FEMINIQA – Berättelser om motstånd, Salamanca Youbrinka Taikon Gonzalez

FEMINIQA – Berättelser om motstånd är en antologi med berättelser om kvinnlig, eller personer som inte är män, som berättar om aktivism. Boken är utgiven av förlag DIKKO och magasinet har fått lov att publicera några av de berättelser som finns med i boken.

Källa: forlagdikko.nu
DIKKO finns på FacebookTwitter, LinkedInTikTok och Instagram

Mitt namn är Salamanca Youbrinka Taikon Gonzalez. Mitt yrke är skådespelerska, något jag varit sedan jag var liten. Allt började med att jag började dansa flamenco när jag var åtta år gammal, på Spanska föreningen i Göteborg. Det var Film i väst som kontaktade Spanska föreningen på jakt efter unga flickor som kunde provfilma för huvudrollen i kortfilmen ”Flickan och dimman”. Den äldre mannen som svarade i telefonen när filmproducenten ringde, svarade kort på frågan om föreningen kunde skicka några flickor i passande ålder: “jag skickar en”. Där och då började min vandring på scenen.

Idag är jag ordförande för Arthem-romska teatern, Sveriges första romska teater. Jag har varit romsk aktivist så länge jag kan minnas. Inte för att jag självmant sökte mig till aktivismen, utan för att jag alltid varit nära min mormor Singoalla Millon. 

Min mormor var aktivist utan att förstå det, hon var ofta med i tidningar och olika TV-program. Hon pratade om sin erfarenhet av att leva som romsk kvinna i Sverige.

Min mormor Singoalla var en kvinna som “intog rummet” där vi var på besök. Hon var smäcker och graciös i sina klackar och sina romska traditionella kläder. Kläder som hon alltid bar både till vardag och till fest. Jag minns hur hon sa åt mig att hålla i hennes kjol när jag var riktigt liten, så att jag inte försvann i folkmassorna när vi var på stan eller på några av alla marknader som jag vuxit upp på. Många gånger fick jag höra av andra barn, som försökte reta mig, att min mormor såg ut som en häxa… inte kunde de ana att de faktiskt hade rätt och att även jag var född häxa.   

Häxan 

Jag kommer från 1500 år av häxor i rakt nedstigande led. Men vad är en häxa? 

En häxa är en kvinna som kan spå i händer och kort, hon är en kvinna som kan tyda tecken och som kan visa sig i drömmar. Hon kan se eller känna av andar, och hon kan med hjälp av magi få dina önskningar att gå i uppfyllelse. En häxa är också en kvinna som kan lägga förbannelser. 

Magi kan dock vara mycket enklare än så, det kan vara en medicinkvinna som vet hur man ska ta tillvara naturens resurser i form av olika sorters örter. Eller så kan hon vara en kvinna som vet hur man ska ta hand om en havande kvinna. Det kan även vara en vis kvinna som kan läsa av kroppsspråket hos djuren i lägret och som ser till att de klarar av den långa vägen framåt utan skador eller smärtor. Den långa vägen som inte har någon slutdestination.

Jag föddes in i en romsk familj 1985, eller mer specifikt in i en Kalderash-familj. Kalderash är en av de olika stammar av romer som finns. Runt om i världen finns det hundratals romska stammar och varje stam kan identifieras via sin dialekt. Varje stam har sitt sätt att prata. Min stam är väldigt stor, en av de största i världen, och den är spridd över detta stora runda klot som vi kallar jorden. Kalderash-stammen är också känd för att ha flest Drabbarna/sierskor av alla romska stammar. För även om alla romska stammar har sysslat med spåkonst och magi vid någon tidpunkt, så är det min stam som hållit konsten vid liv, och gör än idag.

När jag i denna text skriver om min familj så innefattar det alla min mormors och morfars barn och kommande generationer efter dem. När jag skriver släkt avser jag de svenska romerna. Med svenska romer menar jag alla svenska romer som omfattas av Sveriges nationella minoritetslag, det vill säga de romer som flydde från Rumänien i slutet av 1800-talet och de som från den tiden rest till och från Sverige. Hit hör även de romer som 1912 slutligen stannade i Sverige på grund av den svenska lagen – Invandrare Förbud för Zigenare – som avskaffades så sent som 1954.

Kvinnorna under min uppväxt

Alla kvinnor i min familj har försörjt sig som spådamer. Det innebär att jag föddes in i en vardag som var totalt annorlunda än mina klasskamraters. Jag var sällan med på någon skolavslutning eller höststart eftersom vi reste med husvagnar under den delen av året. 

Några av mina tidigaste minnen från min barndom är när jag sitter i min mammas spåtält på marknaderna, bredvid ett värmeelement. Jag var liten och mamma hade satt mig på en liten barnstol bakom hennes stol. Där hade jag mina dockor och lekte tyst medan jag hörde hur min mor tog emot sina spåkunder. Jag lärde mig alltså spåkonst genom att sitta tyst bredvid när min mamma, mormor eller moster spådde sina kunder. Jag lärde mig tarot-korten och carrera-kortens olika bilder betydelse, både separat och i olika kombinationer. Ibland satt jag och tittade engagerat och ibland var jag bara en del av rummet. Att växa upp i en sådan miljö har gett mig en förståelse som jag har svårt att tro man kan lära sig genom en distanskurs. För det mesta reste vi med en husvagn som vi ställde upp på gator och torg, men på vissa marknader hade vi marknadstält. 

Redan som liten fick jag lära mig att jag inte fick bära svarta kläder. Det fick ingen i min familj, varken barn eller vuxna. Senare i livet, efter att jag läst otaliga böcker och ha gjort mycket efterforskningar på internet, fick jag svar på min fråga om varifrån denna regel kom. Svaret är att den kommer från hinduismen. Inom hinduismen undviker man att klä sig i helsvart eftersom svart är den färg som representerar mörker och hindrar de goda energierna.

I min familj är det fortfarande inte tillåtet att klä sig i svart från midjan och upp vid sociala sammankomster. Vi skulle heller aldrig besöka någon i svarta kläder då det skulle innebära att man drar sorg till de man besöker. En annan färg som har haft och fortfarande har stor betydelse i min familj är lyckans färg, med andra ord färgen rött. Röda band knyts runt handleden, på resväskor, insidan av bilar, på husdjur, ja, på allt som kan tänkas behöva beskydd mot otur eller onda blickar. Även detta kommer från hinduismen där röda band knyts runt handleden på dem som dyrkar guden Shiva.

Min mormor spådde inte bara i tarot, hon spådde också i en kortlek som heter carrera-kort som har sitt ursprung från Tyskland. Carrera-korten är tradition i vår familj. År 2020 fick jag fick kontakt med delar av vår släkt som stannade i Danmark 1912. De var tvungna att stanna på grund av lagen om Invandrare Förbud för Zigenare. När jag pratade med dem visade det sig att även min mormors kusiner hade ärvt traditionen att spå i carrera-kort och gör det än idag.

Min skola i spåkonsten och magin, med allt vad det innebär, har jag lärt mig av kvinnorna i min familj och kvinnorna i min familj lärde sig att tyda tecken och läsa framtiden av kvinnorna före dem. Men att spå varandras livs framtid inom familjen är inte tillåtet och detta är något som vi fortfarande håller fast vid. Jag har också fått lära mig att man aldrig spår någon under 16 år om man inte själv är under den åldern. Jag skulle kunna djupdyka i romsk mysticism och berätta innebörden kring alla ritualer och seder som lever kvar i min familjetradition, men eftersom det är en hemlig tradition så kommer jag inte göra det. Det jag däremot kan säga är att jag är förundrad hur snabbt spåkulturen har försvunnit bland de romska grupperna i Sverige. Det har tyvärr gått så långt att till och med många romska aktivister hävdar att romer inte alls har en spåtradition. Detta gör mig både ledsen och upprörd och är en av anledningarna till att jag valt att skriva om detta ämne…

Salamanca Youbrinka Taikon Gonzalez

Vill du läsa fortsättningen på de här kapitlet kan du antingen beställa boken FEMINIQA – Berättelser om motstånd eller vänta till den 1 december när den släpps som en PDF-bok hos förlag DIKKO.

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS