Efterlyser mänskliga rättigheter och vill lämna den utslitna antiziganistiska retoriken där hän

Fotograf Bernard Mikulic

En debattartikel beskriver skribentens egna åsikterna i texten.

I fredags blev det klart hur Sverige ska styras. Det blir ett blåbrunt styre där Moderater, Kristdemokrater och Liberaler bemannar regeringen och tillsammans med Sverigedemokrater sätter sig i Regeringskansliet.

Politiken, i stora drag, är också klar och redovisades på presskonferens i riksdagen i fredags. Jimmie Åkesson började på sin lista av politiska förslag som de fått igenom och han höll på länge. Sällan har jag hört så många rasistiska förslag rabblas på en och samma gång non stop. Det var lätt att förstå att Jimmie är nöjd. Det finns nämligen mycket, för oss vänner till mänskliga rättigheter, att beklaga.

Bland annat ska visitationszoner tillämpas, något som kommer spä på den kollektiva misstänksamheten gentemot människor med utomnordiskt ursprung. Dessutom en enorm minskning av antalet skyddsbehövande som får välkomnas till trygghet i Sverige. Vilket, oavsett vad Liberalerna säger, kommer innebära nedmontera av asylrätten i ännu högre grad än vad som redan gjorts. Ett annat förslag, som jag ärligt talat ska säga att jag inte förväntade mig utan blev överraskad av, är att denna regeringskonstellation har kommit överens om att utreda ett nationellt tiggeriförbud.

Jag kanske var naiv, men jag har inte hört något om det i valrörelsen och jag tänkte faktiskt att vi nog diskuterat det färdigt. Att diskussionerna under 2010-talets andra hälft kommit fram till att kommunerna själva får bestämma om det ska vara lagligt att utrycka sin fattigdom och be om hjälp till sin och sin familjs försörjning, belägga det med krav på tillstånd eller göra det otillåtet. Men med ett högernationalistiskt valresultat kommer även den romska minoriteten drabbas. Nationellt tiggeriförbud betyder nämligen att misstänkliggörandet mot romer breder ut sig alltmer. Det är ett rent och skärt antiziganiskt förslag som inte lutar sig mot evidens och forskning utan mot fördomar och lögner.

Det är ett förslag som visar på en ignorans och en likgiltighet inför fattigdomen, diskrimineringen och analfabetismen hos många tillhörande den största minoriteten i Europa. De som ber om hjälp från förbipasserande i Sverige är till största del romer från östeuropeiska länder såsom Rumänien och Bulgarien. De gör det för att kommande generationer inte ska behöva göra det. För att få råd till skolgången för sina barn och barnbarn. För att ha råd med ved till vintern, el till glödlamporna, till mediciner till familjemedlemmarna och mat på bordet. Fattigdomen för Europas rumänska och bulgariska romer är otvivelaktigt sann, reell och livsfarlig. Sedan 2014 har jag engagerat mig i romers rättigheter i såväl Lund, i Sverige som i den rumänska by där hälften av de som bad om hjälp i Lund har sina familjer.

Tillsammans med svenska volontärer i organisationen Coloboratie Lund – Maxenu och föräldrar och unga vuxna som ville engagera sig i byn Maxenu, i regionen Buzau, startade vi ett läxhjälpsprojekt som var i bruk i flera år fram tills lock downs under pandemin blev realitet i Rumänien. Samtidigt drev vi i den dåvarande föreningen Hjälp tiggare i Lund härbärge och samhällsguidning för utsatta EU-medborgare som sov på Lunds gator. 100 – tals människor fick sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och respekterade och ett 20-tal fick arbete i med att de hade tryggt boendeförhållande i Lund där de kunde lära sig engelska och svenska, duscha, tvätta kläder, söka jobb, söka bostad och allt annat som kommer med att en är trygg nog att planera framåt.

Jag eftersöker politiker som säger att sådana insatser är att förorda. Sådana som utgår från de mänskliga rättigheterna. Som bidrar till minskad fattigdom och ökar tillgängligheten till utbildning och framtidsmöjligheter. Utan föräldrarna och mor/far föräldrarna som bad om hjälp från förbipasserande i Lund skulle inte alla barn som går i skolan i Maxenu, då och nu, kunna göra det. Jag har länge sett kronornas väg och betydelse sedan de lämnar handen hos den som ger. Såklart tycker jag inte att någon ska behöva be om hjälp från förbipasserande. Men att inskränka den rätten är direkt farlig för den utveckling som vi önskar se.

Det finns betydande insatser som regeringen i stället skulle kunna ägna sig åt att genomföra. Vi har ju evidens och forskning på att när basbehov och mänskliga rättigheter respekteras och tillgodoses sker önskvärd förändring som bidrar till att färre behöver be om hjälp från förbipasserande – eftersom fattigdomen minskar.

Det är ju den vägen ska vi gå, och lämna den gamla utslitna antiziganistiska retoriken där hän.

Joakim Månsson Bengtsson. Proromsk aktivist och Initiativtagare till Skånes första året runt härbärge

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS