Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
År 2000 erkände Sverige 5 nationella minoriteter. En av dem var vi romer. När detta beslut fattades tog staten Sverige på sig ansvaret för att förverkliga sitt beslut genom att erkänna vår historia som svensk historia, att stödja bevarandet av vår kultur och vårt språk.
Detta krävde initialt att det upprättades samrådsgrupper i ”det allmänna” det vill säga i alla kommuner, regioner och på statlig nivå. Detta har visat sig vara något som tagit betydande tid. Ännu är det på inget sätt en del av vår verklighet.
En av orsakerna till att förverkligandet tagit så lång tid är att ”det allmänna” och i även vi resanderomer inte riktigt är införstådda med spelreglerna kring detta. Detta innebär att det här och där i landet också till samrådsgrupper bjuds in oppositionella grupper bland vårt folk, det vill säga sådana som inte alls känner samhörighet med romer, eller det romska ursprunget. Detta måste redas ut.
Den nationella minoritet som erkänts är romer. Hur menar staten Sverige att vi skall förhålla oss till detta? Genom ”självidentifikationsprincipen”. Så varje enskild individ eller förening bland oss avgör själv om man känner sig som en del av minoriteten romer eller inte. Beslutet man fattar kan inte klandras. MEN dess konsekvenser är också tydliga. Säger man nej till romskt ursprung, så är man inte heller en del av den erkända minoriteten och kan då inte heller ingå i samrådsgrupper eller andra sammanhang där minoriteterna och det allmänna möts. Man kan inte heller söka medel som är förbehållna minoriteterna.
Jag tillfrågade redan år 2006 ansvarig minister (Nyamko Sabuni) om detta är den gällande tolkningen av minoritetsstatusen. Hon svarade att så var det: ”Är man rom så är man en del av minoriteten”. Vid en kontakt med nuvarande Kulturdepartement med samma fråga fick jag följande svar:
”Det är korrekt uppfattat att de rättigheter som tillkommer en individ enligt den lagstiftning som reglerar nationella minoriteters rättigheter bygger på en självidentifikationsprincip. Detta innebär att om en enskild identifierar sig såsom tillhörandes en nationell minoritet kan denne också göra anspråk på de rättigheter som de nationella minoriteterna har enligt bl.a. lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk och skollagen (2010:800).
Erik Adell Hellström
Kulturdepartementet”
Så till själva frågan: är du rom?
Många resande kände inte ett naturligt samband från början mellan oss och romer. Men när vi funderat på vad våra förfäder hade sagt, så förändrades vår inställning över tid.
”Det allmänna” borde vara mer tydlig när man söker samråd med minoriteten romer, genom att börja med att ställa den enkla frågan: Är du rom?
Rakklepa ninna puranoa pre 1500/1600/1700 ta nästan sass 1800-talet.
– Honkar diro ”resande”?
– Janar chi dova lavet…
– So aschar diro?
– Mander aschar horta romano ta nartan miros honkar horta romanoa.
– Savi rakklepa rakklar diro?
– Romani!
Bennie Åkerfeldt
Resanderomsk författare
Vill du svara på en debattartikel, skriva en insändare, artikel eller på annat sätt finnas med i magasin DIKKO skriv till Redaktionen@dikko.nu
