En dyster framtid för nationella minoritetsspråken?

I veckan presenterade Adam Danieli, programansvarig Timbro, och Arvid Hallén, programansvarig Oikos, på DN debatt vad som kallas för ”Tidö 2.0”. Det är 132 ”liberalkonservativa” förslag på flera olika politiska områden som man vill eller hoppas att en framtida tidö-regering kan sjösätta redan från dag ett av en ny mandatperiod.

Text: Stellan Beckman
DIKKO finns på FacebookTwitter, LinkedInTikTok och Instagram

132 punkter är mycket att gå igenom, men det är relevant att se över vad ett sådant förslag eller vad man nu ska kalla det har att erbjuda nationella minoriteter. Sällan brukar det vara på agendan varken hos de större partierna eller som i det här fallet större tankesmedjor. Döm då till min förvåning när det inte står någonting konkret om nationella minoriteter eller minoritetsspråken bland dessa 132 punkter.

Fast konsekvenser kan vi ändå se genom att titta på de punkter som rör frågor där nationella minoriteters behov av att revitalisera sina språk och levandegöra sina kulturer. Jag har valt att fokusera på fyra.

Det första jag ser är förslaget om att ändra de statliga medierna. Bland annat vill man se ett nytt sändningstillstånd med ”tydligt fokus på det icke-kommersiella kärnuppdraget och en successiv halvering av anslagen”. Ja, har måste vi ju fråga oss om representationen av nationella minoriteter i de statliga medierna kan fortsätta om man enbart ska fokusera på kärnuppdraget och dessutom halvera anslagen. Minoriteters röster brukar aldrig anses som allmänna eller del av ett kärnuppdrag. Jag tror att det skulle leda till att nationella minoriteters synlighet i de statliga medierna minskar eller helt enkelt försvinner för gott.

Samma sak kan man säga om det som står kort därefter: ”UR läggs ned och en

sammanslagning av SVT och SR utreds”. Hur man ska lyckas med att ha en bred och bra representation av nationella minoriteter i SVT och SR om de slås samman har jag svårt att förstå. Ännu värre blir det om man väljer att lägga ned UR. Då försvinner mycket relevanta kanaler för att revitalisera språken.

En annan punkt är att MUCF ska avvecklas. Jag undrar hur man tänkte där. Den sittande regeringen har valt att lägga ansvaret för att följa upp arbetet med nationella minoritetspolitiken i förvaltningsområden på MUCF. Oron har varit stor om det kommer att påverka hur uppföljningarna görs och om kompetens förloras. Om det nu ska vara så att MUCF ska avvecklas helt vore det ju totalt katastrof för alla oss som granskar minoritetspolitiken. Bland de olika punkterna pratas det om transparens och att flytta makten nedåt, men att avveckla MUCF kommer ju faktiskt påverka transparensen kring minoritetspolitiken.

Sen ska man också ta fram en ”plan för långsiktigt oberoende finansiering av civilsamhället”. Här kommer det att påverka nationella minoriteters organisationer. Om det inte finns statsbidrag eller myndigheter att söka bidrag från som förut kommer det också att påverka möjligheten att synliggöra nationella minoriteter, minoritetsspråken och minoriteternas kulturer.

En annan punkt tar sig an ISOF. Man vill upprätta ett museum för det immateriella kulturarvet. ISOF ska omvandlas till ett museum ”med uppdrag att bevara och synliggöra språk, muntliga traditioner, musik och annat immateriellt kulturarv”. Detta kommer ju att påverka nationella minoriteter då ISOF har ansvar för fyra språkcentrum för nationella minoritetsspråk. Om ISOF enbart ska vara ett museum kommer ju andra uppdrag att bli lidande. Hur man föreslår att det ska lösas säger man inget om.

Bland de olika förslagen så återfinns även att allmänna arvsfonden ska avvecklas. Det kapital som finns hos arvsfonden ska föras över till det civila försvaret. Framtida herrelösa arv ska tillfalla staten och föras in i statsbudgeten. Visst, många vet säkert inte vad arvsfonden gör med sina pengar, men det finns många projekt som arvsfonden har stöttat och stöder som handlar om nationella minoriteter. Och det är ju viktigt att kunna utföra projekt med medel från exempelvis arvsfonden för att revitalisera minoritetsspråken, kulturerna eller helt enkelt synliggöra det faktum att de nationella minoriteterna finns.

Ja, det är alltså några punkter som jag kunde se vara direkt skadliga för nationella minoriteter, revitaliseringen av minoritetsspråk och kulturer i Sverige. Allt handlar ju om att avveckla institutioner i samhället som har betytt och fortfarande betyder mycket för de fem nationella minoriteterna. Därför är det lite märkligt när man kallar det hela för ett ”reformprogram”. Snarare så är det ett avvecklingsprogram. Men det senare klingar ju inte lika bra som det förra.

Stellan Beckman

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS