I samband med att jag var gästkrönikör hos Sveriges läsambassadör Bagir Kwiek så tog jag kontakt med Christina Rodell Olgaç docent på Södertörns högskola och frågade om resande/romer och studier. År 2006 disputerade Christina Rodell Olgaç på avhandlingen Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola: Från hot till möjlighet. Avhandlingen är en studie ur ett interkulturellt perspektiv om den romska minoritetens skolsituation från mitten av 1900-talet och fram till år 2005. Hennes fortsatta forskning rör främst romernas skol- och utbildningssituation med särskilt fokus högre utbildning och social mobilitet.
Jag funderade på hur många ur minoriteten romer som studerar vidare?
Dina frågor är omfattande frågor och det finns inga enkla svar, men när det gäller frågan om hur många ur minoriteten romer som studerar vidare, är det inget som man vet. Det finns säkerligen många som studerat vidare men som aldrig talat om att de är romer/resande, eftersom risken för att bemötas annorlunda eller drabbas av fördomar, diskriminering och antiziganism fortfarande är stor, även om det bland yngre verkar ske en viss förändring i positiv riktning.
I forskningen om barn som kommer från studieovana familjer mer generellt, finns det flera studier om vad som ska till för att lyckas i skolan och vissa faktorer som återkommer. Det är bland annat uppmuntran från föräldrar och/eller familj, även om de själva kanske inte har gått i skolan och inte har studievana, utan bara just detta att de visar intresse för barnet och skolan och genom det signalerar att det är viktigt. För andra kan det vara en lärare som ser eleven och stöttar även om hemmet inte ger stöd och sedan finns det ju alltid vissa elever som ändå på egen hand inte ger upp och klarar sig vidare. Betydelsen av förebilder som i ditt fall har också stor vikt.
Skolans mönster för lärande och innehåll bygger också väldigt mycket på förväntningar på att barnen kommer från hem där böcker finns och där man läst sagor och pratat om böcker med dem redan i tidig ålder, förutsättningar som förskolan senare byggt sin verksamhet på. Här lyckas skolan inte alltid möta den stora variation av kunskaper, kompetenser och språk av olika slag som finns i elevgrupper och ta till vara på elevernas erfarenheter och resurser som kan vara andra än dem som skolan vanligtvis ger värde till, menar Christina Rodell Olgaç.
I ett pressmeddelande 2018 skrev Universitetets högskoleråd att den öppna antiziganismen i grund- och gymnasieskolan påverkar synen på utbildningssystemet negativt. Romska ungdomar har beskrivit sin syn på högre utbildning i en studie som UHR genomfört. Där har det framkommer att antiziganismen lett till minskat intresse för högskolestudier i första hand på grund av rädsla för diskriminering på arbetsmarknaden.
Vilka hinder finns det enligt dig?
Det har ju också visat sig att snedrekryteringen till högre utbildning generellt fortfarande är stor trots att högskolor och universitet sedan flera år tillbaka har uppdraget att bredda rekrytering och deltagande i högre utbildning. Det innebär alltså att det fortfarande är färre studenter från arbetarhem och från familjer utan studietradition som går vidare. I minoritetssammanhang pratar man numera om ”en obruten utbildningskedja”, dvs. från förskola till högskola, och de förändringar som behövs i hela utbildningssystemet för att minoritetspolitiken ska kunna förverkligas.
För vuxna blir ju vuxenutbildning av olika slag eller folkhögskola ett alternativ till att återuppta sin skolgång och studier. Här på Södertörns högskola, där vi också har många studenter som är första akademikern i sina familjer, har vi sett många studenter som lyckas trots mindre gynnsamma förutsättningar.
Vi har också sett positiva resultat av våra fem uppdragsutbildningar riktade till romska brobyggare med inriktning mot skola och socialtjänst, (7,5 högskolepäng per termin under två år) samt den uppdragsutbildning för kompetensutveckling av modersmålslärare i romani chib, (fem terminer, 37,5 högskolepoäng) som gått mellan 2012-2019.
Efter avslutade kurser har flera önskat att utbildningarna skulle fortsätta, några har fortsatt och gått på flera av uppdragsutbildningarna, andra har gått vidare till fristående kurser i romska studier på högskolan och några har sökt sig vidare till andra utbildningar i sina respektive kommuner.
Uppdragsutbildningar, som ju finns för olika yrkesgrupper (t.ex. för barnskötare som vill bli förskollärare), kräver att deltagarna är anställda och utvalda av sina kommuner, myndigheter eller arbetsgivare, men samma krav gäller för kursplaner, kurslitteratur, examinationer som för övriga högskolestudier. Många har ju även lång praktisk erfarenhet med sig in i utbildningarna. En majoritet av våra romska deltagare har också fått fasta anställningar i sina kommuner under eller efter avslutad utbildning, berättar Christina Rodell Olgaç.
Gästkrönika: Bland bananskal, betyg och högskolepoäng – en Lundqvistskas bildningsresa
I en studie, Romer i skolan – en fördjupad studie, menar man att om ska ha särskilda satsningar för romska elever bör det ha långsiktig karaktär. Det är också viktigt med förebilder för ungdomarna. Förebilder som ska stärka unga romers identitet något som kampanjen Jag är rom! lägger fokus på. Kampanjen lyfter fram romska förebilder som ett sätt att stärka unga romers identitet och framtidstro. Arbetet är en del i Länsstyrelsen Stockholms nationella uppdrag att öka kunskapen om barns och ungas utsatthet för antiziganism.
Vad skulle behöva förändras för att fler resande/romer ska ges möjligheten/ta steget till högra studier?
Sammanfattningsvis finns det enligt min mening både mer allmänna skäl till varför fortfarande många elever från studieovana familjer inte går vidare till högre utbildning något som också gäller romer, och skäl som gäller för just den romska minoriteten där historien, socioekonomiska orsaker, fördomar, diskriminering och antiziganism fortfarande har stor betydelse samt frågan om det går att få arbete efter studier, om man dessutom talar om att man är rom/resande, menar Christina Rodell Olgaç.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
