Det var i början på oktober som SVT Uutiset rapporterade om den goda nyheten: Utrikesdepartementet har påbörjat processen att återlämna de finska kvarlevorna på Karolinska institutet till Finland.
| Text: Stellan Beckman E-post: etnologenbeckman@gmail.com |
Så efter alla dessa år ska det äntligen ske? Det är nästan svårt att ta till sig. Jag har ju varit aktiv med den här frågan från första början. Vi hade ett möte med KI i slutet av 2018. Sedan dess har det varit en rätt krånglig väg fram till det här beslutet.
Jag hoppades på att det skulle bli en nyhet i majoritetssvenska medier. Det känns ju ändå rätt stort.
Så jag väntade.
Och väntade.
Jag gick till jobbet och jag gick hem från jobbet.
Jag lagade mina matlådor, tvättade min tvätt, städade min lägenhet.
Jag träffade vänner och såg till att komma ut ur lägenheten.
Allt i väntan på att nyheten skulle hinna sprida sig.
Men nej, det var ingenting som hände. Nyheten blev inte en nyhet. Andra nyheter kom i vägen.
Det är som sig bör. Det händer mycket i världen. Det har varit så sedan dag ett. De finska kvarlevorna blev aldrig en stor nyhet i Sverige.
I Finland blev den en nyhet från dag ett. Flera tidningar skrev artiklar och politiker uppmärksammade det hela. En aktivist samlade länkar. Varje vecka kom det några nya länkar på finska.
I Sverige blev det några notiser här och var. En och annan artikel i någon tidskrift. Intresset höll i sig under ett halvår. Sen blev det tyst.
Även nu är det tyst och jag sitter här och väntar.
Utrikesdepartementet har bestämt sig för att lämna tillbaka kvarlevorna men de har inte uttalat sig. Inte gett några intervjuer. Varför?
Jag är faktiskt rätt nyfiken på vad utrikesdepartementet har att säga. Med tanke på den bristande transparensen i hela processen från första början kan jag känna att vi som aktivt drivit på frågan i Sverige borde få en bättre insyn.
Vi behövde konstant påminna KI och andra myndigheter om att vi väntar på svar om återlämningen. Att vi vill veta mer om den pågående processen.
Ibland fick jag och andra in någon debattartikel om de finska kvarlevorna. Det var nödvändig eftersom annars skulle frågan glömmas bort. Att mejla myndigheter ger inte särskilt goda resultat.
Lika ofta kände KI sig nödgade att besvara oss. De ställde sig alltid i försvarsställning. I deras värld har de alltid gjort rätt.
Under hela perioden från 2018 fram till idag har det varit tydligt att sverigefinska frågor är marginella. Så också de finska kvarlevorna.
Jag tänker inte sitta här och spekulera i varför redaktionerna på majoritetssvenska tidningar tycker att det är en marginell fråga. Jag noterar helt enkelt att det är så och sen får jag väl skrika här i mitt hörn tills vidare.
Allt i väntan på att de finska kvarlevorna återlämnas.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
