i huvudet på honom och han vände tvärt på klacken och sprang in igen på Ica.
När kön hade sinat och jag och småfolket hittade en bänk att slå oss ner på, för att ta en behövlig slurk kaffe i var, ur termosen, ringde min mobil.
Det var barnbarnen John och Molly som ringde med sån däringa nymodighet som facetime, när man kan se varandra och även vara flera stycken samtidigt. Hej mormor sa Molly. Var är du, kommer du hem snart. Vi var hemma hos dig sa John innan jag hann svara. John fortsatte sen, du måste komma hem snart, för inget är ju i ordning hos dig. Varken granen är klädd heller tomtarna du brukar ha framme, och hmhm, det behövs städas. Ja, jag vet svarade jag, men just nu är jag i Grums och det tar nog någon dag innan jag kommer hem.
Men utbrast Molly, du och pappa skulle ju handla i dag. Julskinkan och allt det andra vi ska ha på julbordet, förutom köttbullarna som pappa håller på med att rulla och steka. Jag får göra så här sa jag, att jag skriver en lista och skickar till honom på Messenger. Så får ni två hjälpa honom. Jag hörde John skrika: Pappa mormor ordnar en lista åt dig på Messenger och vi får hjälpa dig hem med varorna till henne och lägga in dem i kyl och så. Okej, hörde jag svärsonen svara. Vi får göra det sen när jag gjort färdigt köttbullarna. Men när kommer hon hem.
Jag upplevde verkligen då stressen-julstressen på allt som skulle hinnas med och banne mig kom det inte en och annan svettdroppe på pannan. Gammeltomten sa till mig, säg till dem att allt kommer att ordna sig. Jag sa då till mina ätteläggar. Det kommer att ordna sig och jag kommer hem om någon dag. Hej då och puss och kram och stängde av mobilen fort så de inte hann komma med fler frågor.
Vi kommer i varje fall att ha köttbullar färdiga på julafton tänkte jag. Mattias hemlagade var väldans goda, och ett minne dök upp när jag själv gjorde köttbullar för första gången. Som jag blandade och ögonen rann av den hackade löken som skulle i. Jag rullade och stekte och satte sen stolt fram dem på bordet. Om jag säger så här, det var tur att vi hade en pizzeria runt hörnet, inte ens hunden åt dem. Grannungarna fick dem sen till att spela kula med.
Nu får vi fortsätta hemåt sa jag till småfolket och strax var vi i väg igen med riktning mot Säffle.
När vi kommit en bit fick vi längre fram på vägen syn på en man som stod vid vägkanten och klappade en, tja var det en ren eller. När vi kom närmre fick jag hjärtat i halsgropen. För den rödklädda personen med vitt skägg som klappade en, tja var det en ren eller inte. Måste ju vara, kunde det vara möjligt. Herre Gud utbrast jag: Är det han självaste Tomten him selfe…
Här kan du läsa hela Lillemors julkalender
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
