Att jaggra kascht, och kunskapen om att göra det, är något som mer och mer försvinner. Det har hållit Sverige levande, genom att se till att vi inte braschar i mul, och har varit avgörande när vi kerat kabing. Att såga, klyva och stapla kascht är en stor del av mångas barndom och historia.
| Text: chefredaktör Linda Lundqvist Mail: linda@dikko.nu DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn och Instagram |
Puranodejan har berättat för mig om ”när veden tog slut innan vintern gjorde det”, vilket innebar en stor katastrof. Då fick hon och de andra nuckoarna nasha ut i veshen och hämta pinnar, kottar och annat, för att inte minusgraderna skulle nå in i kern. Blev det för få pinnar, eller kottar, lade sig hennes deja i fotänden av sängen, för att alla kylmanoa tiknoa barnfötter skulle få värme från hennes kropp.
Jag tänker på det när jag staplar kasht. Vilken rikedom det är. Och hur kunskapen om kascht och jagg är en del av vårt kulturarv som helt håller på att glömmas bort. Förmodligen för att det förknippat med vart på samhällsstegen du befinner dig. Särskilt erfarenheten om vådan av att kashten inte räckte till är klassbetingad. Och de kunskaper som vi som lever i verkligheten har, räknas inte lika högt som det de rika gjort, oavsett om det handlar om affärer, konst eller överlevnad. Personligen värderar jag hantverket som baroare när förutsättningarna och loviarna varit mindre.
Folk i Sverige kan inte ens göra upp jagg längre, eller kera sig lite kabing med hjälp av kascht. Det är en kunskap som på väldigt kort tid har försvunnit. När gana jar ut för att grilla i de miljöer runt storstäderna som simulerar natur (parker och andra stadsplanteringar) så är det ofta den processade grillkolen som används, tillsammans med tändvätska. Doften av sprakande kascht ersätts av fulkandrande kemikalier, ofta förpackat i en folieform för engångsbruk.
Allt medan människor träter om vilken dag nationalsången skall sjungas eller inte, faller livsviktiga kunskaper i glömska utan att någon protesterar. Kunskaper som faktiskt är viktiga och användbara. Jag skiter i vilken dag du sjöng eller inte sjöng nationalsången som barn. Skulle du överleva i veshen en hel dag?
En bra jagg mengrar i tre steg. Först behövs tändmaterial, bestående av småpinnar, papper, näver, torrt gräs, eller vad du har tillgängligt. Det är ingen skam att använda mycket tändmaterial, det kan tvärtom bespara dig både tid och energi att ha en god grund att starta med. Sedan behövs det lättantändliga mindre bitar kascht, som slutligen tänder eld på den större kashten.
Vill du göra en klassisk jagg tar du en drabbrika av prassligt lill. Glansiga tidskrifter innehåller upp till 50 procent sten, och går därför inte att tända så lätt. Jaggra alltså hellre en bok från förlag DIKKO än Hänt i Veckan. Knyckla ihop lillet, och lägg tunna granflisor ovanpå. Torr gran går lätt att dela, även med tjuro, och värmen den sedan avger när den jaggrar är tillräcklig för att få fyr på den grövre kaschten.
Att kunna göra upp en jagg är en av de saker jag tycker är värda att bevara och föra vidare kunskapen om. Det är en viktig faktor i nästan alla kulturer, och religioner, och en av de saker du kan lära nuckoarna som de faktiskt kommer att ha nytta av. Dessutom honkar det lattjot för nuckoarna.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
